Klimatförändringarna är vår tids kanske största utmaning. Om detta råder inget tvivel. Ska vi klara av att vända utvecklingen krävs det kraftfulla och effektiva åtgärder. För att åstadkomma detta måste fokus flyttas från viljan att skapa en så stor miljöbudget som möjligt till viljan och förmågan att faktiskt sänka utsläppen. I detta arbete är Riksrevisionens rapport om Klimatklivet mycket användbar.
I sin rapport riktar Riksrevisionen kritik mot Klimatklivet på flera punkter. Riksrevisionen konstaterar exempelvis att de påstådda utsläppsminskningarna som Klimatklivet sägs generera är felaktigt beräknade, att Klimatklivet inte genererar kostnadseffektiva åtgärder och att marginalkostnaden är högre än vad som enligt Miljömålsberedningens analys krävs för att nå klimatmålet till 2030.
Vidare konstaterar Riksrevisionen att Klimatklivet dras med samma brister som dess föregångare Klimp hade, dvs. att de administrativa kostnaderna är betydligt högre än för andra, mer fokuserade investeringsstöd.
Det är mycket allvarligt att regeringens största klimatsatsning har dessa uppenbara brister. Moderaterna understryker att vi för att klara av klimatutmaningen inte kan bedöma effekterna av våra åtgärder utifrån felaktiga beräkningar och kräver att regeringen vidtar åtgärder för att samtliga klimatåtgärder ska klimatnyttoberäknas. Tyvärr ges inga sådana besked i den knapphändiga skrivelse som regeringen har valt att lämna till riksdagen.
Särskilt fokus bör även läggas på att ta till vara Riksrevisionens konstaterande om bristande kostnadseffektivitet. Våra gemensamma resurser är alltid begränsade, vilket ställer krav på ett ändamålsenligt nyttjande. Regeringen måste sträva efter att samtliga klimatåtgärder ska åstadkomma största möjliga klimatnytta per investerad krona.
Riksrevisionen konstaterar också att marginalkostnaden för åtgärderna som vidtas inom Klimatklivet är för höga för att vi ska sänka utsläppen i den takt som krävs för att vi ska nå 2030-målet. Klimatklivet är dyrt, ineffektivt och otillräckligt.
Det ska också noteras att Riksrevisionen bedömer att regeringen har valt att återge en ensidigt positiv bild av det som Naturvårdsverket rapporterat, och att det även saknats en samlad samhällsekonomisk bedömning av stödets effekter. Detta är synnerligen allvarligt. Det framstår närmast som att regeringen i ett försök att rädda sitt eget anseende har valt att försköna bilden av sitt arbete i stället för att presentera en rättvisande bild. Det är inte att ta klimatförändringarna och de hot som de medför på allvar. Regeringen måste vidta åtgärder för att säkerställa att rapporteringen till riksdagen är heltäckande. Svenska folket och dess företrädare förtjänar en korrekt beskrivning av verkligheten, även när den inte är gynnsam för den svenska regeringen.
Det bör också noteras att de svenska utsläppen under den förra mandatperioden har vänt uppåt. 2018 ökade de svenska utsläppen. Efter fyra års rödgrönt styre har Sverige gått från utsläppsminskningar till utsläppsökningar, vilket är mycket oroande. Ska vi vända denna utveckling krävs det en ändamålsenlig, kostnadseffektiv och kraftfull klimatpolitik. Klimatklivet är inte ett exempel på detta och bör därför läggas ned.
|
Jessica Rosencrantz (M) |
|
|
John Widegren (M) |
Betty Malmberg (M) |
|
Marléne Lund Kopparklint (M) |
|