Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att förutsättningarna bör utredas för att överföra fullständigt kostnadsansvar och resurser för skyddstillsyn med behandlingsplan från kommunerna till Kriminalvården och tillkännager detta för regeringen.
Kontraktsvård, även kallad skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan, innebär att en människa som dömts för brott får genomgå en tids behandling i stället för att dömas till fängelse. Kontraktsvården är ett bindande kontrakt mellan klienten och Kriminalvården som fastställs av tingsrätten, för att komma tillrätta med den dömdes grundproblem.
I kontraktet finns en uppsatt plan för behandling av det missbruk, beroende, spelberoende eller våldsproblematik som ligger bakom brottet.
Frivården utreder och bedömer om klienten är lämplig och mottaglig för behandling och kontraktsvården föreslås sedan i samverkan med socialtjänsten i klientens hemkommun. Vid den tidpunkt då den dömde skulle friges villkorligt om hen dömts till fängelse övergår kostnaden till socialtjänsten.
Det finns problem med dagens ordning. Dels är tiden knapp att få till stånd en ansvarsförbindelse från kommunen, dels kan kontraktsvården medföra betydande kostnader för fattiga och små kommuner. Antalet dömda som fått kontraktsvård minskar, och detta sägs delvis bero på att fattiga kommuner ibland är tveksamma till kontraktsvård av ekonomiska skäl.
Det finns alltså en risk för att påföljden efter ett brott i praktiken beror på var en person är skriven. Det finns även en risk för att en människa döms till en annan påföljd än den mest lämpliga. Detta är oacceptabelt.
Missbruksrelaterad kriminalitet bör rimligen vara Kriminalvårdens ansvarsområde. Påföljden efter brott ska absolut inte bero på bostadsort. Förutsättningarna bör därmed utredas för att överföra fullständigt kostnadsansvar och därmed nödvändiga resurser för skyddstillsyn med behandlingsplan från kommunerna till Kriminalvården.
|
Lina Nordquist (L) |
|