Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en behovsprövning av barnbidraget och tillkännager detta för regeringen.
Ett av de bästa måtten på hur upplyst ett samhälle är, är hur väl det tar hand om sina svagaste. Ett lika bra mått på att ett samhälle är orättfärdigt är om det omfördelar resurser till de redan gynnade. Det svenska systemet med barnbidrag har framhållits som ett exempel på det förra, men kan lika väl ses som ett exempel på det senare.
Barnbidraget, som har sitt ursprung i en motion från Centerpartiet på 40-talet, har av tradition delats ut lika till alla. Skälet för att inte behovsrelatera bidraget har varit administrativa problem. Idag borde de administrativa hindren vara överkomliga.
Resursstarka familjer kan under barnets uppväxt lägga barnbidraget på hög för att betala en framtida lägenhet, utbildning eller liknande. I mindre resursstarka familjer finns inte den möjligheten. Förutsättningarna är alltså redan i utgångsläget olika, något som bidrar till att cementera en social klyvning, vilket inte varit och är tanken med barnbidraget. Många ensamstående föräldrar med barn konstaterar dessutom att socialbidraget reduceras vid en höjning av barnbidraget, vilket stärker ojämlikheten och därmed tanken bakom barnbidraget.
En behovsprövning av barnbidraget skulle inte bara innebära att man mer träffsäkert kan bidra till dem som har det största behovet, utan stora delar av de 31 miljarder kronor som 2018 beräknas gå till det allmänna barnbidraget skulle kunna frigöras för att förbättra sjukvården, garantera tryggheten i hela landet eller att sänka trösklarna till arbete för personer som idag måste leva på bidrag.
Med anledning av detta bör regeringen skyndsamt utreda en behovsprövning av barnbidraget.
|
Magnus Ek (C) |
|