I takt med att migrationen till Sverige ökat har även tendensen hos utlänningar att stanna kvar i Sverige efter ett beslut om avslag och utvisning ökat. Särskilt bland asylsökande är det många som väljer att gå under jorden för att bli en del av ett snabbt växande skuggsamhälle. Det finns ingen exakt siffra över hur många som uppehåller sig illegalt i Sverige, men trots närmare 70 000 ärenden om utvisning som Polismyndigheten fått i uppdrag att verkställa sedan 2012 har endast 30 000 kunnat verkställas. Enligt Migrationsverkets prognos från juli 2018 väntas ytterligare 40 000 personer avvika under de kommande tre åren. Till detta skall fogas närmare 20 000 personer som redan i dag finns i Polismyndighetens balans för verkställighet, och därtill EES-medborgare som de facto saknar rätt att vistas i landet.
Om vi ska stå för principen om reglerad invandring så krävs det att utlänningar som nekats rätten att stanna i Sverige också lämnar landet, i enlighet med svensk lag. Det måste också innebära att personer som beviljats ett uppehållstillstånd fråntas det när skälet för tillståndet inte längre föreligger.
Att uppehålla sig illegalt i landet innebär att stå utanför rättssystemet och utan sociala skyddsnät. Som illegal invandrare kan man i princip enbart livnära sig på olika typer av kriminalitet såsom prostitution, droghandel, inbrott eller rån. I bästa fall svartjobb utan kollektivavtal eller försäkringar, samt utan möjlighet att vända sig till myndigheter om man blir utnyttjad. Skuggsamhället är således till stor skada såväl för det svenska samhället som för berörda individer.
Åtgärder måste vidtas för att krympa ovan beskrivna skuggsamhälle, såväl för att upprätthålla det svenska samhällskontraktet som för att skydda de människor som far illa.
Det finns i dagsläget varken tillförlitlig statistik eller andra fakta gällande omfattningen av skuggsamhället i Sverige, men flera rapporter och uttalanden från olika myndigheter tyder dock på att det rör sig om tiotusentals personer. Det är utomordentligt viktigt att detta kartläggs och studeras genom samarbeten mellan flera myndigheter, så att det offentliga kan motverka de senaste årens tendenser till ett ökat utanförskap och kriminalitet.
I dag är det tillåtet att gömma utlänningar som fått sin sak prövad av myndigheter och befunnits sakna asylskäl, under förutsättning att detta inte görs för egen vinning. Sverigedemokraterna menar att detta är orimligt och inte försvarbart ur någon synvinkel. Att aktivt bidra till ett växande skuggsamhälle där människor tvingas leva utan skyddsnät och möjlighet till legal försörjning är en ogärning. Det står dessutom i strid med basala rättsprinciper. Personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige ska också lämna landet.
Vi vill därför göra det olagligt att gömma, hjälpa eller på andra sätt underlätta för illegala invandrare att hålla sig undan från den svenska rättsskipningen på liknande sätt som anges i 17 kap. 11 § BrB om skyddande av brottsling.
Arbetsmarknaden för personer utan tillstånd har de senaste åren vuxit. Detta har inneburit att personer kunnat leva i Sverige trots att de har fått avslag på sin ansökan, eller hållit sig undan från rättsväsendet. Det är välkänt att terroristen Rakhmat Akilov försörjde sig genom arbete tiden innan han begick sitt avskyvärda dåd. Många som arbetar illegalt i Sverige gör det även under vidriga förhållanden, ofta under hård kontroll av kriminella nätverk. De flesta illegala arbetstagarna är också lågutbildade, och tränger därmed ut denna redan hårt ansatta grupp på den svenska arbetsmarknaden. Därtill kommer de skatteintäkter som går förlorade genom att arbetsgivare betalar ut löner svart.
Sverigedemokraterna menar därför att det måste ske en skärpning av lagstiftningen kring anställning av utlänningar utan tillstånd i Sverige. Företag som medvetet eller av otillbörlig oaktsamhet anställer illegal arbetskraft måste drabbas av mycket kännbara följder, inklusive kraftiga viten och eventuellt näringsförbud.
För att i högre grad efterfölja lagstiftningen måste Polismyndigheten, Migrationsverket och andra myndigheter tillföras resurser för att bekämpa det illegala arbetet. Vidare måste informationskampanjer föras för att sprida kunskap om vad som gäller för företagen, samt konsekvenserna, för individen, samhället och företagen, av att anställa illegal arbetskraft.
Programmet Rättssäkert och effektivt verkställighetsarbete, REVA, ledde 2009 till 2014 till stora förbättringar i gränspolisens arbete med att utvisa illegala personer från Sverige. Programmet innebar dels ett större samarbete mellan Migrationsverket, Polismyndigheten och Kriminalvården, men också särskilda satsningar på chartrade plan, fördjupad kontakt med utlandsmyndigheterna samt särskilda punktinsatser i det offentliga. Polisens rapporter pekade på att programmet var en stor succé, och att det bland annat frigjordes resurser som kunde läggas på att bekämpa annan brottslighet.
Programmet bör därför omedelbart återupptas, och vidareutvecklas, för att säkerställa att personer som rör sig fritt i vår närmiljö också är här lagligt. Antalet inre utlänningskontroller måste bli fler och även riktas mot platser där behovet är som störst. Polisen bör ges möjlighet att utifrån empirisk erfarenhet och generella beteendemönster utföra inre utlänningskontroller för att hitta personer som befinner sig illegalt i landet, utan att detta utgör en diskrimineringsgrund. Det bör även vara möjligt för polisen att ta fingeravtryck och genomföra fingeravtryckssökning i samband med inre utlänningskontroll.
De ovannämnda förslagen skulle öka Polismyndighetens arbetsbörda. Den har de senaste åren ökat oavbrutet, utan att anslagen ökat i samma takt. Sverigedemokraterna vill därför satsa ordentligt på detta område. Fler poliser måste anställas, villkoren måste förbättras och fungerande rutiner måste till i verksamheten, grundat i beprövade metoder och medarbetarnas initiativ. Målet är att ingen ska kunna resa in till Sverige utan tillstånd, och att samtliga utvisningsbeslut verkställs inom några veckor.
När Migrationsverket avslår en ansökan om asyl förenas denna i regel med ett beslut om utvisning, som får följden att en senare ansökan om uppehållstillstånd i Sverige hanteras som en ansökan om verkställighetshinder (V-UT). Detta gäller under en preskriptionstid på fyra år, varefter man kan söka asyl igen. Efter de senaste årens kaos inom migrationspolitiken är det rutin att Migrationsverket efter ett avslagsbeslut tvingas hantera upprepade V-UT, ofta helt utan grund. Detta innebär ett stort slöseri med resurser och i vissa fall att verkställigheter av utvisningar tvingats avbrytas, trots att planet precis landat i utlandet. Dessutom är det vanligt att asylsökande går under jorden under preskriptionstiden för att sedan, efter fyra år, dyka upp igen och söka asyl som förut.
I vissa fall kan samma person göra om detta ett flertal gånger.
Detta är enligt Sverigedemokraterna helt orimligt och måste stoppas. Därför vill vi avskaffa preskriptionstiden, så att ett lagakraftvunnet utvisningsbeslut alltid gäller. Reglerna kring V-UT ska också förenklas, så att uppenbart ogrundade ansökningar kan avvisas direkt.
Krisen 2015 tvingade regeringen att införa gränskontroller vid Öresundsbron och en rad hamnar i södra Sverige. Dessa har sedan dess regelbundet förlängts vid flera tillfällen, och därtill utökats till att gälla fler gränsövergångar och färjelägen. Syftet har också omformulerats till att gälla mer säkerhet och terrorism, utöver utlänningskontroll. Det är Sverigedemokraternas uppfattning att dessa gränskontroller ska permanentas, med permanent infrastruktur för att kontrollera vem som reser in i Sverige.
Gränskontrollerna ska utformas på sådant sätt att de inte blir till hinder för trafiken, särskilt i den känsliga Öresundsregionen. Om möjligt ska Sverige samarbeta med exempelvis Danmark för att förbättra formerna för gränskontrollen.
De senaste årens stora våg av migranter har visat att även privata företag har ett ansvar för att upprätthålla en fungerande och laglig migration. Flyg, tåg och färjor, framförallt, måste se till att man inte ingår i internationella nätverk av människosmuggling eller trafficking. Statlig kontroll kan hjälpa så långt, och till syvende och sist måste transportföretagen själva ansvara för att passagerarna har rätt identitets- och resehandlingar. Sverigedemokraterna vill därför utöka transportörsansvaret, främst genom att straffet för att underlåta att följa lagen skärps, med bötesbelopp som kopplas till omsättningen. Detta bör utredas närmare.
Människosmugglarnas affärsmodell bygger på att sälja resor utifrån löften, lögner och överdrifter om vad migranter kan förvänta sig. Den riskerar migranters liv vid farliga transporter, och utgör ofta ett led i organiserad människohandel och sexuellt utnyttjande av utsatta kvinnor och barn från fattiga länder.
Människosmugglingen kränker därutöver Sveriges nationella suveränitet – lagar och normer om statsgränser och medborgarskap åsidosätts. Den bidrar till lönedumpning genom svart arbetskraft. Den är en inkomstkälla för organiserad brottslighet som bedriver handel med svenska passhandlingar och tar betalt för att smuggla människor, vapen och narkotika. Den kan även vara ett led i transport av terrorister eller krigsförbrytare på flykt från rättvisan.
Det är alltså ur både samhälleligt och individuellt perspektiv viktigt att stävja människosmugglingen i möjligaste mån. Den som smugglats till Sverige bör som huvudregel nekas att få asyl här, då man passerat säkra länder på resan, i enlighet med Sverigedemokraternas övriga förslag gällande asylinvandringen. Straffen för smugglare som cyniskt utnyttjar utsatta människor för ekonomisk vinning måste skärpas så det motsvarar brottets allvar.
Att ett uppehållstillstånd beviljats i enlighet med lag, och under korrekta former, innebär inte att grunden för uppehållstillståndet kvarstår. Det är inte ovanligt att utlänningar som beviljats uppehållstillstånd på grund av anknytning till en partner omedelbart avslutar relationen efter ankomsten. Likaså förekommer det att skyddsbehövande reser hem till landet mot vilket man beviljats asyl. Detta är förstås oacceptabelt, och måste medföra att uppehållstillståndet återkallas.
I nuläget har Migrationsverket liten möjlighet att kontrollera huruvida det finns skäl att återkalla ett uppehållstillstånd och således besluta om att återkalla ett uppehållstillstånd som delats ut på falska grunder. Problemen bottnar dels i bristande kommunikation mellan myndigheter och dels i de senaste årens stora arbetsbörda hos Migrationsverket. Om misstänkt fusk upptäcks blir ärendena om återkallande ofta ändå liggande utifrån resursbrist eller nedprioritering hos Migrationsverket.
Sverigedemokraterna vill prioritera återkallandet av uppehållstillstånd. För det första bör lagstiftningen ses över, så att en utlänning som beviljats uppehållstillstånd på falska premisser får sitt uppehållstillstånd återkallat och utvisas. För det andra bör kommunikationen mellan myndigheter såsom Migrationsverket, Skatteverket och Polismyndigheten underlättas och förbättras. För det tredje måste Migrationsverket tillföras adekvata resurser öronmärkta för att prioritera ärenden om återkallande av uppehållstillstånd.
Ett stort problem när det gäller utvisningar av utlänningar är att den nuvarande lagstiftningen ger goda möjligheter för dem att gömma sig efter att de fått ett beslut om utvisning. Det är endast i undantagsfall som en utlänning kan tas i förvar i samband med att ett utvisningsbeslut meddelas. Sverigedemokraterna anser att det bör ske en förändring av lagstiftningen, så att det i fler fall blir möjligt att omedelbart ta en utlänning i förvar inför utvisning.
Den svenska gränspolisen lider konstant av en akut brist på förvarsplatser, beroende dels på den stora anstormningen 2015, dels på svårigheterna att av olika praktiska anledningar verkställa utvisningar av utlänningar. I dag måste utvisningsdömda regelbundet släppas fria, eftersom det inte finns några lediga förvarsplatser. Att Sverige, som beviljat över en miljon uppehållstillstånd 2009–2017, endast har omkring 300 förvarsplatser är därför fullständigt orimligt. Sverigedemokraterna avser att så fort som möjligt utöka antalet förvarsplatser till minst 1 000, med ytterligare ökningar vid behov. Tillsammans med ökat fokus på att praktiskt verkställa utvisningar kommer detta på sikt leda till en dramatisk ökning av genomförda utvisningar och till att antalet illegala migranter i Sverige minskar. Migrationsverket ska tillföras resurser för detta ändamål.
I vissa fall är det inte möjligt att utvisa utlänningar från Sverige, exempelvis för att de riskerar omänsklig behandling i hemlandet. Det kan också vara att det inte går att avgöra vilket land som utlänningen ska utvisas till. I sådana fall bör det utredas om särskilda avtal kan slutas med säkra tredjeländer, dit utlänningar kan utvisas.
Den dåvarande regeringen beslutade 2014 att i praktiken släppa kravet på att EES-medborgare skulle registrera sig hos Migrationsverket. Följden blev att Sverige i dag endast i liten omfattning vet hur många och vilka EES-medborgare som vistas i riket. Därför vill Sverigedemokraterna återinföra kravet på registrering, för en bättre översikt av invandringen från andra EU-länder. Genom registreringen kommer också Polismyndigheten ha möjlighet att kontrollera vistelsetid i landet och utvisa de personer som missbrukar den fria rörligheten.
Det är tydligt att majoriteten av de missbruk som uppdagas gällande EES-medborgares fria rörlighet härrör från vissa enskilda stater. Det kan inte accepteras att dessa stater underlåter att ta ansvar för sina medborgares förehavanden. EU bör därför sätta press på dessa stater, så att de följer sina åtaganden inom ramen för den fria rörligheten. Sverige ska även vid behov kunna vidta åtgärder, som att häva den fria rörligheten mot sådana stater.
|
Paula Bieler (SD) |
|
|
Jonas Andersson i Skellefteå (SD) |
Jennie Åfeldt (SD) |