Sedan de svenska medborgarna fick chansen att rösta för Sveriges EU-anslutning har unionen förändrats väsentligt. Makt över allt fler politikområden har flyttats från svenska folkvalda, till EU:s fler än 50 000 byråkrater och politiska högdjur i Bryssel. Med Lissabonfördragets ikraftträdande försvagades medlemsstaternas självbestämmande och unionens utgifter har skenat. Varje svensk betalar nu i genomsnitt ungefär 2 700 kronor årligen till EU mer än hon får tillbaka och kostnaderna väntas öka drastiskt kommande år. EU påverkar samtidigt mer än hälften av alla kommunala och regionala beslut och en väsentlig andel av de nationella lagstiftningsärendena.
Under tiden är den politiska ambitionen i Bryssel tydlig: att begränsa det nationella självbestämmandet ytterligare. Inom ramen för den sociala pelaren väntas EU på sikt lägga förslag om att ta över ansvaret för flera av de områden som är förknippade med välfärdsstaten.
Samtidigt har EU gång på gång visat sig vara oförmöget att hantera de mest väsentliga uppgifterna inom ramen för sitt åtagande. När den globala finanskrisen slog till 2007 drabbades de länder värst som anslutit sig till det allra tätaste finanspolitiska samarbetet, medan länder som likt Sverige stod utanför klarade sig bättre. När migrationströmmarna eskalerade under förra mandatperioden klarade EU varken av att skydda sina yttre gränser från illegal forcering eller att upprätthålla de regler för asylhantering som man satt att gälla inom EU. I takt med att EU utvidgats till att omfatta fler länder med alltmer skilda ekonomiska, politiska och kulturella förutsättningar, har också den fria rörligheten i allt högre grad kommit att ifrågasättas.
Resultatet är ett EU som blivit alltmer polariserat. Den pågående och uppslitande utträdesprocessen för Storbritannien är det tydligaste tecknet på den disharmoni som råder mellan medborgarnas önskemål att kunna bestämma över sin framtid å ena sidan, och å andra sidan EU-byråkratins utopi om att sudda ut nationalstaterna och förmå alla Europas folk att omfamna en europeisk identitet.
Sverigedemokraterna ser ett behov av ett fungerande europeiskt samarbete som vilar på tanken om ömsesidigt benefikt utbyte, handel och säkerhetssamarbete. För ett litet land som Sverige är den fria handeln på den inre marknaden av central betydelse, liksom på den externa marknaden, där EU som en global aktör genom handelsavtal är en viktig nyckel. I en allt rörligare värld är det också viktigare med gemensamma normer och samarbeten vad gäller gränsöverskridande situationer och utmaningar.
Då måste samarbetet drastiskt ändra inriktning. I stället för att fördjupa unionen på fler politikområden, måste EU i högre utsträckning visa respekt för de olikheter som finns inom unionen. Sverigedemokraterna vill verka för ett nytt EU-fördrag där medlemsstaterna återfår självbestämmande och EU:s formella makt begränsas till det mest grundläggande. Intresset av att värna subsidiaritetsprincipen – att beslut ska fattas så nära medborgarna som möjligt – måste sättas före politiska självändamål. En förutsättning för att återbygga folkligt förtroende för unionen och den fria rörligheten är också att den yttre gränsen stängs för irreguljär migration, att samarbetet mot gränsöverskridande brottslighet, religiös extremism och terrorism stärks samt att EU-institutionerna demokratiseras.
Under 2018 växte EU:s ekonomier, men utslaget per capita var den svenska tillväxten svagast bland medlemsstaterna. Justerat för den svenska valutans försvagning blev svenskarna under 2018 ytterligare relativt fattigare våra europeiska grannländer. Den främsta orsaken till utvecklingen är kopplad till den massiva utomeuropeiska invandring som skett till Sverige, som är förenad med stora samhällskostnader och omfattande svårigheter att nå integration i det svenska samhället och arbetslivet. När antalet människor som ska försörjas ökar snabbare än samhällets produktion blir konsekvensen utslaget att det blir mindre för var och en. Redan nu är konsekvenserna allvarliga för den svenska välfärden. På sikt hotas också svenska medborgares levnadsstandard.
Utvecklingen understryker behovet av en fortsatt aktiv handelspolitik, där svenska exportföretag med goda villkor kan ges tillgång till nya marknader. Men den understryker också ett medvetet arbete för att bekämpa illegal migration och ställa om för att införa effektiva mekanismer för återvandring för många av de som under den senaste mandatperioden tagit sig till vår del av Europa.
Sverige, som sedan länge varit en av de största nettobetalarna till EU, har under det senaste decenniet drabbats hårt av EU:s fallerade migrationspolitik. I samband med Storbritanniens utträde ur EU föreslås Sveriges avgift öka markant. För Sverigedemokraterna är det en oacceptabel utveckling. Till dess att EU på ett mer övergripande plan kan reformeras bör Sverige motsätta sig alla avgiftsökningar. För att vara konsekvent måste det också tydligare följas upp i varje ärende som avser EU:s utgifter.
Sverigedemokraterna ser fortsatt allvarligt på de fortlöpande ryska aggressionerna mot Ukraina och den fortsatt auktoritära utvecklingen i såväl Ryssland som Turkiet. Att EU gemensamt och kraftfullt markerar med gemensam röst och sanktioner mot säkerhetshot i vår omedelbara närhet är av stor betydelse.
Under 2018 har Sverigedemokraterna aktivt genom det parlamentariska arbetet återkommande prioriterat dessa frågor i riksdagen.
Regeringens egen utredning konstaterar att EU i mångas ögon framstår som avlägset, komplext och svårtillgängligt. Givet EU:s inflytande över det svenska samhället är det allvarligt, inte bara på grund av det demokratiska underskott det innebär, utan också för att det försvårar kvalitativ granskning och ansvarsutkrävande av EU:s makthavare.
Även om Sverigedemokraterna instämmer i behovet av att öka den medborgerliga insynen i och förståelsen för EU-relaterade frågor och beslutsprocesser, finns det goda skäl att anta att initiativ att genom myndigheters försorg nå ett sådant mål kommer att vara fruktlösa. Upprättandet av nya institutioner och strukturer kan tvärtemot upplevas som ytterligare komplicerande, utan att komma till rätta med grundproblemet som finns inbyggt i EU:s fördrag och institutioner.
Sverigedemokraterna ser allvarligt på att EU har så komplexa arbetsmetoder att de för vanliga medborgare framstår som otillgängliga. Samtidigt är det ett väsentligt problem att EU lider brist på folkstyre och transparens. Den initiativtagande, exekutiva och uppföljande institutionen, kommissionen, är inte vald av folket. Trots att kommissionen till följd av en allt djupare integration fått mer makt, saknas därför möjligheter att rikta politiskt ansvarsutkrävande mot dess medlemmar. I kombination med en omfattande påverkansindustri, en svag maktdelning och en tendens att också från andra institutioner, som EU-domstolen, kontinuerligt vidga EU:s kompetensområde blir förklaringen tydlig till varför enskilda medborgare känner brist på delaktighet. Sverigedemokraterna anser att en reformering av EU för att komma till rätta med dessa brister är den viktigaste åtgärden på området.
Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att respektera utgången av den brittiska folkomröstningen om EU-medlemskapet. Sverigedemokraterna har därför bejakat en hållning om att EU bör göra vad som är möjligt för att underlätta genomförandet av det brittiska utträdet och att lösa ut frågor som är av central betydelse för säkerheten i Europa. För Sverigedemokraterna är det viktigt att tillgodose intresset av att bibehålla goda relationer och handelsförbindelser mellan Storbritannien och såväl EU som Sverige.
Sverige är en av de största nettobetalarna till EU. I samband med Storbritanniens utträde planerar kommissionen att föreslå att Sveriges avgift ökar väsentligt ytterligare. Under 2019 väntas Sveriges avgift till EU bli drygt 41 miljarder kronor.
Av EU:s 28 medlemmar är 10 nettobetalare och Sverige ligger på en andraplats på listan över nettobetalare i förhållande till befolkningsstorlek. Sveriges EU-avgift väntas enligt regeringens prognos uppgå till nära 54 miljarder år 2021. Sverigedemokraterna motsätter sig de skenande kostnaderna och anser att det är oacceptabelt att Sverige betalar så mycket mer än vad vi får tillbaka.
Trots att många partier påstår att de delar Sverigedemokraternas uppfattning följer de sällan denna linje när det är dags att behandla enskilda kostnadsdrivande förslag. Sverigedemokraterna tror inte att EU bättre kan disponera offentliga medel än de enskilda medlemsstaterna. Tvärtom får EU rättmätig kritik för korruption och undermålig uppföljning av sina utgifter. För Sverigedemokraterna är utgiftsminskningar därför en genomgående och överordnad målsättning och vi vill att Sveriges avgift ska minska. Sverigedemokraterna motsätter sig också alla förslag om att ge EU egen beskattningsrätt.
Sverigedemokraterna har betonat vikten av att ett budgetrestriktivt förhållningssätt genomsyrar Sveriges position varje gång kostnadsdrivande förslag behandlas i rådet. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att nedskärningar måste göras på de allra flesta områden i EU:s budget, i en utsträckning som innebär att medlemsavgiften i stället minskar med åtminstone en tredjedel. Det skulle för svenskt vidkommande motsvara uppemot 18 miljarder kronor per år, vilka vi har stort behov av att i stället använda till prioriterade välfärdssatsningar för de som har de största behoven i Sverige. Jämförelsevis är regeringens prognos beträffande kostnaderna för hela garantipensionssystemet 13,5 miljarder år 2021.
Under 2018 har regeringen också i förhandlingarna kring EU:s långtidsbudget velat knyta medlemsstaternas möjligheter att få del av EU-gemensamma satsningar till en extensiv migrationspolitik. Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att inte påtvinga medlemsstaterna en vidlyftig migrationspolitik och befarar att en sådan hållning riskerar att ytterligare polarisera EU. Sverigedemokraterna har därför återkommande arbetat för att migrationspolitiska ställningstaganden ska separeras från diskussionen om den fleråriga budgetramen.
Den snabba utvidgningen av EU till länder som ligger långt under EU:s genomsnittliga inkomstnivå har ökat den finansiella EU-bördan för rikare medlemsländer som Sverige. Genom strukturfonderna får ekonomiskt välutvecklade länder finansiera de alltmer långtgående EU-reformerna, vilket bidrar till de nu skenande kostnaderna.
Utvidgningen har också inneburit påfrestningar i andra avseenden. Social turism, lönedumpning, eskalerande gränsöverskridande brottslighet och en urholkning av den svenska modellen går direkt att koppla till en alltför snabb utvidgningsprocess.
Sverigedemokraterna anser att det är viktigt att lära av tidigare erfarenheter. Unionen är i dag inte kapabel att ta in fler medlemmar som ekonomiskt riskerar att ytterligare förvärra befintliga problem, eller vars förmåga att upprätthålla sina gränser kan ifrågasättas. För att stärka utvecklingen för länder i EU:s närhet bör EU verka för förbättrat utbyte av handel. Sverige bör också verka för att s.k. anslutningsbistånd inte utgår till kandidatländer. Det är viktigt att kandidatländer i stället klarar av att nå upp till EU:s samtliga kriterier av egen förmåga.
Sverigedemokraterna kan inte ställa sig bakom att den utrikespolitiska kompetensen helt ska förflyttas från nationell nivå till EU:s utrikestjänst. Vi kan instämma i mervärdet i en gemensam EU-linje i viktiga frågor så länge det görs med konsensus mellan medlemsstaterna och varje medlemsstat också fortsatt har en frihet att föra sin egen utrikespolitik i enlighet med sina intressen. Vi ser däremot inte behovet av en särskild utrikestjänst och utrikesrepresentant för EU. Med hänvisning till detta är det vår uppfattning att Europeiska utrikestjänsten bör avvecklas.
Sverigedemokraterna ser med oro på att Europeiska rådet vill driva EU till en alltmer sammanvävd militär organisation. När ett alltmer överstatligt EU beslutar om militära insatser där riksdagens inflytande är begränsat innebär det i praktiken att Sverige är med i en militär allians. Sverigedemokraterna anser det vara tveksamt om denna förändring i svensk utrikespolitik är förankrad hos det svenska folket.
Därför menar Sverigedemokraterna att regeringen inom EU ska verka för en linje där säkerhets- och försvarspolitik ska vara ett ansvar för respektive medlemsland, samt motverka en inriktning som går mot en sammanvävd militär organisation. Om samarbete i stora frågor är nödvändigt ska det ske på mellanstatlig basis. Utöver detta menar vi att det är ett oundgängligt behov för det svenska försvarets framtida utveckling att ha tillgång till en tekniskt välutvecklad försvarsindustri med bred kompetens.
En svensk myndighet som upphandlar försvarsmateriel bör använda undantagsregeln i artikel 346 i EUF-fördraget på liknande sätt som andra medlemsländer som har en viktig försvarsindustri. Regeringen bör därför upprätthålla en linje som håller fast vid möjligheten att kunna ta sådana hänsyn om ett medlemslands säkerhetsintressen står på spel. Detta är nödvändigt om vi vill att försörjningstryggheten ska genomsyra försvarsmaterielförsörjningen av vår försvarsmakt.
EU:s arbete inom FN regleras av resolution 65/276 av den 11 maj 2011, och resolutionen bygger vidare på resolution 3208 av den 11 oktober 1974 som gav den europeiska ekonomiska gemenskapen observatörsstatus i FN. Resolutionen från 2011 ger EU:s institutioner rätt att föra unionens talan i FN, i stället för representanter från EU:s ordförandeland. 2011 års resolution ger också EU:s institutioner, även då den understryker att EU inte är medlemsstat, långtgående rätt att agera som en sådan. Sverigedemokraterna kan inte ställa sig bakom detta, då partiet ser det som ett steg i utvecklingen mot ett federalistiskt EU som har som slutgiltigt mål att ersätta medlemsstaternas representation i FN. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att FN, i och med det viktiga arbete staten Sverige historiskt bidragit med, kommer att gå miste om en betydelsefull röst. EU är inte en stat, och Sverigedemokraterna motsätter sig kraftigt en utveckling mot att fallet blir så.
Sverigedemokraterna anser därför att regeringen bör verka för att EU:s förstärkta rätt att föra talan i FN upphävs alternativt begränsas för att inte inskränka på medlemsstaternas rätt att framföra åsikter i FN.
Sverigedemokraterna anser att riktade sanktioner mot Turkiets ledarskap är ett mer proportionellt och ändamålsenligt sätt att bemöta Turkiets utpressningstaktik. De europeiska länderna har tillsammans ett utmärkt förhandlingsläge med Turkiet, och en tuff linje i kombination med hotet om sanktioner skulle sannolikt få landet att bli mer lyhört. Regeringen bör därför driva att ett första krav på Turkiet blir att landet ratificerar FN:s flyktingkonvention utan geografiska begränsningar och börjar prestera enligt det befintliga, bilaterala återvändandeavtalet med Grekland samt tar kontroll över sina gränser och bekämpar den illegala flyktingsmugglingen på turkisk mark.
EU:s alltmer fördjupade samarbete i konsulära frågor har visserligen medfört vissa fördelar. Det är dock värt att komma ihåg att ett av de mest grundläggande kännetecknen för en suverän stat är möjligheten att upprätthålla egna diplomatiska representationer, och den konsulära frågan kan inte isoleras från detta. Det är därför enligt vår mening så att vi bör se konsulära frågor som en fråga där Sveriges och de övriga medlemsstaternas nationella kompetens strikt värnas och där regeringen motverkar att det konsulära samarbetet går mot en gemensam EU-representation. Vi motsätter oss därför det direktiv som formaliserar det konsulära samarbetet.
Vi är positiva till handel och anser att Sverige inom såväl EU som internationella forum, såsom WTO, ska verka för en öppen och fri handel. Vi instämmer även i uppfattningen att ökad handel ger ökad tillväxt som i sin tur skapar bättre ekonomiska förutsättningar för länder och deras medborgare. Liksom tidigare sluter vi även upp bakom uppfattningen att frihandel kan vara en starkt välståndsskapande kraft för såväl fattiga som mer utvecklade länder. Att värna principen om frihandel är därför både ett globalt och ett svenskt intresse. Även andra intressen än rent ekonomiska bör kunna beaktas inom handelspolitiken; vi ska t.ex. kunna ställa motsvarande krav på djuretik på de animaliska produkter vi importerar som på de inhemskt producerade produkterna. Vi ser även vikten av att handelsavtal ska innefatta bl.a. CSR och miljöaspekter där prioriteringen ligger i ett minskat koldioxidläckage. Sverigedemokraterna anser att subventioner, såsom EU:s exportbidrag, som är direkt skadliga för utvecklingsländernas självförsörjningsgrad ska avskaffas.
Sverigedemokraterna motsätter sig inrättandet av ytterligare investeringsfonder som EFSD eftersom detta kommer att ytterligare expandera EU:s utgifter till tveksam nytta.
Sverigedemokraterna anser att regeringen bör arbeta för ett mellanstatligt samarbete mellan fria självständiga stater samt en renodlad frihandelszon som utvidgas genom frihandelsavtal med utomstående stater i stället för upptagande av ytterligare medlemsstater. Vi anser det vara av stor vikt att EU upprätthåller goda relationer och handelsförbindelser med grannskapet. Vi anser det vidare vara viktigt att värna varje lands rätt till territoriell integritet och suveränitet samt möjlighet att genomföra fria val utan påtryckningar från utomstående parter.
Om associeringsavtal ändå ska tecknas anser vi att kraven måste skärpas. Det räcker inte med ett samarbete efter ett genomfört avtal, utan vi vill se tydligare reformer och uppfyllda krav innan avtal ingås om bl.a. arbete mot korruption och organiserad brottslighet, fungerande rättsstat, fungerande gränskontroller, säkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter. Vidare måste det påpekas att stor försiktighet måste iakttas när det gäller beslut om nya stödpaket för särskilt det södra grannskapet, detta eftersom omfattningen av sådana paket riskerar att bli mycket kostnadsdrivande för unionen i ett läge när många medlemsländer redan befinner sig i ekonomisk kris. Sveriges linje i frågan bör därför vara att ytterligare avtal om närmare associering inte är tvingande på EU-nivå utan överlåts till sådana medlemsstater som anser sig ha kapacitet för detta.
Det är tydligt att Rysslands agerande strider mot internationell rätt och internationella avtal och kränker Ukrainas territoriella integritet både vad gäller agerandet på Krim och i de östliga delarna i Ukraina. Det kan nu inte råda några tvivel om att Ryssland på många olika sätt stöder separatistgrupper och även är direkt militärt involverat i landet. Utifrån vår principiella utgångspunkt att värna alla staters suveränitet, självbestämmande och territoriella integritet är vi kritiska till den överstatliga inriktningen inom EU, och med samma utgångspunkt är vi naturligtvis ännu mer kritiska till Rysslands stormaktsfasoner som dessutom utgör ett säkerhetspolitiskt hot i vårt närområde. Sverigedemokraterna ställer sig positiva till EU:s starka reaktion mot Rysslands agerande på Krim och i östra Ukraina. Sverigedemokraterna ställde sig bakom att avbryta förhandlingarna om det nya samarbetsavtalet med Ryssland och avtalet om förhandlingsprocessen om viseringsfrihet, och partiet stöder ett fortsatt fryst förhandlingsläge.
Sverigedemokraterna anser liksom regeringen att ämnen som mänskliga rättigheter och demokrati fortsatt bör ha en framträdande ställning då samtal förs mellan EU och Ryssland. Sverigedemokraterna står bakom det paket av sanktioner som EU infört mot Ryssland hittills och välkomnar utvidgningen som skett under året, och partiet står öppet för ytterligare utvidgningar och anser att Sverige inom EU ska ställa sig bakom sådana om det skulle visa sig nödvändigt. Det är viktigt att Sverige står fast när andra EU-länder börjar vackla i frågan om sanktioner gentemot Ryssland. För att sanktionerna ska ge största möjliga effekt uppmanar Sverigedemokraterna även regeringen att i EU arbeta för en tydlig utvärdering och uppföljning av sanktionernas effekter och eventuella tillkortakommanden.
Sverigedemokraterna anser att målet med EU:s Mellanösternpolitik bör vara en varaktig fred där båda parter kan leva i fred och säkerhet. Sverigedemokraterna ser det som omöjligt att Hamas kan bli en del av en sådan långsiktig lösning. Hamas är en terrororganisation som vill förinta staten Israel och det judiska folket, som sedan 2005 har skjutit över 11 000 raketer mot Israel. Inget folk ska behöva acceptera att leva under sådana förhållanden, och Sverigedemokraterna efterlyser här ett mycket starkare ställningstagande från EU. Sverigedemokraterna anser att Sverige inom EU ska verka för att en regeringsbildning där Hamas ingår inte ska anses vara legitim. Sverigedemokraternas förtroende för al-Fatah och den palestinska myndigheten (PA) är lågt, då de bidrar till att sprida antisemitisk propaganda, uppvigling till våldsbrott och avlönar terrorister och mördare, och krav bör ställas för att myndigheten ska erhålla stöd från EU som anförts tidigare i fråga om bistånd.
De fruktansvärda inbördeskrigen i Syrien och Irak har varit särskilt förödande för minoriteter och i synnerhet ländernas kristna sådana. I och med IS härjningar har situationen förvärrats ytterligare, och efter att den kristna befolkningen dödats eller fördrivits från sina hem påbörjade man ett folkmord och en förintelse av det oersättliga kristna och förhistoriska kulturarvet. Från att 2003 ha funnits ca 1,2 miljoner kristna bara i Irak, uppskattas nu antalet ha sjunkit till 150 000–400 000. Förenta nationernas expert på minoritetsfrågor har betecknat utvecklingen för områdets minoriteter som förödande och oåterkallelig. Både det europeiska parlamentet och den amerikanska senaten har erkänt händelserna i området som folkmord, vilket vi välkomnar. Irak är en problematisk statsbildning då landet innefattar ett flertal religiösa och etniska minoriteter som visar på uppenbara svårigheter att samexistera fredligt. Nineveslätten var historiskt en del av det assyriska kungariket, och kristna och andra minoriteter har under lång tid utgjort en majoritet i området. Dessa grupper kräver att området ska få långtgående autonomi inom den irakiska statsbildningen.
Kurderna har länge haft en varierande men betydande grad av självstyre inom Irak. I dagens instabila situation har kurderna uppvisat förmåga att försvara de områden som de anser tillhör dem. Kurderna har, jämfört med andra minoriteter i området, visat stor vilja till demokratisk utveckling. Kurderna har även visat ett engagemang för MR då de gett skydd åt andra minoriteter som drabbats av IS framfart. Sverigedemokraterna stöder utökad autonomi och självständighet för såväl kurder som kristna.
Vi ser därför mycket allvarligt på att EU i praktiken gjort sig beroende av Turkiet för att hantera flyktingfrågan, samtidigt som Turkiet använder sin militär för att förhindra utökad kurdisk autonomi i Syrien. Beslut i sådana frågor måste dock fattas efter noggrant övervägande för att förhindra att nya konflikter uppstår. Sverigedemokraterna anser därför att regeringen i EU bör verka för att uppmärksamma de humanitära och kulturella värden som håller på att gå förlorade i inbördeskrigens Syrien och Irak samt visa sitt tydliga stöd för de kristna och andra utsatta minoriteter i området. Vidare bör regeringen i EU verka för att öka de humanitära insatserna i konfliktområdena, och vi välkomnar att så i viss mån skett även om skalan fortfarande är otillräcklig. Eftersom behoven är närmast gränslösa är det också viktigt att pengarna används så effektivt som möjligt.
Vi har under en längre tid sett behovet att utveckla det svenska civilförsvaret, vilket inte minst gäller brandförsvaret efter de senaste åren med svåra skogsbränder. Vi vill dock vara tydliga med att vi inte anser att detta organiseras bäst på EU-nivå, då det är olämpligt med ytterligare maktförskjutning till Bryssel. En risk med att lägga detta ansvar på EU-nivå är att det fortsätter att utvecklas till en ny EU-myndighet. En annan risk är att Sverige inte självt bygger upp de resurser som krävs för att hantera kriser nationellt eller för den delen bistå andra nationer. Det är vanskligt att förlita sig på andra aktörers goda vilja, och Sveriges riksdag och regering har en skyldighet gentemot folket att tillgodose att ett adekvat brand- och civilförsvar existerar.
Sverige ska inom såväl EU som internationella forum, såsom WTO, verka för en öppen och fri handel. Ökad handel ger ökad tillväxt som i sin tur skapar bättre ekonomiska förutsättningar för länder och deras medborgare. Frihandel kan vara en starkt välståndsskapande kraft för såväl fattiga som mer utvecklade länder. Att värna principen om frihandel är därför både ett globalt och ett svenskt intresse.
Även andra intressen än rent ekonomiska bör kunna beaktas inom handelspolitiken; t.ex. ska det kunna ställas motsvarande krav på djuretik på animaliska produkter som importeras som på de inhemskt producerade produkterna. Handelsavtal ska innefatta bl.a. CSR och miljöaspekter där prioriteringen ligger i ett minskat koldioxidläckage. Sverigedemokraterna anser att subventioner, såsom EU:s exportbidrag, som är direkt skadliga för utvecklingsländernas självförsörjningsgrad ska avskaffas.
Sverigedemokraterna motsätter sig inrättandet av ytterligare investeringsfonder som EIP eftersom detta kommer att ytterligare expandera EU:s utgifter till tveksam nytta.
Sverigedemokraterna är starkt kritiska till det makrofinansiella stödet från EU till Ukraina, Georgien, Tunisien och Jordanien. EU bör inte engagera sig som bidragsgivare och högrisklångivare till länder som inte är medlemmar och än mindre länder som tydligt har visat sig vara inkapabla att hantera sina egna statliga finanser. Sverigedemokraterna anser därmed att kommande planerade utbetalningar till utomstående länder ska dras in och återföras till medlemsstaternas medborgare. Utöver detta vill vi framhäva vikten av att i framtiden låta medlemsländerna enskilt bestämma om de är beredda att erbjuda lån och stöd till krisande ekonomier.
Sverigedemokraterna vill belysa vår uppfattning om den europeiska skattepolitiken ur perspektiven internationella samarbeten, inkomstbeskattning, mervärdesskatt, punktskatter och skatteförfarande.
OECD är en internationell organisation som bl.a. bedriver ett kontinuerligt arbete för att utveckla ramverk och avtal för samordning mellan länder inom beskattning. På senare år har OECD byggt ett omfattande ramverk emot skatteundandragande och vinstförflyttning på bolagsskatteområdet, BEPS-projektet (Base Erosion Profit Shifting). Syftet med detta är att skapa en global samsyn om väsentliga åtgärder mot skattebaserodering och implementera detta genom ett multilateralt skatteavtal. Vi anser att detta är den bästa vägen att gå för att komma åt de allvarliga konsekvenser som blivit resultatet av den snabba globaliseringen, där framför allt globala storföretag som opererar i många länder genom listig skatteplanering ser till att endast behöva betala skatt i jurisdiktionerna med lägst bolagsskatt, eller ingen bolagsskatt alls. Det är väsentligt att detta arbete görs i så stor och bred global samsyn som möjligt, för att det ska lyckas.
Parallellt med detta har EU aktivt bedrivit processer för att åstadkomma förändring inom samma fält; ibland har EU skapat egna lösningar som avvikit från global standard, vilket vi menar är fel väg att gå. Sverigedemokraterna vill vidareutveckla och befästa internationella skattesamarbeten för att komma till rätta med problem inom skatteundandraganden, eftersom stabila skatteintäkter är en förutsättning för trygghet och välfärd i Sverige. Men den springande punkten här är huruvida EU avviker eller harmoniseras med övriga länder globalt. Därför välkomnar också Sverigedemokraterna de insatser EU vidtar för att strikt implementera OECD:s samtliga 15 åtgärder i BEPS-ramverket.
De globala skatteavtalen är i grunden positiva, men Sverigedemokraterna vill samtidigt höja ett varningens finger och hålla ett vakande öga på de nu pågående förändringsprocesserna inom EU. I samband med implementering av förordningar, direktiv och andra regelverk som EU återkommande lägger förslag om, finns också en risk att vi indirekt skapar överstatliga strukturer som i förlängningen innebär att beskattningsrätten successivt flyttas över till EU-nivå. Till slut efter tusen små steg skulle Sverige med den utvecklingen helt och hållet förlora sitt nationella självbestämmande på skatteområdet. Redan i dag kan vi se hur EU har instiftat skattedirektiv på flertalet områden. Dessa har satt begränsningar på Sverige om att fritt kunna utforma en egen skattepolitik som är anpassad efter våra svenska förhållanden med våra kulturella förtecken och inte minst vår nations ekonomiska situation, vilken också förändras över tid. Risken är att EU:s successiva överflyttande av makt över skattepolitiken till EU också blir en tvångströja på Sverige som smiter åt allt hårdare. I vissa tidsperioder skulle den ofriheten kunna innebära stora ekonomiska problem för Sverige. Därför är Sverigedemokraterna emot den alltmer påtagliga utvecklingen om överstatlighet inom EU. EU-avgiften behöver sänkas och EU:s kostnader behöver påtagligt minska.
När kol- och stålunionen bildades var det främst tullavgifter som finansierade samarbetet, men Europeiska unionen har vuxit ordentligt sedan dess i antal länder och åtaganden. Många utgiftsområden har lagts till med allt ökade BNI- och momsbaserade avgifter för medlemsländerna som följd. Men EU-ledningen vill ännu mer, vilket innebär ytterligare offentliga kostnader för EU-apparaten. EU-ledningen inser att tullavgifter, momsbaserade avgifter och BNI-avgifter sammantaget inte kommer att räcka. Därför anser de styrande inom EU att unionen måste skaffa sig ny finansiering för att kunna göra det man har ambition att genomföra. För att finansiera detta väntas sannolikt en kombination av allt högre EU-avgifter för medlemsländerna i kombination med nya EU-skatter, vilka har kallats ”egna medel” i unionsdokumenten. Det är viktigt att komma ihåg att dessa EU-skatter är tänkta att läggas ovanpå de redan höga svenska skatterna. Konsekvensen blir sedan att EU måste inrätta ett EU-finansdepartement som får makt över den ekonomiska politiken i Sverige, vilket vi är tydliga motståndare emot.
Vi riksdagsledamöter från samtliga partier har, så här långt, haft en bred enighet i skatteutskottet om att Sveriges hållning bör vara att inte gå med på att överföra beskattningsrätt till EU och införande av EU-skatter. Men vi vill se en tydligare mer skärpt svensk hållning gentemot EU i denna fråga, där Sveriges regering tydligare i offentliga sammanhang proklamerar vår position.
Det är positivt att europeiska regelverk gällande bolagsskatt i huvudsak riktar in sig på de större bolagskoncernerna och att regelverken ska vara av frivillig karaktär för mindre bolag. I de fall där syftet med åtgärder på bolagsskatteområdet implementeras med BEPS-ramverket som grund för att minska skatteundandragande är detta en god sak. Men i de fall där EU försöker konstruera egna bolagsskattesystem än de globala ramverket minskas vårt förtroende för den egentliga avsikten.
Det kan vara mycket intressant att se hur motiveringen till olika europeiska bolagsskatteförslag har förändrats från en tid till en annan.
2011 motiverades bolagsskatteförslagen främst med att de skulle stärka den inre marknaden och bidra till bättre handel och ekonomisk utveckling. Det skulle förenkla skattereglerna, minska kostnaderna för att följa reglerna och undanröja skattehindren för företag som bedriver verksamhet över gränserna. Det låter i sig positivt. Men 2016 kom snarlika bolagsskatteförslag upp på bordet igen men då var motiveringen i stället att motverka skatteflykt. Skillnaden i motivering minskar vårt förtroende.
Sverigedemokraterna är mycket kritiska till om EU-ledningen inte har en ärlig avsikt med bolagsbeskattningsförslagen. Vi befarar därför att de egentligen har lagt fram olika svepskäl som egentligen går ut på att i förlängningen kunna ge EU egen beskattningsrätt på bolagsområdet. Vi vill se en transparent anpassning av bolagsskattefrågor till OECD BEPS ramverk.
Den senaste tiden har förslag lagts fram om att införa särskilda skatter på digitala verksamheter. Skatt på digitala tjänster är redan infört i Frankrike, vilket sannolikt hänger ihop med den franska presidentens ambitioner att bygga ett federalt EU med nya skatteintäkter till unionens budget.
Sverigedemokraterna är mycket kritiska till den här utvecklingen av två skäl. Dels vill vi inte se att unionen får beskattningsrätt avseende digitala verksamheter. Dels menar vi att digitala skatter kommer att leda till att vissa it-företag med verksamhet i både Sverige och andra Europeiska länder kommer att överväga att förlägga sina verksamheter till andra världsdelar i stället, exempelvis Nordamerika och Asien. Det skulle sannolikt leda till att vi i onödan förlorar skatteintäkter, it-talanger och arbetstillfällen.
EU avser att vidareutveckla ett eget EU-ramverk för mervärdesbeskattning. Sedan en längre tid finns EU:s mervärdesskattedirektiv i vilket en rad unionsgemensamma principer finns uppställda, exempelvis undantaget om mervärdesskatt och nedsatta procentsatser, finns deklarerade. Med utgångspunkt från detta direktiv har EU-kommissionen avsikten att ta nästa steg och uträttat en handlingsplan för mervärdesskatt inom EU, för vilket man presenterat flera alternativ.
De två varianterna som står längst ifrån varandra är antingen att införa en federal EU-moms lika för alla medlemsländer. Den modellen som finns i andra änden innebär motsatt att mervärdesskattedirektivets omfattning ska förenklas och där ska maximal frihet råda för medlemsländerna att själva fatta egna beslut om mervärdesskatt. I alternativet med en enhetlig EU-moms får alla medlemsländerna naturligtvis yttra sina åsikter i enskilda frågor, men vi räknar med att EU alltid kommer att ha det slutgiltiga avgörandet.
Medlemsländerna visar att de gång på gång ansöker om undantag från mervärdesskattedirektivet, vilket talar för att det sannolikt är mycket svårt att åstadkomma ett enhetligt momssystem som alla medlemsländer är nöjda med.
Sverigedemokraterna är kritiska till mervärdesskattedirektivets inflytande över svensk moms eftersom det ibland har mycket negativa inverkningar på funktionssättet för svensk ekonomi. Det både försämrar investeringsklimatet och skapar orättvisor. Sverigedemokraterna stöder det alternativ som skulle ge Sverige och alla andra medlemsländer maximal frihet och självbestämmande i mervärdesbeskattningen. Vi är också kritiska till de momsbaserade avgifterna som går till EU. Den andel av svenska momsintäkter som EU tar från Sverige bör upphöra och endast gå till svensk statsbudget. EU bör i stället se över unionens kostnader så att de anpassas nedåt efter de minskade intäkterna.
När det gäller mervärdesskatten och de rättsliga aspekterna så ser vi det som positivt med ett mellanstatligt administrativt samarbete, införande av vissa krav för betaltjänstleverantörer, införandet av ett centralt elektroniskt system för moms, CESOP, för att bättre kunna spåra momsbedrägerier. Sverigedemokraterna är därför neutrala och invänder inte emot EU:s arbete emot mervärdesskattebedrägerier så länge regelverket upprätthåller en mellanstatlig karaktär.
När det gäller samarbeten på området skatteförfarande och informationsutbyten i syfte att implementera OECD-program för bekämpande av skattefusk och skatteundandragande har Sverigedemokraterna hittills inte sett några allvarliga brister i de lagda förslagen. Vi är lika uppmuntrande till bekämpande av skattebrott oavsett om det sker i Sverige, Europa eller Sverige i anslutning till någon annan del av världen. Vi ser därför positivt på bl.a. implementeringen av Fiscalis-programmet som ökar möjligheterna att utbyta information mellan olika europeiska skattemyndigheter när de arbetar med att motverka skattebrottslighet samt att nya krav på informationsskyldighet för skatterådgivare börjar gälla. När dessa angreppssätt inrymmer mellanstatliga former ser vi inget problem med dem. Däremot säger Sverigedemokraterna nej till att inrätta en överstatlig europeisk skattemyndighet.
Sverigedemokraternas utgångspunkt är att Sverige liksom andra EU-länder ska vara självständiga och oberoende i utformningen av sin invandringspolitik. Arbetet med ett gemensamt europeiskt asylsystem har efter åratal av arbete inte kommit någonvart, samtidigt som de negativa konsekvenserna av den rådande europeiska överstatligheten inom migrationsområdet fått förödande konsekvenser, inte minst för Sverige. Det står klart att projektet i stort varit ett misslyckande.
Regeringen bör därför motsätta sig en fortsättning av denna process mot centralisering och överstatlighet inom asylområdet, och i stället arbeta för större möjligheter för de suveräna staterna att själva få besluta om sitt asylmottagande. Regeringen bör särskilt motsätta sig eventuella omfördelningsmekanismer, och bör i stället lyfta fram goda exempel på hur illegal migration kan stävjas, exempelvis de tragiska dödsfallen på Medelhavet därmed kan minska.
Då fondens huvudsakliga uppgift är att samla ihop stora belopp från medlemsländerna för att senare betala ut dem igen måste behovet av fonden starkt ifrågasättas. Det är orimligt att länder som upprätthåller en fungerande migrationspolitik ska tvingas att betala för länder som inte gör det. Övervakningen och försvaret av EU:s yttre gränser är visserligen ett viktigt ändamål. Det är emellertid orimligt att EU:s budget ska öka så kraftigt, särskilt som stora resurser avses gå till att öka mottagningskapaciteten. Målet för EU måste snarast vara att göra mottagningskapaciteten överflödig, genom att irreguljär migration stävjas.
Regeringen bör därför tillse att asyl- och migrationsfonden minskas drastiskt, och att dess tillgångar används i syfte att trygga EU:s gränser, för en långsiktigt fungerande migrationssituation på Medelhavet och längs EU:s övriga yttre gränser, och för ett stärkt arbete för återvändande av tredjelandsmedborgare.
Sverigedemokraterna anser att högkvalificerad arbetskraftsinvandring är av godo för både Sverige och resten av EU, och välkomnar en fortsatt utveckling av blåkortsdirektivet. Däremot får Sveriges rätt att fatta beslut om sin egen migrationspolitik aldrig begränsas. Blåkortsdirektivet bör i stället innebära ett frivilligt system för synkronisering av vissa former av arbetstillstånd, utan att EU-medlemsstaternas rätt till kompletterande regelverk på något sätt inskränks. Regeringens hållning bör därför vara att regelverket blir flexibelt, utan tvingande begränsningar för Sverige.
Sverigedemokraterna anser att viseringsförenklingar, liksom viseringsfrihet, måste omgärdas av strikta juridiska, politiska och ekonomiska krav gentemot tredjelandet. Därtill måste det finnas en tydlig förmåga för EU i stort liksom för enskilda medlemsstater att vid behov återgå till en mer reglerad viseringspolitik om det finns farhågor om att tredjelandet missköter sina åtaganden.
Den stora vågen av asylsökande ukrainare, georgier och mongoler de senaste åren vittnar om farorna med att bevilja viseringsfrihet utan att samtidigt lägga en stabil grund med nationell lagstiftning om att sådana länder betraktas som säkra ur asylhänsyn. Viseringsfrihet får aldrig tillåtas urarta till att bli en sorts kryphål för ekonomisk migration. Dess syfte ska fortsatt vara att förenkla ömsesidiga utbyten och turism.
Sverigedemokraterna välkomnar det nya förslaget om en reviderad viseringskodex. Ambitionen att vidta åtgärder som främjar återtagandet i samarbete med tredjeländer är positivt. De föreslagna viseringsåtgärderna bör dock kunna vara bredare och inte bara omfatta diplomater, tjänstepassinnehavare. Regeringen bör redan i detta skede vara tydliga och föreslå kommissionen att ta fram ett förslag med en stegvis trappa med utökade åtgärder.
Särskilt positivt är kommissionens ansats för interoperabilitet och delande av migrationsrelaterad information mellan Schengenstaterna. En gemensam yttre gräns och ett gemensamt viseringssystem förutsätter långtgående informationsspridning.
Med tanke på de rådande säkerhetsrisker som terrorhot och illegal invandring kan innebära måste dock regeringen inte bara ställa sig avvaktande till – utan helt avvisa – förslaget om att kunna utfärda kortare visering vid gräns. Denna aspekt skulle därtill innebära ytterligare belastning på Migrationsverket och Polismyndigheten i en tid då dessa myndigheter redan är under stort tryck.
Regeringen bör även arbeta för att möjligheten till begränsningar i viseringar, både avseende tid och giltighetsområde, ökar. Samtidigt måste också Sveriges förmåga att rent praktiskt neka inresa till personer som exempelvis belagts med återreseförbud, öka.
Sverigedemokraterna anser att FN:s ramverk är otydligt skrivet, med många formuleringar som är svepande eller luddiga, och med följder som är svåra att överblicka, och konsekvenser som inte kan förutsägas.
Att avtalet inte är ett rättsligt bindande dokument står klart. Det är dock ostridigt att flera av formuleringarna är kraftfulla, med löften om att fullfölja och genomföra artiklarna. Särskilt problematiska är de som föreskriver att stater ska använda ekonomiska påtryckningar mot medier som inte skriver om migration på ett tillfredsställande sätt. Det svenska och det norska journalistförbundet har redan riktat skarp kritik mot avtalet av detta skäl.
Sverigedemokraterna anser att det är beklagligt att EU varit en drivande part i arbetet för detta ramverk, och anser att regeringen bör agera med kraft för att ramverket inte på något sätt ska ingå i lagstiftningsarbetet inom EU, utan betraktas som utan verkan för unionssamarbetet.
Sverigedemokraterna anser att nyckeln till minskad irreguljär migration ligger dels i de suveräna staternas frihet att själva besluta om sina gränser, men också i ett ökat välstånd i de stater som är ursprung för den irreguljära migrationen. Ett kontinuerligt och långsiktigt bistånds- och utvecklingsarbete är därför helt nödvändigt för att komma till bukt med den migrationskris vars följder ännu dröjer sig kvar i Europa, och inte minst i Sverige. Däremot anser Sverigedemokraterna att biståndspolitik i första hand ska vara en nationell angelägenhet, varför EU bör fråntas möjligheten till egen biståndspolitik, med mindre att denna innebär klara fördelar för biståndet som annars skulle gå förlorade.
Under 2017 presenterade kommissionen ett förslag till reviderade riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Medlemsstaterna ska beakta sysselsättningsriktlinjerna i sin nationella politik och dessa ligger också till grund för de landspecifika rekommendationerna som rådet antar årligen. Förslaget består, i korthet, av följande fyra reviderade riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.
Syftet med förslaget är, enligt kommissionen, att spegla principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.
Sverigedemokraterna anser att samtliga dessa punkter faller inom ramen för det nationella ansvarsområdet. Det ska således vara upp till varje enskild medlemsstat att bestämma behovet, utvecklingstakten och önskvärd målnivå inom ovanstående punkter.
Både arbetsrätt och arbetsmiljöfrågor ingår i området sysselsättnings- och socialpolitik och där befarar vi att den svenska modellen hotas av den överstatliga europeiska programförklaringen som benämns som den sociala pelaren. Makten över pensioner, föräldraledighet och lönebildning är på väg att flyttas till Bryssel. Det vill Sverigedemokraterna förhindra. Makten över villkoren på svensk arbetsmarknad ska ligga i Sverige, hos arbetsmarknadens parter. Sverigedemokraterna vill bevara den framgångsrika svenska modellen där fackförbund och arbetsgivare tillsammans kommer överens om arbetsmarknadens villkor. Vi vänder oss mot den lagstiftning som EU-kommissionen förespråkar då vi anser detta vara en del av det nationella självbestämmandet och en del av den svenska modellen.
Under 2017 presenterade kommissionen ett förslag till direktiv om balans i arbetslivet som är avsett att ersätta det nuvarande föräldraledighetsdirektivet. Enligt vår mening bör arbetsmarknads- och jämställdhetspolitiken i alla dess former vara en fråga för respektive medlemsstat och inte en fråga för EU. När det gäller jämställdhetsfrågor och bl.a. fördelningen av det familjerelaterade omsorgsarbetet anser Sverigedemokraterna att politikens roll bör vara att underlätta tillvaron för såväl kvinnor som män i de livssituationer som de själva valt, oavsett om dessa val följer traditionella könsnormer eller inte. Åtgärder med detta syfte ska dock inte vidtas på EU-nivå. Till skillnad från kommissionen anser vi att det är medlemsstaternas eget ansvar att se till att det finns tillräcklig lagstiftning på plats när det gäller t.ex. föräldraledighet och annat omsorgsarbete.
Under 2017 presenterade kommissionen ett direktiv om tydliga och förutsägbara arbetsvillkor i EU som är avsett att ersätta det s.k. upplysningsdirektivet. Direktivets övergripande syfte är att främja säkrare och tryggare anställningar och samtidigt säkerställa arbetsmarknadens anpassningsförmåga och förbättra levnads- och arbetsvillkor. Det föreslås även ett antal nya bestämmelser som inte tidigare har funnits på EU-nivå. Vi ställer oss bakom intentionen i direktivförslaget – att det är angeläget att skapa tydliga och förutsebara arbetsvillkor och att dessa ska anpassas till hur arbetsmarknaden utvecklas. Vi är dock kritiska till att det sker genom en europeisk anställningsskyddslagstiftning. Eftersom förutsättningarna ser olika ut i de olika medlemsstaterna innebär det att anställningsvillkor bäst regleras på nationell nivå. Att regleringen sker genom kollektivavtal möjliggör en anpassning till såväl branschspecifika som företagsspecifika förhållanden. Även arbetstagarbegreppet tas upp och det finns önskemål från kommissionen att definiera begreppet på EU-nivå men arbetstagarbegreppet har utvecklats ur nationella traditioner och med hänsyn till nationell arbetsrätt. I Sverige har arbetstagarbegreppet utvecklats i praxis och på så sätt anpassats till utvecklingen på arbetsmarknaden. En ny definition på EU-nivå riskerar enligt parterna att skapa en svårnavigerad arbetsrätt och därtill kan den få effekter på rättsområden där medlemsstaterna har exklusiv kompetens, såsom socialförsäkring och skattelagstiftning. Vi anser således att arbetstagar- och arbetsgivarbegreppet fortsatt ska regleras enligt nationell rätt, och medlemsstaternas skyldighet att tillhandahålla information om tillämplig rätt bör också begränsas till nationell lag och författning.
Cancer är det främsta arbetsrelaterade hälsoproblemet i EU och orsakar stor skada för arbetstagarnas liv och hälsa. De negativa konsekvenserna av exponering för cancerframkallande och mutagena ämnen på arbetsplatsen är dock mycket mer långtgående. Förutom cancer kan exponeringen av dessa ämnen orsaka ett brett spektrum av andra betydande hälsoproblem såsom sjukdomar i andningsorganen och neurologiska störningar. Syftet med carcinogen- och mutagendirektivet är att förbättra arbetsmiljön genom att minska exponeringen för cancerframkallande och mutagena ämnen i arbetet, förbättra EU-lagstiftningens ändamålsenlighet samt skapa större tydlighet och rättvisare konkurrensvillkor. Förändringarna i direktivet består i att ett antal ämnen har lagts till.
Eftersom vi ser arbetsmiljöfrågor som en nationell fråga så ställer vi oss negativa till EU-direktiv på området. I detta fall ser vi också en stor fara i att direktivet öppnar upp för att försämra skyddet för de som arbetar i Sverige då man måste anpassa sig efter länder som har betydligt sämre arbetsmiljölagar än Sverige. Införandet av gränsvärden och miniminivåer gällande vissa ämnen som i dag är helt förbjudna i Sverige öppnar upp för att man kan använda dem igen. Direktivet får således en direkt negativ effekt för Sverige och svenska arbetare.
Kommissionen har presenterat ett förslag till förordning om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten. Syftet med myndigheten är att bistå medlemsstaterna och kommissionen i frågor som rör gränsöverskridande arbetskraftsrörlighet och samordning av de sociala trygghetssystemen inom EU. Inledningsvis vill vi understryka att Sveriges riksdag i subsidiaritetsprövningen av förslaget tidigare har sagt nej till inrättandet av en europeisk arbetsmyndighet då det kan ifrågasättas vilket mervärde en sådan myndighet skulle ha. Riksdagen framhöll då också vikten av att olika nationella arbetsmarknadsmodeller och medlemsstaternas kompetens på det sociala området och sysselsättningsområdet respekteras. Vi ser arbetsmarknadspolitiska frågor som en nationell angelägenhet som åligger varje enskild medlemsstat. Detta är särskilt viktigt för ett land som Sverige där arbetsmarknadsmodellen innebär att parterna självständigt sluter kollektivavtal och därigenom sköter lönebildningen och regleringen av villkoren på arbetsmarknaden. Vi anser att den europeiska arbetsmyndigheten på sikt kommer att leda till ytterligare maktförskjutning till EU. Dessutom finns det en överhängande risk för att en ny myndighet ökar administrationen och genererar merarbete för medlemsstaterna utan att något mervärde uppnås. Utifrån detta vänder sig Sverigedemokraterna mot införandet av denna överstatliga myndighet.
Europeiska globaliseringsfonden är en fond med syfte att ge stöd till arbetstagare som blivit uppsagda till följd av globaliseringen eller på grund av ekonomisk kris. Stödet kan också ges till egenföretagare vars verksamhet har upphört. EU-kommissionen har i samband med sitt förslag till nästa långtidsbudget för 2021–2027 föreslagit en förlängning av Europeiska globaliseringsfonden. Enligt förslaget ska fonden bli mer flexibel och hjälpa personer att anpassa sig till dagens förändrade och mer digitaliserade arbetsmarknad. Vi anser att det är medlemsstaterna som har de främsta instrumenten för att utforma och genomföra politiken på de sysselsättnings- och socialpolitiska områdena. Hit hör inte minst de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för att stödja människor vid omfattande omstruktureringar. Sverigedemokraterna anser därmed att det är medlemsstaternas ansvar att uppnå målet med den föreslagna Europeiska globaliseringsfonden, dvs. att visa solidaritet med och stödja arbetstagare som har sagts upp och egenföretagare vars verksamhet har upphört i samband med oförutsedda omfattande omstruktureringar.
Sverigedemokraterna är positiva till att sociala trygghetssystem utvecklas och moderniseras i takt med samhällsutvecklingen. Dock ställer vi oss kritiska till att dessa kommer i form av förordningar på EU-nivå, vilka är direkt tillämpliga. Sverigedemokraterna anser i stället att varje enskild medlemsstat fritt bör få utveckla och uppdatera sina egna sociala trygghetssystem enligt sina invånares behov.
En stark och konkurrenskraftig inre marknad genom handel med varor och tjänster är positivt. Sverigedemokraterna vill dock belysa vikten av en generell marknads- och behovsanpassning samt likvärdiga arbetsvillkor och kvalitets- och säkerhetsaspekter; dessutom bör det finnas vissa generella undantag. Vi poängterar vikten av att åtgärder ska resultera i reell tillväxt och konkurrenskraft samt att sysselsättningsåtgärder därmed inte utvecklas till kostnadsdrivande socioekonomiska projekt.
Den inre marknaden spelar en stor roll för tillväxt och sysselsättning. Vi anser dock att dess strukturreformer och tillväxtfrämjande åtgärder inte får vara kostnadsdrivande och därmed få negativa budgetära konsekvenser på EU-nivå eller nationell nivå.
Principiellt sett är Sverigedemokraterna accepterande av deltagandet i tullunionen som är den mest basala kärnan i unionen. Det är dess ursprung i kol- och stålunionen. Det är ett av få områden där Sverigedemokraterna inte nödvändigtvis ser betydande problem med att delta så som utformningen ser ut i dag. Det beror bl.a. på att den största delen av export från Sverige ändå går till den europeiska marknaden och att handel med andra länder inte är någonting vi har principiella skäl att invända emot. De föreslagna justeringarna och förbättringsåtgärderna för tullunionen har vi därför hittills inte några tydliga invändningar emot.
Så länge handeln inom EU:s tullunion är av karaktären frihandel som gynnar Sverige ekonomiskt är vi positivt inställda till den. Men skulle formerna ändras så att Sverige som ett av de mindre länderna också blev tydligt missgynnade i handeln, då skulle vi tvingas att tydligt markera hur EU blivit ett problem för Sverige på tullområdet.
Vad gäller tullpolitikens del i brottsbekämpande åtgärder som exempelvis stärkta kontroller vid införande av kontanta medel eller andra riskabla varor som förs in eller ut ur unionen, samt förenklingsreformer för företagen, är vi positiva eftersom det går i linje med vår i övrigt förstärkta kriminalpolitik i Sverige. Vi är positiva så länge EU behåller en tillräcklig grad av frihet för vår svenska tullmyndighet och där tullpolitikens europeiska ramverk deklarerar en tillräcklig grad av mellanstatlighet i förfarandet. Vi vill inte se att det redan underfinansierade svenska Tullverkets resurser styrs av EU till att avvecklas med följden av allt sämre kontroll av brottslighet och handel.
Det europeiska samarbetet bör prioritera att främja konkurrenskraft, kunskap och innovation. En stark och konkurrenskraftig inre marknad genom handel med varor och tjänster är positivt. Sverigedemokraterna vill belysa vikten av en generell marknads- och behovsanpassning samt likvärdiga arbetsvillkor och kvalitets- och säkerhetsaspekter, och det bör finnas vissa generella undantag. Grundläggande så ska åtgärder resultera i reell tillväxt och konkurrenskraft, och sysselsättningsåtgärder är inte någon form av kostnadsdrivande socioekonomiska projekt.
Enligt vår uppfattning spelar den inre marknaden en stor roll för tillväxt och sysselsättning. Vi anser samtidigt att strukturreformer och tillväxtfrämjande åtgärder inte får vara kostnadsdrivande och därmed få negativa budgetära konsekvenser på EU-nivå eller nationell nivå.
Betydelsen av en stark europeisk konkurrenskraft kan inte överskattas. De åtgärder som görs måste dock syfta till att konkretisera de mekanismer, delar, sektorer och områden som faktiskt kraftigt berör konkurrenskraften i Europa i stället för att lyfta upp ord och begrepp som samordning, arbeta för investeringar, hållbar ekonomi och fördjupad inre marknad.
Vi menar att fokus ska ligga på vilka åtgärder som har vidtagits eller ska vidtas och vilka positiva eller negativa effekter dessa har för den globala konkurrensen. Enligt vår uppfattning måste alla kostnadsdrivande mekanismer och projekt som EU framtvingat upphöra eller revideras. Vi motsätter oss även att olika federalistiska förslag likt bankunionen och kapitalmarknadsunionen tillåts bli en integrerad del av den inre marknaden. De olika industrisektorernas konkurrenskraft måste utvärderas, bl.a. när det gäller den europeiska energisituationen, men även tillgången till arbetskraft genom snedvridande stödsystem behöver ses över.
Sverigedemokraterna ser värdet i en utvecklad rymdverksamhet: i dagsläget är samhället beroende av satelliter för stora delar av informationsspridningen i världen, för forskningen om såväl rymden som jorden och för övervakning av både klimat, natur och gränser. Vi anser dock att den europeiska rymdsatsningen fortsatt bör drivas som ett mellanstatligt samarbete och vänder oss mot ett införlivande av Esa i EU.
Sverigedemokraterna har vid upprepade tillfällen kritiserat kommissionens förslag gällande ständigt ökade kostnader för investeringar i den europeiska infrastrukturen. Nu ökas budgeten ytterligare med ca 50 procent till ca 420 miljarder svenska kronor, enbart för viss infrastruktur. Regeringen har även vid flera tillfällen påpekat att EU-budgeten bör minska. Värt att notera är att denna ökning på ca 50 procent av ordinarie budget delvis sammanfaller med det nettogivande medlemslandet Storbritanniens utträde ur EU. Vi menar att denna höjning är orimlig och anser att regeringen bör verka för budgetrestriktivitet gällande Fonden för ett sammanlänkat Europa.
Sverigedemokraterna ställer sig generellt negativa till en EU-finansierad väginfrastruktur, då vi anser att Sverige inte får ta del av dessa medel i förhållande till vad Sverige betalar in i medlemsavgifter. Vi menar även i det specifika fallet att unionens projekt inte per automatik ska ha förtur och särbehandling bara för att projekt av hög prioritet i den enskilda medlemsstaten har en förenklad behandling. Regeringen bör därmed verka för budgetrestriktivitet gällande EU-finansierad väginfrastruktur samt se över vilka krav Sverige har gentemot EU gällande byggnation av väginfrastruktur.
Sverigedemokraterna anser att Storbritannien mycket väl kan träda ur EU-samarbetet men att detta inte ska få oproportionerliga och högre krav på deras fordonsproduktion än rimligt.
Sverigedemokraterna ser positivt på att utveckla teknik, ökad automatisering och uppkoppling av fordon samt hur vi kommer att förflytta oss i framtiden. Vi är dock kritiska till användningen av strukturfonderna för detta, då dessa EU-projekt alltid tenderar att bli kostnadsdrivande. Vi är även kritiska till socioekonomiska projekt som blandas in i dessa s.k. tillväxtåtgärder. Regeringen bör därmed verka för budgetrestriktivitet gällande EU-relaterade socioekonomiska åtgärder som är kopplade till godstransporter.
Den europeiska lagstiftningen omfattar flera direktiv som berör transportfrågor gällande bl.a. fordon, yrkestrafik och trafiksäkerhet. Sverigedemokraterna prioriterar hög säkerhet på svenska vägar och anser att lagstiftningen på dessa områden behöver skärpas, delvis för att minimera olyckor, men även för att den svenska åkerinäringen inte ska drabbas av osunda konkurrensförhållanden från oseriösa utländska aktörer. För att höja standarden på yrkesförare inom EU driver Sverigedemokraterna därmed förslaget om att anpassa körkortsutbildningar till svenska förhållanden samt att utländska yrkesförare ska utbildas i att framföra fordon i extrema väderförhållanden som kan uppstå i företrädesvis nordiska länder.
Yrkeskompetensbevis (YKB) tydliggör kompetensen hos yrkesförare. Regelverket är gemensamt i Europa och regleras i direktiv från EU. Det finns dock en svart marknad där det erbjuds falska YKB-bevis, förarkort och körkort m.m. Det betyder att personer, utan vår vetskap, kan framföra tunga fordon på svenska vägar utan vare sig relevant utbildning eller rätt kompetens. Svensk polis och svenska tjänstemän har dock ytterst begränsade möjligheter att kontrollera äktheten på dessa handlingar gällande bl.a. yrkeskompetensbevis och förarkort. Ett steg för att komma till rätta med detta är att det upprättas en gemensam databas inom EU, där polis och tjänstemän snabbt och enkelt kan kontrollera fordon och förare direkt på plats.
I januari 2015 skärptes kravet på svavelhalten genom det s.k. svaveldirektivet i marint bränsle för fartyg som trafikerar bl.a. Östersjön, Engelska kanalen och Nordsjön. Den maximalt tillåtna svavelhalten sänktes därmed från 1,0 till 0,1 procent för trafiken i det svavelkontrollerade SECA-området medan resterande områden i EU och utanför Europa fortfarande låg kvar på 3,5 procent. Efter 2020 kommer dock svavelhalten i marina bränslen i resterande EU och utanför Europa att justeras ned till 0,5 procent, men strängare regler kommer fortfarande att gälla för bl.a. Östersjön, Nordsjön och Engelska kanalen. För sjöfarten som trafikerar bl.a. Östersjön så betyder det att fartygen måste ersätta högsvavliga bunkerbränslen med destillatbränslen, som är väsentligt dyrare. Sverigedemokraterna är positiva till att minska utsläppen på Östersjön samt till hårdare kontroller av att regelverket efterlevs, men vi vill ändå att miljöregler i största möjliga mån ska omfattas av hela EU-området för att förhindra snedvriden konkurrens och koldioxidläckage.
Nu planeras åtgärder för att begränsa utsläppen av kväveoxider, s.k. NOx-gaser, ifrån sjöfarten inom Nord- och Östersjöområdet. Sverigedemokraterna är positiva till detta förslag om att införa förbättrande miljöåtgärder för sjöfarten men då bör dessa regler införas inom ett så stort område som möjligt. Om detta ska generera bästa möjliga effekt så bör minst hela EU omfattas av ett NOx-direktiv, annars riskerar fartyg som går genom svenska farvatten generellt dyrare kostnader och att transportörer därmed väljer andra fraktsätt än fartyg. Detta resulterar även i att rederier som inte behöver transportera gods via exempelvis Nord- och Östersjöområdet får andra förutsättningar att konkurrera på den globala marknaden. Sverigedemokraterna anser att införande av NECA-regler på Nord- och Östersjöområdet även behöver omfatta minst hela EU-området.
Sverigedemokraterna motsäger sig generellt skapandet av nya myndigheter och utökande av EU:s makt. I fallet med Berec ställer vi oss frågande om myndighetens funktion är fullt försvarbar.
Programmet för ett digitalt Europa är en central del av kommissionens övergripande arbete för att klara den digitala omvandlingen och ingår i förslaget till flerårig budgetram. Programmet omfattar totalt 9,2 miljarder euro fördelade på flera särskilda mål. Sverigedemokraterna är positiva till sakfrågor gällande högpresterande datorsystem, artificiell intelligens, cybersäkerhet och att främja teknik för företag, men vi anser att finansieringen av detta och hur detta i slutändan påverkar svenska skattebetalare är oklart. Vi anser därmed att regeringen bör verka för budgetrestriktivitet gällande EU-relaterade digitala kostnader.
Det gamla lagförslaget innehåller bestämmelser om icke-diskriminering, avgifter, ensamrättsavtal, öppenhet och insyn, licenser och praktiska verktyg för att göra det enklare att hitta och vidareutnyttja offentliga handlingar. Det nya förslaget syftar till att öka vidareutnyttjande av offentlig information/data. Revideringen innehåller även en helt ny bestämmelse som anger att kommissionen ska ges ett mandat att ta fram en särskild EU-gemensam lista med de dataset, dvs. en samling av data i ett strukturerat format, som bäst kan anses bidra till samhällsekonomiska vinster inom EU. De kategorier av dataset som inkluderas i listan ska tillgängliggöras av medlemsstaterna utan avgifter och med minimala restriktioner. Sverigedemokraterna anser dock att skapandet av en EU-gemensam lista med särskilda dataset av data i ett strukturerat format kräver ytterligare analyser.
Samarbete länder emellan gällande energi och klimatfrågor är positivt. Vi ser dock ett antal otydligheter och brister på realistiska åtaganden gällande en gemensam europeisk energiunion och flera av de förslag som kommissionen presenterat i det s.k. vinterpaketet. Genom paketet vill kommissionen införa ytterligare lagstiftning för att stärka energiunionen. Kommissionen hävdar att detta ska minska den administrativa bördan, men vi vill hävda motsatsen med hänvisning till EU:s ständigt generella kostnadsdrivande projekt. Förslaget till förordning om styrningen av energiunionen berör flera insatser på energiområdet genom lagstiftande åtgärder för att alla medlemsstater ska bidra. Vi menar att Sverige inte behöver mer tvingande lagstiftningsåtgärder då svensk elproduktion i stort sett är fri ifrån utsläpp av koldioxid. Vi vill i stället särskilt lyfta fram betydelsen och vikten av globalt minskat koldioxidläckage och europeisk konkurrenskraft i framtida förhandlingar. Dessutom efterlyser vi en kostnadsanalys gällande investeringar i infrastruktur, förnybar energi och subventioner samt fördelning av europeiska fondmedel.
Vi anser att försörjningstryggheten är av största vikt och att det i första hand ligger i nationernas intresse att säkra sin egen elproduktion och diversifiering. Det är orealistiskt att avveckla kärnkraften och samtidigt vilja avstå ifrån fossila energislag och ersätta detta med förnybara, intermittenta energislag. Vi ställer oss frågande till kostnadsdrivande lösningar till liten eller ingen miljönytta alls och är övergripande kritiska till EU:s negativa inflytande på svensk energi- och miljöpolitik. Medlemsländernas olikheter bör återspeglas på ett bättre och mer realistiskt sätt, och målen bör sättas därefter.
Vi har tidigare belyst problematiken för svensk räkning med att sätta konkreta energieffektiviseringsmål i procent, då bl.a. svensk byggstandard är av hög kvalitet och vårt klimat skiljer sig ifrån övriga Europa. Sammantaget resulterar detta i att energieffektiviseringskostnaderna ökar oproportionerligt. Vi anser att det är angeläget att EU:s mål för energieffektivisering kan nås på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. För att detta ska kunna ske behöver det möjliggöras för medlemsstaterna att själva utforma styrmedel, detaljregler och konkreta åtgärder för att bidra till EU:s måluppfyllelse. En detaljstyrning från EU-nivå som inte tillåter lösningar som är anpassade till nationella, regionala och lokala förhållanden till gagn för en kostnadseffektiv måluppfyllelse bör därför inte accepteras.
Sveriges jordbruk är världsunikt med hög djurvälfärd, låg antibiotikaanvändning och en miljövänlig livsmedelsproduktion. Sverigedemokraterna förespråkar handel inom den inre marknaden och med övriga världen, men anser att det är en viktig princip att vi i så hög grad som möjligt behåller egen livsmedelsproduktion. Det är när maten produceras i Sverige som vi har som allra bäst insyn i produktionsförhållandena, både vad gäller matens kvalitet och produktionens miljöpåverkan. Man bör också ifrågasätta de orimligt långa transporterna, som kan bli resultatet av import.
Sverige har av tradition höga ambitioner vad gäller miljövänlig produktion och djurskydd, vilket vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom. Men om inte svenska lantbrukare har rimliga villkor för att bedriva sin verksamhet kommer produktionen att flytta till länder med lägre ambitioner, vilket innebär högre miljöbelastning och sämre djurskydd.
All myndighetsutövning och politik ska utgå från att vi ska gynna de svenska lantbruksföretagens konkurrenskraft och aktiva brukande av mark i Sverige. Sverige har, åtminstone regionalt, utmärkta geografiska förutsättningar för jordbruk med bördiga jordar, mycket ljus under odlingssäsongen och god vattentillgång. Vi har också mycket kompetenta och hårt arbetande lantbrukare. Därför är det ett misslyckande att den s.k. självförsörjningsgraden, alltså värdet av våra producerade livsmedel som andel av vad vi konsumerar, har sjunkit sedan EU-inträdet.
Jordbrukspolitiken är ett av de viktigaste beslutsområdena som överförts till EU. Vi anser att den gemensamma jordbrukspolitiken är en icke ändamålsenlig, övergripande lösning som inte är anpassad till svenska förhållanden. Sverigedemokraternas strävan är att öka det nationella inflytandet över jordbrukspolitiken och dessutom sänka medlemsavgifterna till EU. För svenskt vidkommande skulle i stället jordbruksstöden i större utsträckning hanteras av svenska staten och på så sätt uppnå både produktions-, landsbygds- och miljömål på ett effektivt sätt. I denna ekvation ska det svenska lantbrukets konkurrenskraft prioriteras högt.
Regeringen bör alltså verka för att stärka det nationella inflytandet över jordbrukspolitiken. Innan så har skett är det dock viktigt att på bästa sätt ta till vara de jordbruksstöd som lantbruket kan få del av genom EU för att stärka det svenska jordbruket. Vi motsätter oss ytterligare maktöverföring till EU, men likväl är det viktigt att försöka påverka EU:s gemensamma jordbrukspolitik i en för Sverige positiv riktning.
Frikopplingen 2005, då gårdsstödet infördes, innebar att lantbrukare inte längre behövde producera jordbruksprodukter för att få stöd.
I de mindre produktiva bygderna gör jordbruksstöden i många fall att markerna endast hävdas och landskapet med nöd och näppe hålls öppet. När aktiva lantbrukare behöver mer mark och den inte säljs eller arrenderas ut av passiva markägare uppstår en s.k. inlåsningseffekt. Nuvarande system innebär att många stöd bidrar till högre arrende- och markpriser som påverkar lönsamheten negativt för aktiva bönder.
Sverigedemokraterna anser därför att jordbruksstöden i högre grad bör gå till aktiva lantbrukare. Dessutom måste den byråkrati som i dag omger EU:s regler förenklas. Och den tillsyn, som utförs av svenska myndigheter, ska vara rättssäker, transparent och fri från onödigt betungande byråkrati.
Vi vill också förbättra konkurrenskraften genom att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruk till dansk nivå och införa en betesersättning för kor på bete. En ökad lönsamhet gör så mycket mer möjligt, medan en låg lönsamhet gör så mycket mer omöjligt. Det gäller för både ekonomiska och sociala mål samt miljömål.
Sverigedemokraterna står bakom höga miljöambitioner för jordbruket och minskningen av övergödningen. Men politiken måste vara realistisk med helhetssyn och välavvägd mellan samhällets alla mål.
Forskning, innovation och teknikutveckling är en naturlig del av strävan efter att lösa problem och uppnå högre lönsamhet. Det är också något vi i Sverige vanligen är bra på. Sverigedemokraterna vill uppmuntra vetenskaplighet, forskning, innovation, teknikutveckling och informationsspridning.
Aktivt jordbruk i Sverige står för en relativt liten andel av utsläppen av näringsämnen som når Östersjön. Det betyder inte att näringsläckaget inte ska minskas ytterligare, men det innebär att lösningen för Östersjön inte ensidigt kan åstadkommas genom stora restriktioner för svenskt lantbruk. Forskning och projekt ska stödjas för nya idéer som kan förbättra för Östersjön och lokalt åtgärdsarbete fortgå på permanent basis.
Rådgivning till lantbruket bör vara det huvudsakliga arbetssättet inom lantbrukssektorn för att nå målen inom vattenförvaltingen, ett arbetssätt som överensstämmer med hur man jobbar i de flesta andra länder inom EU. Vi efterlyser också bättre konsekvensanalyser av de åtgärdsförslag som läggs fram av vattenmyndigheterna.
För Sverige är fisket en viktig näring. Vi har långa fiskrika kuststräckor som Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. Varje år fångas fisk och skaldjur, som t.ex. skarpsill, sill, torsk, makrill och räkor, för i storleksordningen 1 miljard kronor, utan hänsyn tagen till vidare förädling. Sverige har sedan urminnes tider varit en nation med traditioner inom såväl jordbruk som fiske. Vi bör sträva efter maximal långsiktig avkastning från havet genom att upprätthålla hållbara fiskepopulationer och givetvis anpassa fångsterna efter detta mål.
Fisken är en gemensam resurs som vandrar mellan hav och som drabbas av utfiskning om man inte har nödvändiga begränsningar och regleringar. Fiske är därför en fråga som bör regleras genom mellanstatligt och globalt samarbete, vilket i Sveriges fall innebär samarbete inom och genom EU. Fiskerikontrollen måste dock vara lika effektiv i alla EU-länder. Regelverken i de olika Östersjöländerna kan slå olika hårt mot olika länders fiskare. Dagens fiskeripolitik inom EU gör att svenska fiskare blir särbehandlade och att fisket inte bedrivs på lika villkor inom de olika länderna, vilket bör utredas närmare.
Sverigedemokraterna anser att konsumenternas förtroende för livsmedlens kvalitet förutsätter ett starkt djurskydd i Sverige och flexibla kontroller utifrån varje medlemsstats specifika behov. Det bästa sättet att uppnå ett starkt djurskydd inom EU är att verka för ett högre djurskydd, genom striktare gemensamma regler vid transporter samt att gemensamt motverka undantag för plågsamma slaktmetoder.
Krav på ett starkt djurskydd i Sverige får inte leda till att svenskt jordbruk konkurreras ut av jordbruk i andra EU-länder. Vi ställer höga krav på våra lantbrukare, vilket också innebär att vi har Europas kanske friskaste djur och använder i särklass minst antibiotika till djur.
Sverigedemokraterna anser att de svenska böndernas konkurrenskraft ska stärkas, samtidigt som ett starkt djurskydd bibehålls. Inom ramen för EU vill Sverigedemokraterna verka för att varje medlemsstat i högre grad får införa de sjukdoms- och smittkontroller som anses nödvändiga för att förhindra införsel av smittsamma djursjukdomar som kan utgöra ett hot mot djurs eller människors hälsa eller orsaka produktionsförluster.
Sverigedemokraterna förespråkar stärkt livsmedelskontroll nationellt och avsätter även medel för detta i vårt förslag till riksbudget.
Inom EU finns ingen specifik rättslig grund för en gemensam politik för skogsbruket. Den nuvarande trenden är dock att unionen ändå reglerar skogspolitiken, genom sitt inflytande över andra områden. Exempelvis finns numera en referensnivå, som anger hur mycket skog Sverige får avverka innan det klassas som ett utsläpp av växthusgaser. Detta är en besynnerlig ordning mot bakgrund av att Sveriges växande skogar i själva verket utgör en betydande kolsänka, och Sverige borde därmed ha friheten att öka sin avverkning, eller till och med inkludera dessa upptag av koldioxid i kalkylen av de totala utsläppen.
EU:s institutioner har alltså beslutat att skogsbrukets utsläpp eller upptag ska jämföras med ett riktmärke, kallat skogliga referensnivåer, som inte får överskridas. För Sveriges del får detta stora konsekvenser, eftersom skogarnas upptag av koldioxid förväntas ligga på en hög nivå även fortsättningsvis.
Denna process kan ses som en del av en övergripande utveckling, som ytterst syftar till att införa överstatliga inslag i medlemsländernas skogs- och energipolitik och en överföring av makt från medlemsländerna till EU:s institutioner. Sverigedemokraterna motsätter sig denna process och anser att Sverige måste värna den nationella beslutanderätten över skogspolitiken.
EU:s fågeldirektiv innebär, om det följdes strikt, att skogsbruk i praktiken skulle vara mycket strakt reglerat. Det innehåller ett förbud mot att störa fåglar eller skada deras häckningsplatser, oavsett var de befinner sig. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att implementeringen av detta direktiv grundligt behöver ses över.
Sverigedemokraterna ser inte heller några mervärden i att EU:s institutioner numera dikterar förutsättningarna för svensk viltförvaltning. Kunskaperna om lokala förhållanden finns i första hand ute i de lokala samhällena, inte hos tjänstemän i EU:s institutioner, och besluten bör i princip flyttas närmare de områden som berörs av viltförvaltningen.
Sverigedemokraterna vill se klimatpolitiken i ett globalt perspektiv. Det krävs en insikt om att varken Sverige eller EU kan påverka koldioxidutsläppen i någon betydande utsträckning utan globala avtal. Sverigedemokraterna eftersträvar en miljö- och klimatpolitik baserad på humanism där alla världens människor har en okränkbar rätt att eftersträva en mer hälsosam morgondag.
Sverigedemokraterna motsätter sig inte Parisavtalet, men vi är vaksamma när EU och regeringen använder avtalet till att implementera saker som inte står där. Enligt Europeiska rådet ska EU sträva efter att minska sina utsläpp av växthusgaser med 40 procent mellan 1990 och 2030. Sveriges utsläpp utvecklas i denna riktning, även om vi troligen inte når ända fram till 2030.
Sverige och EU bör avvakta med att åta sig fler utsläppsminskningar innan detta mål har utvärderats. Sverigedemokraterna anser inte att avtalet som förhandlades fram på COP 21 är att beteckna som rättsligt bindande. Det saknas krav för utsläppsminskningar samt sanktionsmöjligheter mot länder som inte uppfyller de redan lågt ställda kraven. Samtidigt har flera andra stora utsläppsländer klargjort att avtalet inte är bindande och att någon ratificering i parlamenten över huvud taget inte är nödvändig. I detta läge bör man inte gentemot medborgarna försöka påskina att vi har ett robust lagligt bindande klimatavtal.
Sverigedemokraterna anser även att Sverige i detta osäkra läge bör vara tydligt med att man inte är beredd att öppna upp för diskussioner om att gå längre än redan beslutade utsläppsminskningar på EU-nivå. Förslaget är av långtgående, överstatlig karaktär. Ett kritiskt resonemang kan föras kring uttrycket ”bindande årliga minskningar”. Inga sanktioner har överenskommits kring dessa s.k. bindande minskningar, varför överenskommelsen i Paris snarare är att betrakta som en rekommendation. Vi anser att man bör vara vaksam, så att detta dokument inte bakvägen utvecklas till överstatlighet på energipolitikens område.
Medlemsländernas strävan bör vara att betrakta klimatproblematiken ur ett globalt perspektiv. Man bör i hög utsträckning investera i utsläppsminskningar där pengarna gör störst nytta.
EU:s utsläppshandelssystem har också visat sig vara ett effektivt sätt för att begränsa utsläppen av koldioxid, just eftersom åtgärderna styrs dit där de har störst effekt. Därför bör Sverige inom EU verka för att den ska innefatta fler länder, alltså även utanför EU.
Sverigedemokraternas uppfattning är att frågor som inte måste hanteras på EU-nivå, för att den inre marknaden ska fungera, i stället ska avgöras på nationell nivå. Avfallshantering utgör närmast ett typexempel på frågor som inte lämpar sig för överstatliga lösningar. Det är naturligt att 28 olika länder prioriterar arbetet med cirkulär ekonomi olika och det finns ingen anledning att genom överstatlighet tvinga andra europeiska länder med ansträngda statsfinanser att prioritera avfallsfrågor högre än exempelvis utveckling av infrastruktur och sociala frågor. Sådana prioriteringar görs bäst på nationell nivå.
Utbildning och forskning är en del av uppföljningen av Europa 2020-strategin. Utbildning 2020-strategin innehåller en del bra förslag, men Sverigedemokraterna anser att vilka åtgärder och vilka prioriteringar som ett enskilt land bäst behöver för att ha en framgångsrik utbildningspolitik är något som det enskilda landet bäst avgör självt. Sverigedemokraterna är inte emot samarbeten mellan länder – tvärtom – men anser att det inte ska ske på överstatligt plan utan genom bilaterala avtal.
Erasmus plus omfattar de aktiviteter som tidigare täcktes av Erasmus plus som används som finansieringsverktyg för bl.a. en ny kompetensagenda för Europa. Den totala budgeten för programperioden 2021–2027 är hela 30 miljarder euro – vilket Sverigedemokraterna anser vara en alltför stor kostnad. Erasmus plus innehåller ett antal förslag som bäst löses på nationell nivå – exempelvis anser Sverigedemokraterna att utbildning och identitetsskapande bäst sker på nationell nivå och att samverkan mellan olika lärosäten bäst sker direkt mellan lärosätena. Sverigedemokraterna anser att Erasmus-plus-samarbetet bör läggas ned.
Förslaget om att främja gemensamma värden, inkluderande utbildning och en europeisk dimension i undervisningen enligt den rekommendation som antogs vid UUKI-rådets möte den 22 maj, har för stark inriktning specifikt på EU-gemenskapen, där den nationella nivån för stå åt sidan, vilket är olyckligt.
Det är viktigt att mellanstatligt kunna utbyta erfarenheter på det ungdomspolitiska området; det kan leda till att goda lösningar sprids mellan länderna. Detta får dock inte innebära överstatliga lösningar, men vi är positiva till att det i första hand är den öppna samordningsmetoden som avses användas för arbetet med ungdomsfrågor, och vi vill betona att det är viktigt att avsikten med att använda denna arbetsmetod efterföljs. Det är Sverigedemokraternas hållning att ungdomspolitiskt arbete främst bör ske på lokal nivå och att EU-samarbete kring ungdomsfrågor inte ska innebära någon harmonisering på området.
Rörande uppbyggnaden av ett tryggt, sammanhållet och harmoniskt Europa kunde vi inte ställa oss bakom resonemanget i rådsslutsatserna om att pluralistiska samhällen blir mer stabila och fredliga samhällen. Vi anser att stabila och fredliga samhällen skapas av sammanhållning kring den egna kulturen, och att det är genom stolthet och självförtroende över den egna kulturen som en person kan möta andra kulturer med värdighet och respekt. I övrigt håller vi med om att det är viktigt att inkludera ungdomar i samhället för att säkra stabilitet i samtid och framtid.
Arbetet som görs inom ramen för den europeiska solidaritetskåren och ungdomsstrategin anser vi att mycket hade kunnat genomföras på ett fullgott sätt inom ramen för bilaterala och multilaterala avtal. Detsamma gäller även frågan om ungdomars roll vid flyktingmottagande och migration. Just migrations- och flyktingfrågor som ärendet berör är frågor där olika medlemsstater inom EU har väldigt olika synsätt och olika verkligheter att förhålla sig till. Länder som Sverige har tagit emot enormt många migranter och flyktingar i förhållande till många andra medlemsländer. Detta understryker vikten av att detta bättre sköts på nationell nivå.
Det förekommer att olika förslag på ungdomsområdet motiveras med att de främjar en europeisk identitet. Vi ställer oss inte bakom några former av viljeinriktningar som syftar till att skapa en konstgjord europeisk identitet och anser inte att effekter som åsyftar att skapa en sådan identitet bör används för att motivera insatser på ungdomsområdet, utan insatser ska motiveras utifrån de effekter de har för ungdomars situation.
Sverigedemokraterna anser att kulturpolitik bör vara en nationell angelägenhet, och ser därför positivt på att man inom kulturområdet tillämpar den öppna samordningsmetoden i stället för överstatlig lagstiftning. Med det sagt så vill vi förtydliga att vi inte är främmande för frivilligt mellanstatligt samarbete och erfarenhetsutbyte. Det är dock viktigt att man från Europeiska unionens sida inte försöker påtvinga harmonisering på området, utan att de egna nationernas kulturella särarter respekteras.
För oss är det viktigt att understryka att det på kulturområdet, enligt artikel 167 i fördraget om EU:s funktionssätt, gäller att Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet kan besluta om stimulansåtgärder som dock inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Det nationella självbestämmandet ska, även enligt EU självt, tas stor hänsyn till i kulturfrågor. Samtidigt diskuteras finansiering av olika kulturinsatser på kulturarvsområdet i arbetsplanen och agendan för kultur. Även Kreativa Europa är ett budgetdrivande program. Budgetdrivande program på EU-nivå strider mot vår hållning att kulturfrågor är en nationell angelägenhet.
I rådsslutsatserna till arbetsplanen för kultur förs även ett resonemang om betydelsen av konstnärlig frihet, i vilket vi kan instämma, men i anslutning till det förordas också en form av identitetspolitiska inslag, vilket vi finner olyckligt i sammanhanget. Detta blev ytterligare ett skäl till att vi inte kunde ställa oss bakom förslaget.
Vad rör den nya agendan för kultur framgår unionens syn på europeisk identitet och hur man från EU-håll vill arbeta med densamma, en syn vi anser problematisk. Europa har en rik kulturell mångfald och det råder ingen tvekan om att den i många avseenden är en stor tillgång och styrka för vår del av världen. Denna kulturella mångfald är något som har vuxit fram genom sekel och årtusenden till stor del genom Europas många olika folkgrupper, nationer och statsbildningar. Att då från EU-håll söka att centralisera kulturpolitiken på ett sätt som inte skett tidigare i historien ser vi som motsägelsefullt och riskfyllt om man samtidigt vill bejaka den riktiga organiskt framvuxna europeiska kulturella mångfalden. Det är snarare en hög grad av decentralisering som har lett fram till denna mångfald. Vi menar att det från EU inte uttrycks en tillräcklig förståelse för detta samband, och att unionen skulle behöva inta en mer lyssnande attityd i frågor som dessa. Vi motsätter oss alla former av försök att söka skapa en konstlad EU-identitet.
Sverigedemokraterna motsatte sig kommissionens önskan om att lägga fram en handlingsplan mot desinformation tillsammans med EU:s utrikesrepresentant. Då EU i andra sammanhang använt uttryck som att ”professionell media” ska slå hål på vad EU anser är felaktig information såg och ser Sverigedemokraterna en alltför stor risk för att innebörden av desinformation kan bli alltför vid och exempelvis träffar aktörer som uttrycker sig kritiskt om EU och dess institutioner. Sverigedemokraterna konstaterar också att det skett en snabb och oroande utveckling där etablissemanget talar om falska nyheter och desinformation när fakta eller nyheter som inte stöder det egna federalistiska och mångkulturalistiska narrativet publiceras. Kommissionen anför därtill att dessa desinformationskampanjer skulle vara omfattande. Detta utan att kvantifiera eller exemplifiera vad det handlar om.
Vidare har Sverige redan en hetslagstiftning i bruk, och anser det är en nationell angelägenhet hur denna lagstiftning är utformad; således anser vi inte att EU bör ålägga oss att utreda huruvida denna lagstiftning bör föras in i radio- och tv-lagen.
Sverigedemokraternas utgångspunkt är att EU ska anta ett nytt fördrag som begränsar EU:s makt och ökar demokratin och insynen i EU-institutionerna.
Sverigedemokraternas linje är att EU-byråkraternas makt ska begränsas. EU-kommissionens inflytande ska minska och processen att bilda en EU-kommission demokratiseras. Sverigedemokraterna vill att det införs större personligt ansvar för europeiska beslutsfattare. EU bör införa en fullödig och heltäckande offentlighetsprincip med tjänstemannaansvar.
Sverigedemokraterna motsätter sig utnämningar av spetskandidater till EU-institutioner med anledning av att genom utpekandet av s.k. toppkandidater via partigrupperna förskjuts balansen mellan institutionerna. Sverigedemokraternas utgångspunkt är att vi bör beakta fördragets begränsningar i detta avseende och inta riktningen att EU-byråkraternas arbete bör bli transparent.
I EU-kommissionens arbetsprogram för 2019 ges utryck för flera ambitioner, vilka om de blir verklighet skulle innebära ytterligare maktförskjutning från medlemsstaterna till EU. Sverigedemokraterna vill därför framhålla vikten av att den nationella suveräniteten allmänt bör värnas på områden som är centrala för medlemsstaterna. Några exempel på sådana områden är migrationspolitiken och socialpolitiken där Sverigedemokraterna till skillnad från kommissionen anser att dessa bör utformas och bestämmas utifrån varje lands egna förutsättningar och viljeriktning.
Vidare vill kommissionen lägga fram en handlingsplan mot desinformation tillsammans med EU:s utrikesrepresentant. Då EU i andra sammanhang använt uttryck som att ”professionell media” ska slå hål på vad EU anser är felaktig information ser Sverigedemokraterna en alltför stor risk för att innebörden av desinformation kan bli alltför vid och exempelvis träffa aktörer som uttrycker sig kritiskt om EU och dess institutioner.
Sverigedemokraterna konstaterar också att det skett en snabb och oroande utveckling där etablissemanget talar om fake news och desinformation när fakta eller nyheter som inte stöder det egna federalistiska och mångkulturalistiska narrativet publiceras. Kommissionen anför därtill att dessa desinformationskampanjer skulle vara omfattande. Detta utan att kvantifiera eller exemplifiera vad det handlar om. Ett tydligt exempel på det är copyrightdirektivet som inskränker yttrandefriheten och som bevisar att utvecklingen fortsätter i den mer totalitära inriktningen.
Vi anser dels att det inte är EU:s roll att bedöma huruvida en aktör ska betraktas som professionell eller inte, dels att kritik mot EU och dess institutioner aldrig får räknas som desinformation med undantag för uppenbara lögner i syfte att destabilisera samhället och dess strukturer.
Sverigedemokraternas syn är att antalet Europaparlamentariker i Europaparlamentet bör minska med lika stor andel efter britternas utträde ur unionen.
EU:s institutioner har brister när det gäller insyn, öppenhet och granskning. Förordningen om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, Europarådets och EU-kommissionens handlingar, öppenhetsförordningen, fungerar inte fullt ut. Handlingarna är mycket svåra att få fram, vilket resulterar i att medborgarnas möjligheter att förstå, följa och kanske till och med påverka EU:s dagordning är obefintlig. Dessutom är det närmast omöjligt att följa hela processen av ett beslut eller ett förslag från EU-kommissionen från början till slut, vilket illustrerar missförhållanden i insyn och öppenhet i EU.
Sverigedemokraterna vill reformera EU genom att införa större transparens så att medborgarna ska få mer insyn i EU:s lagstiftningsprocess. Även på hemmaplan finns oftast ingen rimlig anledning till att t.ex. återrapporteringar med angivande av olika medlemsstaters ståndpunkter eller olika versioner av rådsslutsatser ska lyda under utrikessekretess. Med demokratisk och öppen ordning där politiker och medlemsstater öppet redovisar sina ståndpunkter och agendor kan EU bli mer demokratiskt och mer stabilt.
EU har i dag enorma problem med korruption, både inom sina egna myndigheter och program och bland vissa medlemsstater. Sverigedemokraterna vill ta krafttag mot korruption och bedrägerier inom EU. Vi vill införa en möjlighet att rikta sanktioner mot medlemsstater som genom korruption utgör en omfattande påfrestning på unionen. Hemligstämplingen av antikorruptionsmyndighetens resultat bör upphöra, och betydligt större krav på kontroll och uppföljning av unionens utgifter ska ställas. Ett led i detta är att ställa krav på större transparens kring utlägg, kvitton och användning av administrativ budget för ledamöter och personal.
|
Lars Andersson (SD) |
|
|
Björn Söder (SD) |
Markus Wiechel (SD) |
|
Sara Seppälä (SD) |
Ludvig Aspling (SD) |
|
Tobias Andersson (SD) |
|