För att Sverige ska kunna ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 krävs att all politik inriktas på detta mål. Förutom viktiga komponenter som en aktiv arbetsmarknadspolitik och en modern utbildningspolitik samt en framgångsrik exportstrategi behövs också ett gott företagsklimat.
Att förbättra företagsklimatet kan göras på många sätt. Många företagare upplever att regler och regleringar i Sverige är krångliga och minskar möjligheten att växa. De två regeringarna Reinfeldt hade som mål med regelförenklingsarbetet att åstadkomma en märkbar skillnad i företagens vardag. Dock förefaller inte de flesta företagare tycka att reglerna blivit enklare. Enligt rapporten Effektivare regelverk med fokus på tillväxthinder i Sverige 2014 från Näringslivets Regelnämnd upplever de flesta företag att situationen inte förändrats sedan året innan, och istället tycker fler företag än färre att reglerna blivit krångligare. Under den senaste mandatperioden har trenden inte brutits. Kort sagt kan en konstatera att tre regeringar i följd har haft regelförenklingar i fokus, men har inte lyckats nå resultat givet att undersökningen lyckas mäta vad den avser.
EU-lagstiftning i form av direktiv ger ofta stora frihetsgrader för nationella lagstiftare och är ofta utformad som minimiregler. Inom vissa områden är det av stor vikt att ha hårdare regler än vad EU-direktiv kräver och det har Sverige haft genom historien. Detta är inget att skämmas över utan snarare något att vara stolt för. Det kan handla om regler för att värna klimat, miljö eller hälsa. Det är dock av vikt att om regelgivaren överskrider direktivets miniminivå så ska det tydligt beskrivas och effekterna för företagen ska analyseras och redovisas i ett offentligt dokument.
Samtidigt finns flera exempel när myndigheter i Sverige haft en snabbare tidplan än många andra EU-länder, vilket lett till implementering av regler som senare kom att ändras. Myndigheter måste i möjligaste mån försäkra sig om att implementeringen sker på ett sätt så att svenska företag får likvärdiga möjligheter att konkurrera på en europeisk marknad. Kort sagt ska vi ha hårdare regler på de områden där det finns goda skäl, exempelvis på miljö- och kemikalieområdet, men inte ha dito regler för att vi har effektivare myndigheter.
Vi behöver utveckla vårt arbete med hur vi applicerar dessa regler genom att titta på goda exempel (Danmark kan vara ett) och hitta vad som är en effektiv och lämplig modell för Sverige.
Vad som ovan anförs om implementering av EU-direktiv bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
För att fatta kloka beslut behövs konsekvensanalyser. Krav på konsekvensutredningar finns både i regeringsformen och i budgetlagen. Men för att kunna minska företagens regelbörda är det viktigt att alltid granska nya förslags effekter för de berörda företagen. Enligt Riksrevisionens granskning följs inte ”grundläggande krav i konsekvensförordningen, och motsvarande regler för Regeringskansliet och kommittéerna, när det gäller att redovisa förslagens effekter för företag”.
Det är nödvändigt att dessa konsekvensutredningar genomförs samt att företagens kostnader är en vital del av desamma. Den senaste granskningen Riksrevisionen gjorde visar att det funnits brister under den senaste mandatperioden. Där konstateras bland annat att ”ett av granskningens huvudresultat är att endast ett fåtal av granskade utredningsbetänkanden och departementspromemorior redovisar konsekvenser på ett sätt som fullt ut motsvarar kraven i styrdokumenten”. Det är därför av vikt att regeringen tillser att myndigheter genomför de stipulerade utredningarna samt att detsamma görs av regering och riksdag. Dessutom bör regeringen utvärdera effektiviteten i lagstiftningen och hela regelkomplex.
För att kunna minska regelbördan måste dessa utredningar genomföras och riksdagen bör därför som sin mening ge regeringen detta till känna.
Dagens företag är skyldiga att lämna uppgifter till olika myndigheter. Även om uppgifterna inte i sig är betungande är mängden och de olika formerna just betungande. Ett sätt att åtgärda detta som har föreslagits av Näringslivets Regelnämnd är att ”inrätta ett gemensamt register för företagsdata så att samma eller liknande uppgifter inte behöver lämnas in flera gånger till olika myndigheter”.
Att upprätta ett register för företagsdata skulle i mångt och mycket vara ett paradigmskifte, där företagen får en kontakt för olika former av datainsamling och sedan får de olika myndigheterna kommunicera sinsemellan. Detta skulle innebära en lättnad för företag i Sverige.
Frågan har utretts, men hur den ska lösas i praktiken verkar inte vara helt enkelt. Det är dock av vikt att frågan löses och företagens hantering underlättas.
Vad som ovan anförs om ett gemensamt register för företagsdata bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
|
Markus Selin (S) |
|
|
Serkan Köse (S) |
Ingela Nylund Watz (S) |
|
Teres Lindberg (S) |
Lawen Redar (S) |