Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör säkerställa att Svenska kyrkan, i enlighet med relationsförändringen år 2000 mellan svenska staten och Svenska kyrkan, ges möjlighet att på ett fritt och självständigt sätt utforma och genomföra de uppdrag som motionen pekar ut, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
I skrivelsen anför regeringen att kyrkorummen bör öppnas för att fler användningar eller utvecklad användning av kyrkorummen inom Svenska kyrkans ram gynnar fortsatt bevarande av och tillgänglighet till det kyrkliga kulturarvet. Detta bör understödjas av det offentliga kulturarvsarbetet i den mån det är förenligt med kulturmiljölagstiftningen.
Moderaterna vill lyfta fram att svenska staten och Svenska kyrkan genomgick en relationsförändring år 2000. Givet denna förändring bör utgångspunkten vara att det statliga inflytandet över verksamheten i Svenska kyrkan bör hållas begränsat och på armlängds avstånd.
Att verksamheten utvecklas och förändras över tid, samt hur och av vilka kyrkorummen används, är naturligt. I sak ställer Moderaterna sig positiva till förändringar inom verksamheten, men besluten kring och regleringen av detta måste komma från Svenska kyrkan själv med dess församlingar, pastorat och stift. Det är inte en statlig uppgift att fatta beslut kring detta.
Även när det kommer an på området tillgänglighet har regeringen synpunkter på hur detta ska tillgodoses. Det är viktigt att det statligt finansierade kyrkliga kulturarvet via kyrkoantikvariska ersättningen är tillgängligt och att övertaliga kyrkor av den anledningen inte är önskvärt. Hur kyrkan ska tillse detta är däremot inte en sak för regeringen att peka ut. I sammanhanget är det viktigt att påpeka att sedan relationsförändringen trädde i kraft har inte tillgängligheten försämrats nämnvärt, trots vikande medlemsantal i Svenska kyrkan.
Också inom hållbarhetsområdet pekar regeringen ut riktningen för hur man vill att verksamheten ska bedrivas. Intentionen må vara god, men också på denna punkt måste besluten och beslutsrätten ligga hos Svenska kyrkan och de enskilda församlingarna. Regeringen lägger sig inte heller i något annat samfunds hållbarhetsarbete som dessutom får bidrag från staten, varför det är än mer anmärkningsvärt att den gör det just gällande Svenska kyrkan som finansieras av sina medlemmar genom kyrkoavgiften. Mot bakgrund av relationsförändringen år 2000 så bör också Svenska kyrkan fatta beslut om detta, inte staten.
|
Lotta Finstorp (M) |
|
|
Annicka Engblom (M) |
Ann-Britt Åsebol (M) |
|
Viktor Wärnick (M) |
John Weinerhall (M) |