Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att 1 § lagen (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag ska ålägga bostadsbolagen att ge förtur åt människor som fått skyddat boende till följd av hot, våld eller andra övergrepp och om att denna förtur ska gälla oavsett utsatta människors folkbokföringsadress och tillkännager detta för regeringen.
Utsatta människor måste kunna lämna våldsamma relationer, men i praktiken sätter vårt lands bostadsbrist käppar i hjulet. Kvinnor tvingas stanna kvar betydligt längre i skyddat boende än det är tänkt, och kvinnojourer tvingas därför säga nej till andra kvinnor som behöver deras hjälp.
Bara i vissa kommuner i Sverige ger kommunala bostadsbolag förtur åt våldsutsatta kvinnor. Av de som ger förtur kräver många att kvinnan redan ska vara skriven i kommunen för att kunna få förtur, trots att många misshandlade kvinnor i verkligheten måste flytta till en ny kommun för att vara trygga på väg till förskolan, jobbet eller affären.
Bostadsbolagens regelverk skapar stora svårigheter för utsatta människor. Svårigheten att hitta bostad gör att våldsutsatta kvinnor fastnar i många månader i det som ska fungera som tillfälliga skyddade boenden hos vårt lands kvinnojourer. Det hindrar dem från att bygga upp ett liv igen. Kanske ännu allvarligare är att andra misshandlade kvinnor därmed inte kan få skydd. Årligen tvingas Sveriges kvinnojourer neka flera tusen kvinnor, eftersom de kvinnor som redan vistas i deras skyddade boenden inte hittar sätt att flytta därifrån.
Den som akut behöver lämna en våldsam relation måste kunna hitta ett tryggt boende utan kapitalinsatser. Jag anser därför att kommunala bostadsbolag ska åläggas att ge förtur åt människor som fått skyddat boende till följd av hot, våld eller andra övergrepp. Denna skyldighet kan enligt min mening inte enbart vara förbehållen de egna kommuninvånarna. 1 § lagen (2010:879) om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag behöver därför ändras.
|
Lina Nordquist (L) |
|