Postlagen säger att en posttjänst skall finnas i hela landet och att tjänsten skall göra det möjligt att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Det är grunden i den samhällsomfattande posttjänsten. God kvalitet och rimliga priser för befordrande av försändelser, är andra krav. 85 procent av 1:a-klassbreven ska levereras påföljande arbetsdag och 97 procent inom tre dagar, är ytterligare krav på posttjänsten. Uppdraget att tillhandahålla postutdelning regleras av postlagen (2010:1045). PTS har utfärdat allmänna råd (PTSFS 2008:6). Det finns uppenbarligen en möjlighet att försämra postgången i glesbygd, utan att för den skull strida mot postlagen. Denna möjlighet att begränsa postgången för privatpersoner och företag i glesbygden måste stoppas. Brev och paket skall levereras i tid oavsett var man bor i Sverige och det är något som människor med rätta kan kräva. Regeringen har det yttersta ansvaret för att postgången över hela riket skall fungera, men med sjunkande lönsamhet och lägre volymer är det dock en utmaning som behöver hanteras.
Vi menar ändå att det måste vara möjligt att bo och verka i hela landet, därför bör regeringen se över möjligheterna att förbättra service för postutdelning i glesbygd.
Det har väl inte undgått någon att postutdelningen fungerat dåligt under flera års tid. Det krävs därmed kraftiga och strukturella förändringar för att posten som samhällsservice ska fungera tillfredsställande. Postnord måste höja sin förmåga att leverera försändelser i tid, för att kunder inte ska drabbas av inkassokrav eller missar inbokade sjukhusbesök. Boende och företag på landsbygden är dock de största förlorarna när postgången inte fungerar tillfredsställande. Postnord har inte klarat av sitt samhällsuppdrag och vi kräver strukturella förändringar och att verksamheten effektiviseras på ett sådant sätt att breven kommer fram i tid. Regeringen bör skyndsamt ge Postnord uppdraget att vidta nödvändiga åtgärder.
Postnord har fått tuffa finansiella mål, ett förhållande som direkt påverkar personalens situation. Underbemanning, otrygga anställningar och ständigt utnyttjande av bemanningsföretag blir därmed resultatet. Postverksamheten förändras dessutom i grunden i och med en allt större digitalisering, vilket leder till minskade intäkter. De förändringar vi ser i posthanteringen är snabba och omfattande. Brevförsändelser minskar dramatiskt eftersom de elektroniska alternativen erbjuder avsevärt snabbare tjänster. Däremot ökar paketförsändelser och det beror på en snabb ökning av e-handeln. Därmed blir även hanteringen av paketförsändelser en allt mer betydande del av Postnords verksamhet. Idag kännetecknas paketmarknaden av en fungerande konkurrens mellan olika aktörer, det är viktigt att denna upprätthålls. Det övergripande målet bör vara en väl fungerande postgång, i hela landet gemensamt med en sund och välbalanserad ekonomi. Regeringen bör därmed återkomma till riksdagen med förslag som skapar en bättre balans mellan ekonomiska mål och Postnords samhällsuppdrag.
I juni i år publicerades en artikel i Tidningen proffs om att en Postnordtransport rapporterats för otillåtet cabotage. Trafikpolisen i Skara stoppade en bulgarisk dragbil med en svenskregistrerad trailer. Föraren var från Makedonien, han saknade förartillstånd och kunde heller inte bevisa att dragbilen kommit in i landet med en internationell transport. Transporten, som kördes på uppdrag av Postnord, rapporterades därmed för otillåtet cabotage, för att inte ha följt gällande regelverk. Vi menar att statsägda bolag ovillkorligen bör ha bättre kontroller av leverantörer vid upphandling av tjänster, för att transporter ska följa gällande regelverk.
Samdistribution av brev och tidningar kan öka både tids- och kostnadseffektiviteten. Ur miljösynpunkt kan en sådan lösning vara intressant då färre transporter behövs. Distribution av tidningar och brev har idag olika tidpunkt för leverans, men kan man finna samordningsvinster och ett mer robust system för postgång i glesbygd genom en sådan lösning, bör det alternativet prövas. Postförordningen anger att minst 85 procent av de brev som lämnats in för övernattbefordran, innan angiven senaste tid, skall delas ut inom landet, senast påföljande arbetsdag. Kravet gäller oavsett var i landet försändelsen lämnats in. Minst 97 procent av försändelserna skall ha delats ut inom tre påföljande arbetsdagar. Med dessa krav blir det mycket svårt att uppnå kraven på distribution av brevförsändelser inom angiven tid för 85 procent av försändelserna, eftersom brev och tidningar har olika tider för utdelning. En möjlighet för samdistribution av brev och tidningar, kan vara att minst 95 procent av brevförsändelser skall delas ut senast andra arbetsdagen räknat från inlämningsdagen.
Sverige har varit ett av de främsta länder i världen när det gäller digitalisering. Det har genom åren satsats mycket pengar och resurser för att it skall bli en allmän tillgång för landets invånare. En historiskt sett lyckosam satsning. Men vi kan inte nöja oss med detta och därmed tappa fart i den digitala utvecklingen. Sverige ska bibehålla sina ambitioner att vara bäst i världen att utnyttja digitaliseringens möjligheter, men det förutsätter ett robust bredband i hela landet med hög överföringskapacitet. Samtliga invånare skall ha jämlika villkor att bo och verka i olika delar i landet och det arbetet måste prioriteras. En snabb internetuppkoppling är en grundläggande förutsättning för att kunna bo, leva och driva företag i hela landet. Det är dock extra viktigt i de delar av landet som är glesbefolkat. Alltjämt saknar delar av landet tillgång till ett snabbt och stabilt bredband. Dessutom skiljer det i utbyggnadstakten mellan olika delar av landet. Vi har också i media kunnat läsa om företag som inte har levererat bredband till de kunder som tecknat sig för en uppkoppling.
Sverigedemokraterna står bakom regeringens bredbandsstrategi som innebär att 95 procent av alla hushåll och företag bör ha tillgång till bredband om minst 100 Mbit/s redan år 2020. Vi vill dock att regeringen även säkerställer att det kommande 5G-nätet har en god täckning i landet.
Den digitala tekniken har genererat, och kommer även framöver att generera, nya möjligheter att utveckla nya välfärdstjänster. Många hanterar sin privatekonomi via internetlösningar och allt fler arbetar uppkopplat mot företag eller kunder. De digitala lösningarna skapar oändliga möjligheter att arbeta hemma eller ute på fältet. Med allt fler användningsområden inom de digitala tjänsterna kan vi minska behovet av resor, vilket även får en positiv inverkan på miljön. När det gäller sjukvård och omsorg, nyttjas redan den digitala tekniken för att lösa enklare fall på distans. När allt mer av tjänster, arbete, vård och andra viktiga delar i människors vardag flyttar till det digitala rummet behöver även invånare i de glesbefolkade delarna av Sverige ges samma förutsättningar.
Det pågår en avveckling av det fasta telefonnätet i syfte att ersättas med fiber eller mobil teknik. Det innebär att Telia i vissa områden ersätter fast telefoni med lösningar via mobilnätet. Förändringen innebär också att bredband via telejacket (ADSL) ersätts med fiber eller mobilt bredband. För många abonnenter innebär den här förändringen att kostnaderna ökar markant. Att tvingas lämna en fungerande lösning, om än med lägre hastighet, och tvingas ansluta sig till exempelvis mobila lösningar, kan öka kostnaderna markant.
Att ”klippa” det fasta kopparnätet leder allt för ofta till överbelastningar i det befintliga nätet. Men även de mobila systemen blir också överbelastade. Det ökar naturligtvis frustrationen hos konsumenterna som betalt för en väl fungerande internetuppkoppling. För ansvarigt statsråd tycks inte problemet existera, eftersom ingenting görs för att lösa frågan om ett stabilt bredband för hela befolkningen. För att förhindra att människor lämnas utan möjlighet till en fungerande kommunikation anser Sverigedemokraterna att den aktör som idag distribuerar telefoni- och bredbandstjänster inte ska tillåtas avbryta den, om det inte finns ett fullgott alternativ till en rimlig kostnad på plats.
För att påskynda och underlätta utbyggnaden av bredband bör större samordning ske vid dragningen av fiber. Detta kan ske vid exempelvis åtgärder i mark så som dragning av kablar eller tomma rör, dessutom kan kulvertar och kabelrännor utmed väg- och järnvägsnätet med fördel utnyttjas om kapacitetsutrymme finns.
|
Jimmy Ståhl (SD) |
|
|
Thomas Morell (SD) |
Patrik Jönsson (SD) |