Sverige har ända tills nyligen varit förhållandevis förskonat från religiös fanatism. Vi har likaså till stor del sluppit hedersrelaterade företeelser, kvinnoförtryck, antisemitism eller andra intoleranta inslag som är vanliga i områden som till stor del präglas av religion. Detta ska vi vara glada för.
Det sekulära samhället har i Sverige vuxit fram till stor del just för att vetenskap snarare än religion har legat i fokus i utbildningsväsendet. Särskilt i en tid då mängder av människor från andra delar av världen sökt sig till Sverige är det viktigt att hålla fast vid denna linje då många kommer från samhällen med en helt annan kultur och ett helt annat sätt att se på jämställdhet, likabehandling eller religionsfrihet. Vi kan på intet sätt låta tro gå före vetenskap eller acceptera att grupper med människor förpassas till en gemenskap som baseras på religiös fundamentalism. Samhället behöver idag verktyg för att minska segregationen, inte öka den, varför konfessionella skolor är direkt olämpliga.
Skolan ska vara en fridfull plats där barn och ungdomar får en chans att växa upp samtidigt som de får chansen att få kunskap om livet och dess utmaningar. Skolan ska med andra ord ge samtliga elever rätt till en allsidig kunskap utan religiös påverkan, och utbildningen ska vara baserad på vetenskap.
Våra elever ska tidigt få en likvärdig utbildning där de fostras till ansvarstagande, demokratiskt medvetna medborgare. Många föräldrar väljer dock att placera sina barn i skolor baserat på ambitionen att ge dem en specifik kulturell eller religiös värdegrund. När så är fallet är det extra viktigt att se till att unga nyanlända får en värdig chans att snarare etablera sig i Sverige och bli en del av det svenska samhället. Då kan vi inte acceptera en utveckling mot att vissa skolor blir en samlingspunkt för barn med utländsk bakgrund, där svenska inte är det vanligaste modersmålet och där svensk kultur inte är normen. Just den sortens utveckling gör att många isoleras från det svenska samhället med ett ökat utanförskap som följd.
I läroplanen om skolans värdegrund och uppdrag står följande:
Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell.
Vidare står det:
Skolan ska främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse. Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling ska prägla verksamheten. Ingen ska i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuell läggning, ålder eller funktionsnedsättning eller för annan kränkande behandling. Sådana tendenser ska aktivt motverkas. Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser.
Trots att läroplanen innehåller tydliga texter om grundläggande svenska värden har Sverige idag över 60 så kallade konfessionella friskolor. Utöver detta antal har Skolinspektionen i uppgift att ta ställning till ett antal ansökningar om nyetableringar. Med tanke på hur verkligheten ser ut runt om i landet är det tydligt att läroplanen inte följs då det är mycket svårt att motarbeta religiös påverkan eller finna olämpliga värderingar enbart genom ett fåtal inspektioner.
För att säkerställa en fungerande inkludering av nyanlända och deras barn i samhället samt stärka de humanistiska delarna av läroplanen bör regeringen därför förbjuda samtliga konfessionella friskolor i Sverige. Eftersom det likaså finns skolor som formellt sett inte är konfessionella friskolor men ändå drivs direkt eller indirekt av trossamfund bör regeringen likaså förbjuda trossamfund att driva skolor då dessa uppenbart kan påverkas i en religiös riktning.
Skolan ska vara en plats för barn och unga att utbilda sig och bli vuxna. Det ska vara en trygg plats som står nära grundläggande svenska värderingar om frihet, demokrati, jämlikhet, jämställdhet och respekt för olikheter. Det ska inte vara en plats där indoktrinering eller rekrytering till odemokratiska och våldsförhärligande ideologier frodas. Under tiden vi har konfessionella skolor i Sverige är det oerhört viktigt att kontrollen av dessa är omfattande.
De senaste åren har vi dessvärre kunnat se hur hundratals svenskar sökt sig till konfliktområden i Syrien och Irak för att slåss med våldsamma islamistiska grupperingar. Resenärerna delar en trohet till extremt våldsamma, intoleranta och människofientliga åsikter som frodas genom breda islamistiska nätverk. Ett tydligt exempel på en kommun där religiös fundamentalism gror är Göteborgs kommun, som med råge har flest jihadistresenärer trots stora satsningar för att motverka detta. Göteborg råkar även vara en kommun med utbyggda islamistiska nätverk som samarbetar och drar nytta av offentliga medel som används för utbildning och spridning av radikala religiösa budskap.
En viktig del för att rekryteringarna ska kunna fortgå och för att unga ska ta till sig detta tankesätt är att i ett tidigt skede hela tiden låta hjärntvätta människor, då inte helt sällan barn och unga som är lättpåverkade. Det är inte bara i Göteborg vi kan se denna företeelse. En stor del av de trossamfund som verkar i Sverige har kopplingar till svenska terrorister och bedriver också andra verksamheter, såsom skolor. I vissa av dessa kan vi se skolpersonal som är direkt eller indirekt ansluten till organisationer som stödjer våldsbejakande och islamistiska grupper. Här har vi ett grundläggande problem som kan och omedelbart måste åtgärdas.
Regeringen bör ge Skolinspektionen i uppdrag att granska samtliga skolor som drivs av eller har en nära koppling till trossamfund. Eftersom ekonomin är viktig för religiöst fundamentalistiska grupper bör regeringen likaså utreda vilka ekonomiska band som finns mellan å ena sidan offentligt finansierade trossamfund och å andra sidan vissa friskolor som på pappret inte styrs av trossamfund men som ändå har starka kopplingar till sådana.
|
Markus Wiechel (SD) |
|