I den brittiska medicinska tidskriften The Lancet presenterades år 2013 en studie som visade att risken för medfödda missbildningar ökar om fadern och modern är kusiner.
I den grupp barn som studerades kunde man se att bland de barn vars föräldrar var kusiner var det dubbelt så vanligt att födas med en missbildning, än bland de vars föräldrar inte var det. Forskare har även visat att ärftliga sjukdomar är något vanligare i befolkningsgrupper med hög grad av ingifte, men understryker också att det är mycket svårt att beräkna de genetiska riskerna vid ett visst kusinäktenskap. Bland annat beror riskerna på om giftermålet är en undantagsföreteelse eller en del av ett samhälleligt mönster.
Undersökningen sätter dock fingret på ett problem som inte har diskuterats speciellt mycket i Sverige de senaste åren, nämligen tabun att diskutera risker vid kusingifte, som är betydligt vanligare i vissa delar av världen än i Sverige.
Det finns en stor grupp svenskar med ursprung i Mellanöstern och Afrika där kusingifte är relativt vanligt och socialt accepterat. På grund av en felaktig uppfattning att det är diskriminerande att ställa frågor om släktskap mellan de blivande föräldrarna låter sjukvårdspersonal bli att informera om riskerna att barnet föds med svåra missbildningar, eller icke botbara sjukdomar. Medan sjukvården informerar blivande föräldrar om riskerna med vissa typer av mat, som torsk från Östersjön, eller ökad risk om kvinnan är över 34 år, så har det varit tyst om risker vid kusinäktenskap.
Likaväl som att sjukvården informerar om risker med viss typ av mat måste den kunna informera om risker vid kusinäktenskap, speciellt när det finns vetenskapliga belägg för att sådana risker finns. Att mödravårdscentralen frågar de blivande föräldrarna om släktband och informerar om riskerna med kusingifte samt erbjuder fosterdiagnostik i tidigt stadium för föräldrar med nära släktband ska inte på något vis betraktas som kontroversiellt.
|
Boriana Åberg (M) |
|