Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reglering av privat ägande av himlakroppar och tillkännager detta för regeringen.
Enligt The Outer Space Treaty ska rymden användas för mänsklighetens bästa. Om vi ska utgå ifrån denna grundläggande regel uppstår snabbt en tydlig frågeställning. Var går gränsen för att en handling inte längre har mänsklighetens bästa i åtanke. Här kommer svaren skiljas åt mycket beroende på vem som tillfrågas. Hos den liberala filosofen Adam Smith går det att hitta en del svar. Enligt Smith (The Wealth of Nations, 1776) så är människans rationella egoism i längden fördelaktig för samhället i stort. Enligt teorin, även kallad den osynliga handen, så kommer individens strävan att alltid nå egen vinning alltid att indirekt vara för mänsklighetens bästa. Med denna utgångspunkt kan utgångspunkten att rymden är en kollektiv resurs som alla ska kunna nyttja bibehållas.
Självklart kan detta inte innebära att rymden är helt fri från begränsningar.
Rymdindustrin växer sig allt större och inom en närliggande framtid är det rimligt att rymden är öppen för alla samtidigt som detta inte som vi vill bevara den ett monopol på land. Systemet för att ta land i anspråk bör därmed undvika att friheten utnyttjas utan att använda regleringar som försvårar för verksamheten.
Ett sätt att lösa detta skulle kunna vara genom ett system som liknar USA:s Adverse
Possession. Systemet går ut på att om land inte används så har individen möjlighet att
ta landet i anspråk om denna kan finna ett bättre användningsområde för det. I praktiken används den exempelvis om en person förlänger sin tomt över någon annans. Om då den ursprunglige ägaren av marken inte anmärker detta under en längre tid kan marken tillfalla den nuvarande användaren. Om samma princip applicerades i rymden skulle det innebära att land tas i anspråk så fort marken i fråga får en användning. Med samma princip så behålls rätten till landet så länge det har en användning.
Detta skulle möjliggöra för individer att skapa sin egen maximala nytta vilket skapar nytta för kollektivet utan att hindra andra att nå sin egen maximala nytta.
Självklart innebär detta i sin tur att äganderätten över material är den samma. Material som utvinns ur land på himlakroppar som personen eller företaget i fråga äger utifrån tidigare nämnda krav tillfaller med samma princip ägaren.
|
Joar Forssell (L) |
|