När de svenska public service-bolagen bildades såg såväl mediemarknad som mediekonsumtion helt annorlunda ut. Mot bakgrund av det är det också rimligt att den svenska radio- och tv-avgiften har förkastats. Tv-avgiften har till stora delar spelat ut sin roll då en tv-mottagare inte längre är nödvändig för att ta emot tv-sändningar. Däremot är den nya finansieringsmodellen med en skatt problematisk. En sådan skatt är problematisk av flera skäl. Vi har en lång rad samhällsnyttiga verksamheter i Sverige. Ingen annan verksamhet har däremot ett frikort när det kommer till finansiering utan varje verksamhet måste prövas gentemot alla andra samhällsnyttiga verksamheter. Har staten ekonomiska problem går varken vägnätet eller försvaret säkert. Detta är en rimlig ordning som även bör gälla för public service. Det är svårt att motivera varför just public service är av så stor vikt att inte även anslagen till Sveriges Television och Sveriges Radio likt Försvarsmakten beslutas enligt en samlad analys över statens budgetutrymme. Det är även uppenbart att det finns mycket pengar att spara genom att effektivisera verksamheten. Public service bör därför finansieras inom ramen för statsbudgeten och inte genom en separat skatt. Argumenten att detta hotar oberoendet är svaga när man inte kommer ifrån att politiker redan idag utser ägarrepresentanter samtidigt som vänstervridningen av public service redan idag är väldokumenterad.
Public service fyller en samhällsnyttig funktion i samhället och är väl värd att bevara i någon form. Exempelvis är det inte troligt att kommersiell tv och radio skulle producera program för minoriteter eller äldre. Det är dock ett faktum att en ytterst liten del av public service-företagens budget idag ägnas åt sådana ändamål. Exempelvis driver SVT idag en av landets största nättidningar. Eftersom vi har en stor mängd nättidningar är det inte rimligt att detta är något SVT ska lägga resurser på idag. SVT har även landets kanske främsta streamingtjänst i form av SVT Play. Där kan man strömma en lång rad tv-produktioner som återfinns bland privata aktörers streamingtjänster. SVT producerar utöver detta idag en lång rad kommersiella nöjesprogram som inte på något sätt är beroende av licensavgifter eller skatt för att produceras. Detta är inte en rimlig ordning. Licens- eller skattebetalarnas pengar ska inte läggas på medieproduktioner som redan tillgängliggörs på marknaden idag eller som skulle produceras utan medverkan från public service. Public service-företagen ska inte konkurrera med privata mediebolag. Vi kan också se att kommersiell pratradio trots flera försök inte lyckats etablera sig i Sverige. Det är uppenbart att Sveriges Radio idag slår undan fötterna för privata aktörer på marknaden. För att åtgärda dessa problem bör ägardirektiven förtydligas så att public service-bolagen framöver inte konkurrerar med kommersiell verksamhet. Detta kan uppnås genom att förtydliga sändningstillstånden.
I samband med detta bör det även utredas hur SVT2 och Sveriges Radio P3 kan säljas då behovet av dessa kanaler kraftigt kommer att minska vid en renodling av public service. Mycket inspiration bör i detta utredningsarbete kunna hämtas från Danmark.
|
Martin Kinnunen (SD) |
|