Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att möjligheten till en järnvägslänk mellan Uppsala och Enköping bör utredas och tillkännager detta för regeringen.
Varje dag pendlar 4 000 personer mellan Uppsala, Enköping och Västerås. Busspendlare kunde lägga restid på familj och vänner om det gick snabbare att resa. Bilåkarna skulle spara pengar och få bättre miljösamvete.
Det tar idag längre tid att resa Uppsala–Enköping än den kortare sträckan Uppsala–Stockholm. Järnväg mellan Uppsala och Enköping, Aroslänken, skulle korta restiden och gynna båda städer. Dessutom skulle tåg kunna köras från Örebro och Västerås till Arlanda, utan omvägen via Stockholm.
Ett viktigt skäl att satsa på tåg är att det är klimatvänligt. Även jämfört med biogasbuss är ett tågs klimatpåverkan närmast obefintlig. Busspendling mellan Uppsala och Enköping ger i dag utsläpp motsvarande många varv runt jorden med en stadsjeep.
Järnväg skulle låta företagarnas pool av arbetskraft växa betydligt och underlätta varutransporter. När företag expanderar och anställer fler får fler betala skatt och bidra till att finansiera järnvägen.
Aroslänken skulle stärka Uppsala län och omkringliggande städer, göra det enklare att bo utanför tätorter, inrätta en station i Örsundsbro, skapa nya arbetsplatser och minska människors restid. Järnväg Uppsala–Enköping gör betydligt mer nytta än spårvagn i centrala Uppsala.
För den som tillbringar tid på en buss fem dagar i veckan läggs minuter och timmar till en allt större hög. Så låt oss se över möjligheten till järnväg mellan Uppsala och Enköping för människornas, företagens och klimatets skull.
|
Lina Nordquist (L) |
|