Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten till en fortsatt reformering av strandskyddet och tillkännager detta för regeringen.
Under alliansregeringen gjordes en omfattande reformering av strandskyddet. Syftet var att ge ett ökat skydd till unika kustnära områden samt ge en ökad möjlighet att öppna upp användningen av mindre skyddsvärda områden. Men strandskyddet har trots denna intention varit föremål för omfattande kritik. Många markägare har gett uttryck för att strandskyddet hindrat förutsättningarna för att bygga på och använda sin mark på ett rimligt sätt.
Vidare hindras många kommuner från att tillåta exploatering av områden som skulle kunna bli lönsamma genom närheten till vatten. Dispens i frågan om strandskyddet kan komma att betyda mycket för landsbygden då outnyttjad strandnära mark finns tillgänglig, men där de boende är få. Att kunna erbjuda strandnära tomter kan attrahera människor att etablera sig på landsbygden, och det är därför olyckligt att det fortfarande finns så stora begränsningar i strandskyddet.
Det behövs därför en större reform av det generella strandskyddet. Framförallt behöver landsbygdskommuner kunna skapa boendemiljöer i attraktiva naturområden för att locka till sig nya invånare. Det är ofta svårt att få byggprojekt att löna sig i glest befolkade delar av landet eftersom byggkostnaderna ofta är högre än marknadsvärdena. För att klara ett marknadsmässigt byggande behövs attraktiva boendemiljöer i vackra naturområden. Det behövs därför en mer balanserad och flexibel lagstiftning som skyddar stränder och natur där det är som viktigast samtidigt som de generella markrestriktionerna reduceras.
|
Pål Jonson (M) |
Marléne Lund Kopparklint (M) |