Riksdagens utskott gör varje mandatperiod ett stort antal utrikes resor. Normalt anordnas för varje utskott en längre utskottsresa och en eller flera kortare. Utöver detta deltar utskottets ledamöter i internationella konferenser och arrangemang som representanter för sitt utskott. Reglerna bör revideras för att i högre utsträckning ha fokus på kunskaps- och erfarenhetsutbyte med hög relevans för utskottsarbetet. Resorna bör också i högre grad planeras så att miljövänliga transportsätt kan användas.
I riktlinjen för ledamöternas tjänsteresor står att resor i tjänsten ska planeras så att största möjliga hänsyn tas till miljön (2001:2). Vid planering av en utskottsresa anser jag att det är rimligt, bland annat ur miljösynpunkt, att först fråga sig vad man vill studera och sedan söka efter ett resmål där det kan studeras på ett bra sätt med hänsyn till både miljö och ekonomi. Ofta fungerar det tvärtom idag genom att man först funderar ut ett trevligt eller intressant land att åka till och sedan sätter ihop ett program för vad man vill studera. Resorna kan då bli både längre och dyrare än nödvändigt. Varför åka till Nya Zeeland om det man vill studera också finns i Danmark? I vissa fall kanske det inte ens är nödvändigt att resa över huvud taget. Syftet kanske kan uppnås genom att använda modern teknik, till exempel videokonferens.
Självklart kan det finnas goda motiv till längre resor som ger nya kunskaper och infallsvinklar och jag ifrågasätter därför inte möjligheten att göra en resa utanför Europa per mandatperiod, men jag menar att varje resa måste övervägas och prövas så att det verkligen blir ett mervärde av att göra en längre och i många fall dyrare resa. För att bland annat minska miljö- och klimatpåverkan föreslår jag att riksdagen tillkännager för riksdagsstyrelsen att föreskriften för utskottens utrikesresor förtydligas så att resans innehåll prioriteras framför resmålet.
Utskotten genomför under mandatperioden minst en resa inom Europa. Vidare deltar enskilda ledamöter ofta på utskottens uppdrag i konferenser framför allt i Bryssel. I de fall där goda tågförbindelser finns, som till Bryssel, bör ledamöterna uppmanas att välja tåg. Tågresan kan ofta användas för arbete. Ett annat alternativ är att ta tåg en riktning och flyga den andra för att göra ett klimatsmartare val av resesätt. En flygresa genererar mångdubbelt högre utsläpp än motsvarande tågresa.
Idag är riksdagens rutiner vid utrikes resor utformade med flyg som norm. Vid deltagande i de språkresor som erbjuds riksdagsledamöter finns endast flyg att fylla i på formuläret vid anmälan. Det finns exempel där skriftlig motivering av önskemålet att resa med tåg och båt har krävts av Riksdagsförvaltningen. Kompetens att boka tågresor i Europa har saknats hos den av riksdagen upphandlade resebyrån. Även den tidsmässiga planeringen av resor behöver anpassas för att tågresa ska kunna väljas framför flyg genom att förlägga programmet så att tid ges under plenifria dagar för den längre restiden. Förutsättningarna för ledamöter att välja tåg vid utrikes resor bör ses över. Att resa klimatsmart bör underlättas eftersom klimatet är vår tids ödesfråga.
De konferenser och möten som Europaparlamentet arrangerar kan ofta ha ett intressant innehåll. Om programmet är väldigt kortvarigt kan det ändå vara svårt att prioritera den tiden som själva resan tar. Både av tids- och miljöskäl kan det därför vara bra om det möjliggörs för ledamöter att delta via videokonferens. Tekniken har under en tid inte funnits i Europaparlamentet men ska, enligt uppgift till ordförandekonferensen, återupprättas. Riksdagen bör vara pådrivande för att detta förverkligas och även tillse att goda möjligheter finns att delta i videokonferenser från riksdagens lokaler.
|
Annika Hirvonen Falk (MP) |
|