Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om integrering av markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (land-use, land-use change and forestry, LULUCF) i Sveriges EU-interna åtaganden, i linje med ingångna avtal i och med Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, och tillkännager detta för regeringen.
Vid klimatmötet i Durban, 2011, enades man om ett paketbeslut för en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet där en del av beslutet avsåg internationella bokföringsregler för LULUCF (land-use, land-use change and forestry). Inom denna sektor gjorde man det obligatoriskt att upprätta ett bokföringssystem för redovisning av nybeskogning, återbeskogning, avskogning och skogsförvaltning. Enligt beslutet i Durban ska LULUCF också inkluderas i länders utsläppsåtagande som en integrerad del.
Som med så mycket annat lägger sig EU i implementeringen av de åtaganden vi gjort enligt detta internationella avtal och på vägen hinner man förvränga intentionerna med avtalet som för länderna innebär starka incitament för att hantera skogen på ett hållbart sätt. EU-kommissionen har istället beslutat att LULUCF-sektorn inte ska inkluderas i EU-ländernas EU-interna utsläppsåtagande och på så sätt får vi det sämsta av två världar, nämligen ett kostsamt och resurskrävande bokföringssystem utan att det skapas några som helst incitament till ett bättre skogsbruk.
Min uppfattning är att LULUCF snarast möjligt skall implementeras som en integrerad del i Sveriges EU-interna åtaganden, i linje med ingångna avtal i och med Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. Detta skapar starka incitament att, för ändamålet, fortsätta förbättra det svenska skogsbruket, samtidigt som det värnar svenska jobb och konkurrenskraft.
|
Johnny Skalin (SD) |
|