Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att klargöra kommuners möjlighet att begränsa tiggeriets utbredning genom lokala ordningsföreskrifter och tillkännager detta för regeringen.
Tiggeri är en situation som präglas av lidande. Ingen människa vill hamna i en sådan situation, men för få människor får i dag det stöd som krävs för att de ska förmå att ta sig ur den ovärdiga situation som det innebär att tigga.
Tusentals av de som tigger i Sverige är fattiga EU-migranter. Vissa befinner sig i vår del av Europa frivilligt. Andra har fallit offer för människohandel. Det finns organiserade ligor av kriminella som tjänar pengar på tiggare samtidigt som de drar in stora pengar på stölder, narkotikaförsäljning och prostitution.
Målsättningen för svensk politik måste vara att situationen i hemländerna förbättras. Vi behöver via EU sätta press på dessa länder. Tiggeri är ingen långsiktig lösning för dessa utsatta människor. Istället riskerar det att bidra till att problemen förvärras och permanentas.
På grund av tiggeriet har social utsatthet och misär tyvärr blivit en självklar del av gatubilden. Det gör något med ett samhälle, när barn varje dag ser hur vuxna går förbi utsatta människor som sitter på gatan utan att ens se åt deras håll. Det är en konsekvens av att tiggeriet har normaliserats. Det bidrar till att urholka respekten för människovärdet, vilket vi kristdemokrater sätter främst.
Människor fortsätter att utnyttjas. Utanförskapet och utsattheten upprätthålls. Samtidigt upplever många att rättsläget är oklart när det kommer till kommuners möjlighet att begränsa tiggeriets utbredning genom lokala ordningsföreskrifter. Vi kan inte fortsätta att se på när detta händer. Vi har ett moraliskt ansvar för dessa samhällets mest utsatta och vi måste ta det genom att visa vägen och leda dem bort från tiggeriet.
För att förbättra situationen i de fattiga EU-migranternas hemländer reses ofta krav på såväl stöd som sanktioner i förhållande till länder som exempelvis Rumänien och Bulgarien. Det är bra därför att det är i hemländerna som den långsiktiga lösningen på dessa utsatta människors problem finns, men det är ändå inte tillräckligt.
Vi måste också bli bättre på att se till så att de som befinner sig i Sverige för att tigga bryter sin destruktiva livsstil och det mönster som gör att utsattheten upprätthålls. Kommuner måste exempelvis ges bättre möjlighet att stoppa tiggeriet på vissa gator och platser samt under vissa omständigheter. Ambitionen ska vara att säkerställa att de som tigger verkligen erbjuds vägar ut ur tiggandet.
Ingen människa ska behöva sitta och tigga för att klara sin försörjning. Tiggeriet erbjuder inte vägar bort från fattigdom, det upprätthåller fattigdom och det kan vi inte förhålla oss likgiltiga inför. Mot bakgrund av detta behöver kommuners möjlighet att begränsa tiggeriets utbredning genom lokala ordningsföreskrifter förtydligas, i enlighet med motionens intentioner.
|
Christian Carlsson (KD) |
|