Här i Sverige och i vårt närområde har vi de senaste åren sett en rad allvarliga attacker med antisemitiska förtecken. I Göteborg visade säkerhetspolisen nyligen att NMR tillverkar egna vapen. För ett år sedan utsattes synagogan i samma stad för ett brandbombsattentat. För ytterligare ett par år sedan utsattes synagogan i Köpenhamn för ett terrorangrepp där en person mördades. Judiska ungdomsförbundet här i Sverige får regelbundet motta hot och har flera gånger fått ställa in aktiviteter på grund av att rättsstaten misslyckas med att garantera skydd. En öppen och frihetlig demokrati kan varken acceptera att minoriteter utsätts för våld och hot eller att paramilitära organisationer som NMR etableras. Vår rättsstat måste göra kraftfullt motstånd när minoriteters fri- och rättigheter hotas.
I Sverige finns det i dag nazistiska grupperingar, islamistiska grupperingar och sammanslutningar inom våldsvänstern som alla skulle uppfylla kriterierna för terrorklassning. Den paramilitära nazistorganisationen NMR är ett sådant exempel. Trots det har Sverige ingen egen terrorlista med motiveringen att föreningsfriheten är grundlagsskyddad. I stället förlitar vi oss på EU:s och FN:s terrorklassning/terrorlista. Men dessa listor räcker inte. En egen lista skulle kunna följa samma kriterier som EU:s eller FN:s, skötas av domstol och utgöra ett rättssäkert sätt att använda befintlig antiterrorlagstiftning mot fler organisationer. Att terrorklassa verksamheter som är våldsbejakande och paramilitära är inte ett hot mot friheten, det är en garant för att rädda den.
Dagens terrorism består i större utsträckning av ensamma fanatiker, som Bowers i Pittsburgh, och deras taktik är i lägre grad att ge sig på välbevakade statliga objekt. I stället väljer ofta dessa terrorister att slå mot samhällets mjuka mål såsom en obevakad gågata i Stockholms innerstad eller en centralt belägen synagoga. I Köpenhamn har synagogan nu, efter att ha utsatts för attentat, skydd av den danska försvarsmakten. I Sverige får däremot den judiska gruppen endast polisbeskydd vid särskilda tillfällen och sällan på någon annan plats än vid synagogan. Vid dessa särskilda tillfällen, såsom Förintelsens minnesdag, närvarar också ministrar eller andra höga politiker, då är det inte säkert att judars säkerhet prioriteras.
Sverige kan inte vänta på att synagogor här utsätts för liknande attentat som det i Pittsburgh eller det som föranledde det ökade skyddet i Köpenhamn. Lagen måste ändras så att särskilt utsatta platser, som synagogor, kan klassas som skyddsobjekt och därmed få ett ökat skydd.
Den nuvarande situationen tvingar både de judiska församlingarna och det judiska ungdomsförbundet att lägga en stor del av de pengar som ska gå till den judiska gruppens kulturella och religiösa aktiviteter, på säkerhet. För en liten religiös och kulturell minoritet med en allvarlig hotbild emot sig är kostnaderna för säkerhet höga, för staten vore samma kostnad försumbar. Det måste vara staten som tar det fulla ansvaret för den judiska gruppens och alla utsatta minoriteters säkerhet, oavsett tillfälle och oavsett lokal.
|
Joar Forssell (L) |
|