Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över redovisningsprincipen för infrastrukturinvesteringar och tillkännager detta för regeringen.
Idag finansieras i stort sett alla infrastrukturinvesteringar i Sverige med driftsmedel och bokförs som en kostnad i statens budget det år som investeringen tas i bruk. Under 2006–2014 sköt alliansregeringen till rekordstora belopp till infrastrukturen, men trots detta kommer budgetutrymmet troligen aldrig att vara tillräckligt för alla de samhällsekonomiskt lönsamma infrastrukturinvesteringar som behövs runt om i landet då allt måste rymmas under utgiftstaket.
Principen att alla investeringar skall rymmas under utgiftstaket får till följd att samhällsekonomiskt lönsamma investeringar stoppas eller skjuts på framtiden. Ju längre man väljer att skjuta upp ett projekt, desto dyrare blir det också att färdigställa.
Ett alternativ till dagens system vore att bokföra nya större väg- och järnvägsprojekt som en investering i stället för att tvinga in dessa investeringar under statens utgiftstak. Med en ändrad redovisningsprincip skulle avskrivningar kunna ske under en längre tid. Kopplas avskrivningstiden till projektets livslängd bör avskrivningar kunna göras under många års tid varför den årliga kostnaden för avskrivningar blir mycket låg. Samtidigt skulle detta i högre grad ge budgetutrymme för underhåll och drift av befintliga vägar och järnvägar.
Genom att ändra principen för hur infrastrukturinvesteringar bokförs skulle staten kunna fastställa en långsiktig investeringsram för en stabil och löpande utbyggnad av infrastrukturen. Detta ger möjligheten att planera mer långsiktigt och förhindrar att staten medverkar till förstärkt obalans i byggkonjunkturen. Genom att decentralisera beslut om byggstarter med mera till län eller regioner skulle projektstarter kunna anpassas efter konjunkturer och kostnadsnivåer på den lokala marknaden.
|
Jan Ericson (M) |
|