Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att följsamheten i vargförvaltningen måste förbättras och utredas och tillkännager detta för regeringen.
I november 2017 röstade EU-parlamentet igenom en förändring av EU:s naturvårdslagstiftning, något som bland annat innebär att EU-kommissionen ska kunna ändra och uppdatera art- och habitatdirektivet. Detta är nödvändigt, då de djurarter och habitat som omfattas av direktiven i princip har varit desamma sedan direktiven antogs trots de dynamiska förändringar som skett hos djurarterna. Detta gör att medlemsländerna i dag måste skydda arter utan ett reellt skyddsbehov.
Det nuvarande regelverket är särskilt problematiskt när det gäller varg. Vargen har i dag gynnsam bevarandestatus i Sverige, samtidigt som den är rödlistad av EU.
Genom den föryngring som nu sker i många vargrevir står vi inför en kraftig ökning av antalet vargar. På landsbygden är problemet känt sedan länge, med återkommande rapporter om angrepp mot tamboskap och hundar samt stora oroskänslor. I början av december 2017 fick en skola i Haninge utanför Stockholm ställa in sina utflykter på grund av en varg som rörde sig intill skolan. Det går alltså inte längre att bortprioritera frågan som ett landsbygdsfenomen.
Det är bra att direktiven nu kan bli mer flexibla och att förvaltningen kan bli mer ändamålsenlig. Nu krävs det dock att regeringen agerar i frågan. Det är den svenska regeringen som måste begära att EU-kommissionen flyttar vargen från bilaga 4 till bilaga 5 så att den klassificeras som jaktbart vilt.
Riksdagen sätter mål för vargstammen. Efter det ska myndigheter tillsammans med länsstyrelserna se till att det genomförs. Då är det viktigt att myndigheternas tjänstemän tar ansvar. Det är dessutom så att genom en aktiv förvaltning med licensjakt och bättre möjligheter för skyddsjakt som ger vägen mot acceptans för de som ska leva nära vargen. Följsamheten och uppföljningen på vargförvaltningen måste ses över och förbättras.
|
John Widegren (M) |
|