Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att förbättra servicen för postutdelning i glesbygd och tillkännager detta för regeringen.
Posten har genomfört ganska stora förändringar i sina utdelningsturer både i tätort och i glesbygd. ”Vi måste anpassa vår verksamhet samtidigt som vi ska fortsätta leverera i enlighet med vårt samhällsuppdrag”, skriver Posten i sina brev till berörda hushåll och hänvisar till sina ägardirektiv och vinstkrav. Det innebär konkret att vissa hushåll och företag kan få köra oacceptabelt långa sträckor för att hämta sin post efter förändringarna.
Enligt Post- och telestyrelsen (PTS) ska posten se till att oavsett var man bor ska man ha tillgång till posttjänster till rimliga priser. En av PTS uppgifter är att se till att detta fungerar. Samhällsuppdraget styrs av postlagen (2010: 1045). PTS har utfärdat allmänna råd (PTSFS 2008:6) om hur postoperatörer enligt postlagen bör tillhandahålla postutdelning. I ett särskilt pm daterat den 20 nov 2008 skriver PTS att de allmänna råden inte är bindande för postoperatören. Enligt 10 § postförordningen (2010: 1049) får PTS meddela föreskrifter om krav på den som tillhandahåller posttjänster. Trots det har PTS valt att nöja sig med icke bindande allmänna råd. Det innebär att PTS inte kan påverka posten när man nu gör betydande försämringar i glesbygd eftersom man anses följa gällande regelverk. Det gör att postutdelning i glesbygd nu har blivit en politisk fråga.
Av PTS kartläggning av avstånd till postlådor utanför tätort framgår att servicenivån generellt sett är hög i Sverige. Emellertid finns det ett mindre antal postmottagare som har betydligt längre till postlådan. För att det ska vara möjligt att bo och verka i hela landet bör regeringen se över möjligheterna att förbättra service för postutdelning i glesbygd.
|
Saila Quicklund (M) |
|