Idag exponeras i stort sett alla barn för pornografi under sin uppväxt. Genomsnittsåldern för när barn första gången ser pornografiskt rörligt material är 12 år. Inte sällan är det med våldsamt innehåll. Det kan ske redan i förskoleålder genom bl.a. popup-annonser och länkade filmer, men framför allt under grundskoleåren. Detta leder oundvikligen till en snedvriden bild på sexualitet, sin kropp och vad som är rätt och fel.
Det är tydligt att de regler och den lagstiftning som finns för att skydda barn från pornografi skrevs innan barn hade tillgång till internet. I butiker får porren inte exponeras i barnhöjd, porrfilmer får inte visas på tv under tider då barn brukar titta, och det är ett brott att sätta upp en pornografisk bild på allmän plats. Men på nätet når våldsporren våra barn på några sekunder, dygnet runt. Lagstiftningen har inte hängt med, därför måste den förändras.
Skolsköterskor, barnpsykologer, läkare, kriminologer m.fl. vittnar från sitt dagliga arbete med barn, om bl.a. porrberoende, sexuellt våld, sexuella trakasserier och övergreppslekar där pojkar går över flickors gränser. Läkarteamet på Södersjukhusets våldtäktsmottagning i Stockholm skriver i Dagens Nyheter våren 2018 att dubbelt så många unga flickor söker sig till nämnda mottagning och adresserar bland annat killars porrkonsumtion.
Skolan måste bli fri från pornografi, därför bör huvudmannen för skolan införa porrfilter i samtliga offentliga datorer i skolor och förskolor. Det bör dessutom utredas huruvida det går att begränsa pornografitillgängligheten på internet för barn och unga, genom att införa en åldersverifiering för att besöka vissa sådana sajter på nätet, liksom det man är på väg att införa i Storbritannien under nästa år. Liksom det idag krävs en åldersverifiering på spelsajter där man satsar pengar.
Utöver detta behöver stöd ges till barn och unga för att de ska kunna sätta sin egen definition på sin kropp och sin sexualitet kopplat till normer och värderingar. Detta kan göras genom att stödja föräldrar i deras samtal om vad barn ser och gör på nätet, men också genom en professionell sex- och relationsundervisning i skolan. Idag finns inga garantier för att den sexualundervisning som ges i skolan är likvärdig då det inte är ett eget ämne i läroplanen. Många gånger har barn och ungdomar redan innan första samtalet/första lektionen i ämnet fått en uppfattning om sexualitet, normer, värderingar, ideal. Inte sällan genom pornografin som finns ett klick bort på nätet. Därför menar jag att sex- och relationskunskap bör bli ett obligatoriskt och enskilt ämne i skolan, där pornografi kan diskuteras och problematiseras utifrån ett genusperspektiv och principen om alla människors lika värde. Jag vill också att material och metoder tas fram för att stödja lärare att kunna samtala kring pornografins konsekvenser tillsammans med elever.
|
Helena Vilhelmsson (C) |
|