Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att tidigarelägga upprustningen av Stångådalsbanan och tillkännager detta för regeringen.
Linköping framstår allt mer som ett tillväxtnav, inte bara för Östergötland utan även för stora delar av norra Småland. En pendlarkultur har vuxit fram mellan Linköping och Jönköpings län, och mellan Linköping och Kalmar län. För Jönköping med omnejd är förutsättningarna dock betydligt bättre än för kalmariterna. Mellan Linköping och Kalmar går den så kallade Stångådalsbanan. Den har hållplatser i orter som Bjärka-Säby, Rimforsa, Kisa, Hultsfred, Berga och Blomstermåla. Det är en viktig tågbana för tusentals människor som bland annat arbetspendlar. Underhållet av Stångådalsbanan är sedan länge eftersatt och maxhastigheten är på sina håll mycket låg, snitthastigheten ligger på 70–80 km/h. Det är inte en hållbar situation om vi på allvar vill ta vara på den tillväxtpotential som finns i Linköping och den landsbygdspotential som finns i orterna kring Kalmar. Det handlar om att se hur Sveriges olika delar kompletterar varandra.
Regeringen skulle i vintras betala ut 800 miljoner kronor i landsbygdspengar till regional infrastruktur. Av dessa skulle 304,7 miljoner gå till Stångådalsbanan, men de användes i stället till ett annat projekt. Infrastrukturkansliet i Hultsfred menar att de drygt 304 miljonerna hade räckt till en fungerande Stångådalsbana 50 år framöver, bland annat till spårbyte Hultsfred–Berga, förstärkning av Opphems mosse norr om Rimforsa och spårbyte Hjulsbro–Linköping.
I Kalmar län finns en lång rad orter med fantastiska naturupplevelser, många gånger helt oexploaterade och med en stillhet och ett lugn som många stressade stadsbor längtar efter. I Linköping finns en imponerande tillväxtkraft, med en stor befolkningsökning och många nya arbetstillfällen – inte minst i kraft av Saabs framgångar. Vi vet från forskning att den typen av tillväxtnav som Linköping utgör behöver länkas samman med omkringliggande regioner på ett tillfredsställande sätt för att nå sin fulla potential. Samtidigt finns det oerhört mycket att vinna för landsbygden på att underlätta logistiken till städerna. Därför bör också en upprustning av Stångådalsbanan prioriteras.
Trafikutskottet har tidigare avslagit motioner med det förslag som jag i denna motion lyfter fram. Utskottet hänvisade till den gällande planeringsordningen som innebär att projekt för att vidmakthålla och utveckla trafikens infrastruktur normalt sett inte är riksdagsfrågor. Mot bakgrund av att behovet av upprustning av Stångådalsbanan ännu inte har tillgodosetts återkommer jag emellertid till riksdagen med förslag om att prioritera möjligheten att tidigarelägga upprustningen av Stångådalsbanan och tillkännager detta för regeringen.
|
Magnus Oscarsson (KD) |
|