I dag reglerar polisdatalagen behandlingen av personuppgifter i många av polisens register och dagliga verksamheter. Exempel på sådana register är personefterlysningsregistret och kriminalunderrättelseregistret KUR. I 2 kap. 10 § polisdatalagen stadgas följande: ”Uppgifter om en person får inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexualliv.”
Ett undantag ges om det är absolut nödvändigt för syftet vid annan behandling av personuppgifter om en person. Detta är ett alldeles för högt ställt krav som inte lämnar utrymme för att registrera sådana uppgifter som inte är absolut nödvändiga för den aktuella situationen men som man kan komma att få användning för i framtiden vid framtida brottsutredningar.
Värre är det som stadgas i 3 kap. 5 §: ”Vid sökning i personuppgifter som har gjorts gemensamt tillgängliga får uppgifter som avslöjar ras, etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv inte användas som sökbegrepp.”
Det råder alltså ett absolut sökförbud, utan undantag. Har polisen, det stränga behandlingskravet beskrivet ovan till trots, ändå registrerat uppgifter som exempelvis AFA, högerextremist, islamist eller pedofil så får de inte använda dessa som sökbegrepp i sin brottsutredande verksamhet.
I praktiken innebär detta att det i vissa fall blir svårt att efterforska en icke identifierad brottsling. Man kan exempelvis tänka sig att polisen utreder ett brott begånget med ett politiskt motiv. Polisen kan då ha fått in tips om att en okänd person med ett visst signalement som bor på en viss bostadsort är misstänkt för brottet. Sökningar får då göras på utseende, kön och bostadsort, men inte på personens politiska kopplingar eller medlemskap i diverse extrema politiska organisationer. Denna inskränkning kan försvåra och i värsta fall omöjliggöra för polisen att använda sina register som ett effektivt brottsutredande verktyg.
Dåvarande Rikspolisstyrelsen riktade skarp kritik mot detta sökförbud när det infördes. I den aktuella remissen skrev man bland annat följande: ”För att kunna kartlägga vissa typer av brottslighet är det viktigt att i vissa fall kunna använda känsliga personuppgifter som sökbegrepp. Detta gäller inte minst hatbrott och sexualbrott. Att ta ifrån den brottsbekämpande verksamheten det verktyget vore olyckligt.” Vidare skriver man: ”En begränsning av sökmöjligheter med inslag av sexuella preferenser skulle föranleda svårigheter att bekämpa sexualbrott mot barn på ett effektivt sätt.” (Källa: Rikspolisstyrelsen, Yttrande dnr VS-000-6995/07 s. 20.)
Mot bakgrund av ovanstående anser jag därför att undantaget för behandling av känsliga personuppgifter bör lättas upp så att polisen lättare får registrera sådana uppgifter om den antar att dessa kan komma till användning vid framtida polisutredningar. Slutligen anser jag att sökförbudet på känsliga personuppgifter helt bör tas bort, för att underlätta Polismyndighetens verksamhet och effektivisera brottsutredningar.
|
Richard Jomshof (SD) |
|