Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att motionens intentioner om LSN-sammansättning ska beaktas inför en eventuell proposition på området och tillkännager detta för regeringen.
Slutbetänkandet om Strålsäkerhetsutredningen har förslag om sammansättningen av de lokala säkerhetsnämnderna vid de kärntekniska anläggningarna.
De lokala säkerhetsnämnderna är sammansatta av lokala politiker från det geografiska område som utgör beredskapszon vid respektive kärnteknisk anläggning. Respektive kommun nominerar personer och regeringen tillsätter nämnden.
Slutbetänkandet föreslår att sammansättningen av de lokala säkerhetsnämnderna ändras så att representanter för intresseorganisationer, t ex miljöorganisationer, ska kunna nomineras till nämnderna. Detta skapar en uppenbar risk att nämnderna utvecklas till plattformar för olika sakpolitiska intresseorganisationer där frågan om ja eller nej till kärnkraft står i centrum.
I en representativ demokrati är det allmänhetens ombud, de förtroendevalda, som är beslutsfattarna. Miljöorganisationerna har inte den rollen och kan därför inte heller ställas till svars för besluten. Detta är viktigt att framhålla när nu insynsnämnderna också föreslås få ett utvecklat och förstärkt uppdrag.
Istället förordas en ordning som innebär att allmänheten och lokala miljöorganisationer ska bjudas in till vissa öppna möten så att möjlighet finns att ställa frågor kring säkerhet och beredskap.
Vidare föreslås en minskning av antalet ledamöter från nuvarande maximalt tretton till högst nio ledamöter. När det gäller antalet ledamöter bör man beakta att de geografiska förhållandena skiljer sig mellan de olika nämnderna. En del kommuner har flera grannkommuner som berörs liksom grannregioner. Denna breda förankring försvåras när antalet ledamöter minskas. Antalet ledamöter i nämnderna bör kunna vara olika beroende på dessa förhållanden. Lämpligen anges antalet ledamöter till lägst nio och högst tretton.
|
Jörgen Warborn (M) |
|