Den svenska arbetsmarknaden är mycket stark, och utvecklingen har gått åt rätt håll under Miljöpartiets tid i regering. Arbetslösheten är låg och prognoserna för hur många arbetstillfällen som kommer att skapas de närmaste åren ser mycket positiv ut. Det tar allt kortare tid för nyanlända att etablera sig på arbetsmarknaden och arbetskraftsdeltagandet är det högsta sedan 1991. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt den lägsta sedan 2003 och nästan hälften av de arbetslösa unga är heltidsstuderande arbetssökande.
Det finns dock flera omfattande utmaningar. Ojämställdheten på arbetsmarknaden är en av dem. Vissa grupper har mycket svårt att få anställning trots den låga arbetslösheten. De som har svårt att få jobb på dagens arbetsmarknad är framför allt de som saknar gymnasiekompetens, de som kommer från länder utanför EU, funktionsnedsatta och de som börjar närma sig pensionsåldern. Unga i utanförskapsområden, som ofta har sin bakgrund i länder utanför EU, har en svår utgångspunkt. Många saknar också gymnasiebehörighet av olika skäl. Det kan bero på uppväxt, den unges familjeförhållande eller liknande. Om föräldrarna dessutom saknar goda nätverk försvåras situationen ytterligare.
För att kunna stödja ungdomarna i deras försök att få jobb behövs utökade satsningar på olika former av jobbskapande åtgärder i utsatta områden där ungdomarna annars riskerar att hamna i kriminella kretsar och nätverk.
Alla unga ska ha möjlighet till att komma i arbete oavsett socioekonomisk bakgrund. För att möta de utmaningar som är specifika för de unga i utanförskapsområdena föreslår jag att regeringen tar initiativ till en utredning vars syfte är att precisera de brister i arbetsmarknaden som särskilt drabbar denna grupp, samt att främja en mer jämlik arbetsmarknad för unga.
De goda exempel som redan prövats bör också tas tillvara. Ett sådant exempel är Tälje Tillväxt, där två av tre ungdomar lämnar verksamheten för att gå till annat arbete eller fortsätter sina studier.
Upplägget är en uthyrningsverksamhet som erbjuder arbetslösa ungdomar fast anställning och sedan hyr ut dem till företag. Företagen slipper risken med att anställa innan de vet att ungdomen till exempel klarar av att komma i tid. Verksamheten matchar ungdomarnas kompetens med behoven hos företag som söker arbetskraft. Under en första praktikperiod kan ungdomarna bevisa för arbetsgivaren och sig själv att hen klarar av att komma i tid på morgonen, att självständigt utföra arbetsuppgifter och arbeta tillsammans med andra. Man får ett cv och personer runt omkring sig som kan intyga att man klarar av ett riktigt jobb. Allt detta i kombination med att självkänslan växer gör att man är betydligt närmare arbetsmarknaden än när man började i verksamheten. Jag föreslår därför att regeringen tar fram ett förslag på hur liknande verksamheter kan spridas och uppmuntras.
För att vi ska lyckas med att hjälpa unga i utanförskapsområden att etablera sig på arbetsmarknaden måste också rekryteringen in i kriminalitet motverkas. Jag vill därför att därför att regeringen återkommer med ett förslag på hur utökade satsningar för att förebygga kriminalitet, och möjliggöra för fler att komma på rätt spår och tillbaka in i samhället, skulle kunna utformas.
|
Leila Ali-Elmi (MP) |
|