Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att avskaffa Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form och tillkännager detta för regeringen.
Arbetsförmedlingen är idag Sveriges största förmedlare av arbeten och har som viktigaste uppgift att sammanföra arbetsgivare med arbetssökande. Regeringens senaste regleringsbrev till Arbetsförmedlingen var således också mycket tydligt: Matchningen på arbetsmarknaden ska förbättras och rekryteringsproblem motverkas genom bland annat intensifierade förmedlings- och vägledningsinsatser.
Med en årlig budget på cirka 80 miljarder är det inte konstigt att många häpnar över myndighetens ineffektivitet. Arbetsförmedlingen har ett oerhört viktigt uppdrag och det råder inget tvivel om att det från början var en god idé. Vad vi dock har sett den senaste tiden är hur det kommit att bli en mycket ineffektiv aktör på den svenska arbetsmarknaden. Som exempel kan vi se hur arbetsmarknadsutbildningen, som även råkar vara den dyraste programinsatsen, ger negativa resultat där enbart några få procent av de inskrivna arbetslösa får information som sedan resulterar i en anställning. Endast en tiondel av de som fick ett nytt jobb i Sverige förra året hittade jobbet via Arbetsförmedlingen (de flesta via Platsbanken), varav bara 1,5 procent genom kontakt med myndighetens personal. De flesta av de 1,5 miljoner människor som under 2017 fick ett nytt jobb fick kännedom om jobbet genom direktkontakt med arbetsgivaren eller via vänner och bekanta.
Om man fördelar de förmedlade jobben på de arbetsförmedlare som finns anställda hos myndigheten framkommer det att varje arbetsförmedlare under hela året 2017 enbart förmedlade 2,5 jobb. Detta är en tydligt negativ utveckling sedan 2008 då det förmedlades 4,3 jobb per arbetsförmedlare och det har skett trots att Arbetsförmedlingen under samma tidsperiod har ökat sina anställda från 9 948 till 16 115 (antalet arbetsförmedlare ökade från 6 248 till 8 310). Förvaltningsanslaget för personalkostnader ökade under denna tid från 4,7 till 7,9 miljarder kronor.
Vad vi sett i ljuset av Arbetsförmedlingens brister är istället betydligt mer effektiva privata aktörer som agerar arbetsförmedlare, vilka gör såväl enskilda arbetslösa och olika företag som samhället en rejäl tjänst. I andra länder ser vi likaså betydligt lägre utgifter för liknande tjänster (exempelvis Tyskland har i relation till bnp upp till 30 procent lägre kostnader). Kort och gott ser vi att det finns andra möjligheter för samhället att erbjuda behövande arbetslösa det stöd de behöver och att Arbetsförmedlingen i sin nuvarande form inte behövs. Uppskattade sidor såsom Platsbanken kan exempelvis fortsatt finnas till för arbetssökande utan en ineffektiv myndighet.
Det krävs därför en översyn för att exempelvis outsourca delar av verksamheten, aktivt arbeta med resultatuppföljning så att det lönar sig med högpresterande satsningar samt rent generellt lägga ett större fokus på löpande kostnader. Regeringen bör aktivt verka för att avskaffa Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form.
|
Markus Wiechel (SD) |
|