Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda förutsättningarna för att öronmärka resurser för att utreda sexbrott, trafficking, människohandel och prostitution och tillkännager detta för regeringen.
Under 2015 rapporterade Göteborgs-Posten vid flera tillfällen hur resurser till människohandelsenheten prioriterades bort för att komma till bukt med gängskjutningarna som härjade i Göteborg. Förra året i september kunde SVT visa att polisens inte hinner med att utreda ärenden som rör våldtäkt och sexuella övergrepp när polisens knappa resurser används för att utreda mord och mordförsök.
Vi vet att storstäderna Stockholm, Göteborg, och Malmö, i olik omfattning, fått särskilda polisiära resurser att motverka sexhandel. Detta är bra, men mer behöver göras. Prostitution är inte en företeelse begränsad till storstäderna utan något som, framför allt på grund av nätets utveckling, existerar i hela landet.
Under 2017 ökade antalet anmälda våldtäkter med tio procent i jämfört med året före. Totalt anmäldes 7 230 våldtäkter under 2017. Samtidigt leder allt färre polisanmälda våldtäkter till åtal. Polisen har medgett att man tvingas prioritera ned ”mindre allvarliga” brott när tunga mordutredningar istället kräver resurser. Lägg sedan till att polisens omorganisering antagligen också spelat en roll för hur resurserna disponeras.
Mäns sexuella våld mot kvinnor är ett av vår tids största samhällsproblem och en kränkning av mänskliga rättigheter. Alla har rätt att kunna leva utan att behöva anpassa livet till risken för brott. Att se till att rättssamhället fungerar är statens mest grundläggande uppgift.
Utredning av prostitution och sexualbrott får inte vara en resursregulator för mord och grova brott. Rättsstaten behöver stärkas för att kunna lagföra förövarna. Polisen måste prioritera sexualbrotten och det måste finnas resurser som är öronmärkta för just dessa brott. Kvinnor i Sverige ska känna tillit till att rättsstaten utreder och lagför personer som begår sexualbrott.
|
Gulan Avci (L) |
|