Sveriges arbete mot radikalisering och våldsbejakande extremism har under flera år brustit. Det gäller såväl det lokala arbetet som den nationella samordningen och behovet av operativa insatser för att effektivt och bättre stödja de kommuner som möter ungdomar, anhöriga eller till och med återvändare från konfliktområden.
Polismyndigheten är mycket bättre rustad än Brottsförebyggande rådet som i jämförelse är en liten myndighet som främst ägnar sig åt statistik och olika forskningsrapporter inom kriminalpolitiken. Att det sedan i våras är inrättat ett kansli under namnet CVE innebär inte att frågan om operativ förmåga är löst.
Ska Sveriges beredskap fungera förebyggande, lokalt och i hela landet krävs det att man använder Polismyndighetens och i synnerhet områdespolisernas kompetens och lokala närvaro. Det är de som har den bästa möjligheten att agera gentemot och tillsammans med socialtjänsten och skolan, inte den nationella enheten vid Brå.
För att det lokala arbetet i sin tur ska fungera måste alla kommuner ha en lokal handlingsplan mot extremism och radikalisering. Först efter en sådan kartläggning och tillsammans med polisens lägesbild lokalt och regionalt kan de lokala aktörerna bidra till att stoppa och förhindra rekrytering av ungdomar till terrororganisationer eller om de ägnar sig åt rekrytering, finansiering eller uppmaning till terrorism. Detta bör riksdagen tillkännage som sin mening till regeringen.
|
Roger Haddad (L) |
|