Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en ny bestämmelse i plan- och bygglagen som innebär att mindre kommuner ska kunna fastställa LIS-områden i detaljplan antagen av kommunfullmäktige och tillkännager detta för regeringen.
Strandskyddet har funnits sedan 1952 och har som syfte att trygga allmänhetens friluftsliv och att bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur och växter. Det är förstås viktigt, men strandskyddet har också försvårat för kommuner och fastighetsägare att bygga hus eller etablera verksamhet utmed våra sjöar och vattendrag. Detta trots att Sverige har 38 600 mil kust och stränder och är ett av Europas mest glesbefolkade länder.
Under alliansregeringen ändrades regleringen med syfte att strandskyddet bättre måste anpassas till de lokala förutsättningarna. Tanken var att förbättra möjligheten för landsbygdsutveckling och att stimulera tillväxt i hela landet. Därför infördes också möjligheten att inrätta så kallade LIS-områden, med syfte att bättre tillgodose utvecklingspotentialen med ett strandnära läge. Det är bra, men mer behöver göras.
Bland annat handlar det om att snabba på handläggningen av dessa ärenden men också om att mindre kommuners inflytande i utpekandet av så kallade LIS-områden behöver stärkas. En möjlig väg kan till exempel vara att mindre kommuner då den föreslagna verksamheten bedöms ha ringa inverkan på strandskyddet enligt en ny bestämmelse i plan- och bygglagen skulle kunna tillåtas utse LIS-områden i detaljplan antagen av kommunfullmäktige. Detta i stället för att det måste fastställas i översiktsplan. Syftet skulle vara att vinna tid. Det vore välbehövligt med tanke på att översiktsplaner i normalfallet revideras högst en gång per mandatperiod.
Riksdagen har under året antagit en sammanhållen politik för Sveriges landsbygder, där det övergripande målet lyder ”En livskraftig landsbygd med likvärdiga möjligheter till företagande, arbete, boende och välfärd som leder till en långsiktigt hållbar utveckling i hela landet”.
Det låter bra men det är också ett mål som förpliktar. För mindre kommuner blir till exempel revideringen av översiktsplaner extra resurskrävande. Den uppenbara risken är då att intressenter som vill starta verksamheter väljer att etablera sig i kommuner där handläggningen kan ske snabbare.
Med hänvisning till ovan anser undertecknad att strandskyddet måste göras mer flexibelt och bättre anpassat till lokala förutsättningar samt att kommunernas beslutanderätt i strandskyddsärenden ska stärkas på länsstyrelsernas bekostnad.
|
Betty Malmberg (M) |
|