Dagens tågförbindelser mellan Göteborg och Oslo är mycket undermåliga och detta avseende såväl gods- som persontrafik. Idag är transporttiden med godståg på sträckan ungefär dubbelt så lång som med lastbil. När det gäller persontrafiken tar en resa med tåg sträckan Göteborg till Oslo mellan 3:40 och upp till 4 timmar. Det kan jämföras mot att det tar under 3 timmar att köra bil. Med buss tar resan mellan 3:20 och 3:40 timmar. I den färska rapporten Oslo-Göteborg – utveckling av järnvägen i korridoren, som norska Jernbaneverket gjort i samarbete med Trafikverket, konstateras att det krävs en väsentlig reduktion av restiden om järnvägstrafiken mellan städerna ska öka. Det kräver i sin tur en utbyggnad till dubbelspår på sträckan.
Det görs totalt över 14 miljoner gränskorsande resor i korridoren Göteborg–Oslo. Av dessa utförs bara omkring 1 procent med tåg och när det gäller godstransporterna har järnvägen tappat marknadsandelen och lastbilstransporterna ökat mycket kraftigt sedan utbyggnaden av E6 stod klar. Situationen är en konsekvens av att den järnvägsinfrastruktur som finns i korridoren Göteborg–Oslo inte motsvarar dagens behov och krav. Givet att den förbindelse som idag finns över Kornsjö är från år 1879 är det förvisso inte så konstigt. Vad som är mer konstigt är att planeringen för en utvecklad järnvägsinfrastruktur mellan Göteborg och Oslo inte har kommit längre. Att planeringen inte kommit längre är märkligt bland annat mot bakgrund av den kraftigt ökade vägtrafiken över Svinesund med bland annat uppemot 1 miljon lastbilar som passerar gränsen varje år.
Norge är Sveriges viktigaste handelspartner och en mycket betydande del av såväl Norges export som import går idag alltså med lastbil över Svinesund, bland annat till och från Göteborgs hamn. För Göteborgs hamns möjlighet att utvecklas, vilket är av strategiskt betydelse för Sverige och så klart i synnerhet för Västsverige, är en utvecklad järnväg mellan Göteborg och Oslo viktig. Den omfattande och växande lastbilstrafiken på E6:an genom Bohuslän och in i Norge är också utifrån både ett klimat och ett trafiksäkerhetsperspektiv djupt problematisk. Järnvägen har idag bara en marknadsandel på uppskattningsvis 10–15 procent av godsmarknaden mellan Västra Götaland och Norge. Den andelen behöver rimligen öka kraftigt om Sverige ska klara uppsatta klimat- och trafikpolitiska mål.
Oslo–Göteborgsregionen har en befolkning på omkring 3 miljoner människor och ett mångfacetterat näringsliv med många framgångsrika företag. I stråket finns en stor tillväxtpotential som dock hämmas av den undermåliga järnvägsinfrastrukturen. Nu behöver skyndsamt en förstudie genomföras om dubbelspårig järnväg mellan Göteborg och Oslo. I utredningsarbetet bör möjligheterna till både privat och offentlig finansiering undersökas. Grundläggande för framtagandet av ett bra beslutsunderlag är samhällsekonomiska beräkningar. I ovan nämnd rapport från Jernbaneverket och Trafikverket har inte några kvantifieringar gjorts av de samhällsekonomiska nyttorna med de åtgärder som lyfts i utredningen. Detta enligt myndigheterna på grund av bristande underlag och avsaknad av metod för trafikmodellering av gränsöverskridande transporter på järnväg. En modell för denna form av trafikmodellering måste skyndsamt tas fram. Att en sådan modell saknas visar på behovet av ett utvecklat och fördjupat gränsöverskridande samarbete kring järnvägsutvecklingen.
|
Johan Hultberg (M) |
|