Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en trygg integration med reformerad EBO-lagstiftning och tillkännager detta för regeringen.
När EBO, eget boende för asylsökande, infördes 1994 genom lagen om mottagande för asylsökande m.fl. sågs den som en frihetsreform. Att asylsökande skulle få bosätta och etablera sig var de ville ansågs självklart och förhoppningen var att lagen skulle bidra till en snabbare etablering av nyanlända och förbättra integrationen. I många fall har EBO fyllt sin funktion men i andra har lagstiftningen fått negativa och oönskade konsekvenser, både för samhället och för enskilda människor. 2017 tog exempelvis Malmö emot 2 443 personer med uppehållstillstånd. Det innebär ett mottagande på 7 personer per tusen invånare: utav dessa 7 var 3 asylsökande som redan bosatt sig i staden via EBO-lagstiftningen. Den 1 januari 2018 fanns 2 872 asylsökande i Malmö (olika kategorier såsom flyktingar, kvotflyktingar och anhöriga) varav 2 237 personer hade bosatt sig med hjälp av EBO-lagstiftningen. Under tidigare år togs det inte heller hänsyn vid kommunplacering av nyanlända till antalet asylsökande som redan använt sig av EBO-lagstiftningen och bosatt sig i kommunen. Detta görs idag.
Utifrån siffrorna ovan är det inte så förvånande att planering av förskolor, skolor och andra samhällssatsningar blir svårt för kommunerna.
De negativa konsekvenserna har även för individerna varit många: den svarta andrahandsuthyrningen har ökat, liksom ockerhyror och andra oskäliga ersättningar till privata hyresvärdar. Barnen påverkas och ur ett barnperspektiv är sådana osäkra förhållanden klart olämpliga. Att boendet då finns i redan socialt utsatta områden hjälper inte till i integrationsprocessen.
Redan i slutet av 2015 tillsattes en utredning som skulle föreslå åtgärder för att skapa ett sammanhållet system för mottagande och bosättning av asylsökande och nyanlända. I mars i år presenterades utredningen ”Ett ordnat mottagande – gemensamt ansvar för snabb etablering eller återvändande” (SOU 2018:22).
Remissen har skickats ut med två olika förslag, förutom själva utredningen, för beaktande. Det ena förslaget, en så kallad områdesbegränsning, innebär att en asylsökande som bosätter sig i enlighet med EBO-lagstiftningen i ett område med socioekonomiska utmaningar inte ska ha rätt till dagersättning. Det andra förslaget, en så kallad social prövning, innebär att en asylsökande som bosätter sig i enlighet med EBO-lagstiftningen i ett område med socioekonomiska utmaningar måste ha en bostad av lämplig storlek för det antal personer som bor där för att ha rätt till dagersättning. Syftet är att avlasta dessa områden och därmed öka deras förutsättningar att planera och erbjuda bra välfärdsservice till såväl asylsökande som övriga kommuninvånare. Den socialdemokratiskt ledda regeringens ambition är att reformen av EBO ska få genomslag från 2020.
EBO måste reformeras och vi föreslår att den asylsökande som bosätter sig enligt EBO-lagstiftningen måste ha en bostad av lämplig storlek för det antal personer som bor där för att få dagersättning. Oavsett i vilket bostadsområde personen bosätter sig. Tillsammans med andra åtgärder, såsom satsningen på att motverka segregation i kommuner med socioekonomiska utmaningar, kan vi bygga ett tryggt och hållbart Sverige.
Regeringen bör i framtiden överväga behovet av reformerad EBO i enlighet med motionens förslag.
|
Hillevi Larsson (S) |
|
|
Anna Wallentheim (S) |
Annelie Karlsson (S) |
|
Jamal El-Haj (S) |
Joakim Sandell (S) |
|
Niklas Karlsson (S) |
Ola Möller (S) |
|
Per-Arne Håkansson (S) |
|