Möjligheten för arbetsmarknadens parter att vidta stridsåtgärder är en grundläggande del av den svenska arbetsmarknadsmodellen. I dagsläget finns ingen begränsning av rätten att vidta stridsåtgärder mot en kollektivavtalsbunden arbetsgivare i medbestämmandelagen utöver Britanniaprincipen.
På grund av den numera avslutade konflikten i Göteborgs hamn har frågan om en begränsning av rätten att vidta stridsåtgärder mot en kollektivavtalsbunden arbetsgivare aktualiserats. I propositionen framkommer att ungefär hälften av remissinstanserna som yttrat sig över förslaget är positiva. När det kommer till ingrepp i något så grundläggande som den fackliga strejkrätten bör denna tunna uppslutning ses som allvarlig.
Arbetsdomstolen kommer att få i uppgift att tolka vilka strejker som är olagliga, och de anser att förslaget måste omarbetas för att regeringen ska kunna uppnå önskat resultat. Förslaget måste också förtydligas.
Lunds universitet (juridiska fakultetsstyrelsen) anger att det är anmärkningsvärt att det inte görs några allvarliga reflektioner när det gäller inskränkningar i en viktig och grundläggande rättighet eller några överväganden beträffande en situation där de etablerade organisationerna gemensamt kan föreslå lagstiftning som begränsar andra organisationers handlingsutrymme.
Företagarna anger att det har saknats insyn och möjligheter att lämna synpunkter under framtagandet av förslaget. Även Småföretagarnas Riksförbund anger att det har funnits bristande insyn i lagstiftningsprocessen.
Flera LO-förbund har påtalat att hamnkonflikten är löst och därav bör lagförslaget stoppas. Byggnads ordförande Johan Lindholm menar att den svenska modellen höll och levererade, och därmed bör förslaget skrotas. Denna uppfattning delas av Fastighetsanställdas Förbund och Pappersindustriarbetareförbundet.
Medlingsinstitutet uppger i sin kartläggning att det sammanlagda antalet ärenden med varsel om stridsåtgärder uppgått till 1 160 stycken under perioden 2000 till augusti 2017. I dessa 1 160 ärenden med varsel om stridsåtgärder avsåg ca 420 kollektivavtalsbundna arbetsgivare.
Sverigedemokraterna hyser respekt för problematiken som ligger till grund för regeringens förslag och vi ser allvarligt på de effekter hamnkonflikten ledde till för både företag, nation och löntagare.
Med detta i åtanke måste vi ändå förhålla oss till ett antal realiteter. Det första är att strejkrätten är en grundlagsfäst rättighet och fackföreningarnas yttersta vapen. Sverigedemokraterna värnar den svenska modellen och vi ställer oss tveksamma till att göra ingrepp i strejkrätten utifrån en enskild konflikt, som dessutom löstes, vilket visar styrkan i den svenska modellen.
Det andra är antalet påtalade ärenden kopplat till området. Enligt Medlingsinstitutet är det 420 ärenden på 17 år. Det går således inte att anföra att antalet ärenden motiverar detta ingrepp.
Det tredje är att regeringen inte har lyckats uppbringa enighet hos ens hälften av de tillfrågade remissinstanserna, tvärtom kommer flera remissinstanser med allvarlig kritik. Arbetsdomstolen går så långt som att säga att lagförslaget i dess nuvarande form måste omarbetas om det ska nå önskad effekt samt att det på sikt kan dyka upp konsekvenser man inte räknat med. Enligt det som anförs i regeringens proposition har LO, TCO, Saco och Svenskt Näringsliv tagit ställning för regeringens förslag. Samtidigt har vi att beakta att flera stora förbund har anfört att de vill att de tre centralorganisationerna drar tillbaka sitt stöd för lagändringen.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att regeringen har lagt fram ett lagförslag som är dåligt underbyggt och förarbetena är bristfälliga. Flera tunga remissinstanser är mycket kritiska. Flera fackliga företrädare anser att lagförslaget ska dras tillbaka. Med detta i åtanke kan vi inte stå bakom förslaget i dess nuvarande form även om vi förstår upprinnelsen till förslaget.
Vi värnar den svenska modellen, och ingrepp i strejkrätten bör enbart övervägas vid bred enighet och med ett väl genomarbetat lagförslag i grunden. Regeringen har inte lyckats uppvisa något av detta. Utifrån detta bör regeringens förslag avslås. Vidare bör riksdagen rikta ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med ett omarbetat förslag som tar större hänsyn till de synpunkter som framförts av remissinstanserna.
|
Magnus Persson (SD) |
|
|
Alexander Christiansson (SD) |
Ebba Hermansson (SD) |
|
Sven-Olof Sällström (SD) |
Sara Seppälä (SD) |