Utöver skatter på arbete finns en rad punktskatter samt moms på olika produkter. Många gånger är skatterna så komplicerade att det krävs en mindre avhandling för att förstå dem. Utan att värdera vilka punktskatter vi bör ta bort eller ändra på, så kan vi göra dem tydligare. Ett sätt är att göra skatterna synliga på kvittot när vi konsumerar någonting som är beskattat i flera led.
Många tandläkarmottagningar visar på kvittot hur mycket ditt tandläkarbesök är subventionerat, från vilka instanser och vad de olika subventionerna kallas. Det gör att du som kund kan se hur mycket ditt besök faktiskt kostat och vad du behövt betala. Det gör det möjligt för dig att jämföra landsting och tandläkarmottagningar med varandra.
Ännu viktigare är att vi då spelar med öppna kort, och låter den enskilde värdera och ha tillgång till information som påverkar dennes vardag.
På samma sätt bör det vara med alla subventioner och skatter. När du tankar bilen, betalar elräkningen, köper flygbiljetter till Thailand eller när du utnyttjar olika välfärdstjänster i form av exempelvis förskola, kollektivtrafik, sjukvård och äldreomsorg. Att visa vilken skatt du betalar eller vilken subvention du tar emot är inte bara rättvist. Det tvingar också den som är ansvarig för systemet att veta hur pengarna hanteras.
När alliansregeringen införde terminsavgifter för utomeuropeiska studenter på svenska högskolor och universitet var ett motargument att detta inte gick att göra, eftersom lärosätena inte visste vad administration, utbildning, lokalkostnader och så vidare kostade per student.
Utöver alla de tänkta positiva effekterna fick reformen även konsekvensen att det idag är enklare att jämföra hur lärosätena använder sina resurser. Framför allt har det blivit en vinst för lärosätena själva som tvingats få bättre koll på sina pengar. Med anledning av ovanstående bör skatterna synliggöras på kvittot när vi konsumerar någonting som är beskattat i flera led.
|
Ida Drougge (M) |
|