Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över bankers närvaro i landsbygdskommuner och tillkännager detta för regeringen.
Bristen på riskvilligt kapital och banker utgör en utmaning för landsbygdens utveckling. I många landsbygdskommuner runt om i landet har ett stort antal banker stängt sina kontor. Detta är delvis ett resultat av digitaliseringen av banktjänster. Denna digitalisering medför många möjligheter och fördelar, men skapar även utmaningar för företag och privatpersoner kopplat till bland annat service och kontanthantering. De som framförallt drabbas av problem i samband med detta är dock de många företagare som inte längre har en personlig kontakt med sin lokala banktjänsteman när de till exempel ansöker om lån för att expandera sina företag. Möjligheterna för företagare att mer ingående presentera sin affärsidé, men även bankens kunskaper om lokala förhållanden, minskar naturligtvis om banken inte har en permanent närvaro i kommunen.
Eftersom sparbankerna inte lyder under aktiebolagslagen, utan istället under sparbankslagen, kan de därför i egenskap av ekonomiska föreningar agera utifrån ett samlat ägarintresse snarare än ett vinstintresse. En rad sparbanker har därför arbetat för att vidmakthålla och i vissa fall expandera sin närvaro i landsbygdskommuner. Förutsättningarna för detta har dock begränsats av ägandeförhållanden och beroenden av andra banker som ansvarar för vissa sparbankers it-system. Vidare tenderar dessa banker att anse att det är mer angeläget att öka kundernas användning av digitala banktjänster än av att vidmakthålla en närvaro i landsbygdskommuner. Detta har i vissa fall utgjort ett hinder för sparbankers möjligheter att öppna nya bankkontor i landsbygdskommuner. Det är från ett statligt perspektiv angeläget att även personer som bor i landsbygdskommuner har en god tillgång till banktjänster i olika former.
|
Pål Jonson (M) |
|