Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att alla partier med representation i en folkvald församling också bör ges representation i dess nämnder, utskott och styrelser och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige har vi en representativ demokrati där flerpartisystem inom våra folkvalda församlingar tillämpas. Tanken är att sammansättningen av dessa församlingar i så stor grad som möjligt skall spegla befolkningen, åsiktsmässigt. Därigenom förmodas alla fattade beslut vara förankrade hos de medborgare de berör.
På pappret fungerar detta system väl. Rösterna i våra kommuner, landsting och regioner samt i riksdagen fördelas mellan de invalda partierna i enlighet med den röstandel de fått i det senaste allmänna valet. Alla åsikter får bli hörda och alla partier deltar på lika villkor i de debatter som leder fram till beslut. Verkligheten ser dessvärre ofta annorlunda ut.
Precis som röster och mandat i församlingarna fördelas representativt är det gällande regelverket utformat så att även platser i nämnder, utskott och styrelser fördelas enligt senaste valresultat. Men då dessa arbetsgrupper ofta är betydligt mindre än den församling de tillhör uppstår inte sällan situationen att det inte finns plats för alla i församlingen invalda partier att delta även i arbetsgruppen, om representativiteten skall säkras. Detta får till följd att mindre partier inte kan delta på lika villkor i det politiska arbetet som större partier, och i vissa beslut inte får delta alls, trots att de är invalda i församlingen.
Självklart skall valresultatet vara utslagsgivande i form av mandat- och röstfördelning i folkvalda församlingar, likaväl som i beslutande utskott. I diskussionerna som föranleder beslutsfattning är det dock rimligt att alla representerade partier får föra fram de åsikter de fått mandat av medborgarna att lyfta. Inte minst är detta viktigt då vissa beslut tas direkt av nämnder och arbetsutskott, och således aldrig lyfts i den större församlingen.
Dessutom är det i de olika nämnderna som de verkliga diskussionerna sker, och det är där alla fakta lyfts och klargörs, i beredningen av olika ärenden som senare skall upp till beslut i kommun-, landstings-, regionfullmäktige eller riksdag. Utan att ha en egen representant närvarande vid dessa diskussioner är det svårt för enskilda partigrupper att fatta väl underbyggda beslut och ta ställning i frågor.
För att säkerställa att väljarnas förtroende förvaltas på bästa sätt menar vi att det snarast bör säkras i lag att alla i en folkvald församling representerade partier skall ha rätt att ha en representant närvarande med yttranderätt, men inte nödvändigtvis rösträtt, i alla församlingens olika nämnder, arbetsutskott och styrelser.
|
Paula Bieler (SD) |
|