Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en översyn av skydds- och licensjakt på varg, lo och andra rovdjur och tillkännager detta för regeringen.
Sverige har en mycket rik flora och fauna. I vårt land finns olika naturtyper från fjäll i norr till kustmiljöer i söder. Djurlivet är omfattande. I Sverige finns också ett mycket stort naturintresse som tar sig uttryck i allt från allemansrätt och scouting till fågelskåderi och jakt. Det arbete människor på olika sätt lägger ned frivilligt är helt avgörande för den långsiktiga förvaltningen av djur och natur.
Vi har viktiga och stora rovdjursstammar i Sverige. Det är viktigt att förvaltningen av rovdjuren sköts långsiktigt och adaptivt samt sker i samspel med människor. Många gånger fungerar det väl, i andra delar finns mer att göra.
I delar av Sverige såsom Gävleborg, Västmanland, Dalarna, Värmland och Dalsland är trycket från rovdjuren högt. I en ansvarsfull förvaltning krävs en balans mellan intressen, bra koll på stammar, en tillit mellan människor och myndigheter såväl som att kunna använda möjligheter till både licensjakt och skyddsjakt. Det är särskilt tydligt för vargen i flera delar av landet liksom för lo i bland annat Västsverige.
Viltvårdsdelegationer anger utifrån bland annat inventering och en långsiktig förvaltning hur stor jakt som är rimlig inom sitt specifika område. Naturvårdsverket (NVV) är de som slutligen fattar beslut om jaktens storlek. NVV utgår i sin bedömning och sina beslut ifrån en samlad bedömning av stammars storlek i hela landet, inte givet utifrån specifika regionala förutsättningar. Det innebär att det i län och områden med ett stort rovdjurstryck kan innebära en situation med en mindre omfattande jakt än vad delegationerna förordat utifrån deras solida arbete. Detta kan i sin tur skada tilltron till det viktiga viltförvaltningsarbetet.
En balans mellan rovdjur, bytesdjur och människor är avgörande för näringar som fårskötsel och jakt. En god kontroll på stammar grundlägger trygghet och trycker undan illegal jakt. Tillit skapas om viltvårdsdelegationer, länsstyrelser och Naturvårdsverket visar lyhördhet för behov av såväl licensjakt som skyddsjakt på varg och andra rovdjur liksom insikten att licensjakt är en naturlig del av förvaltningen av viltförvaltningen. För att få en hållbar rovdjursförvaltning på plats bör goda möjligheter till såväl licensjakt som skyddsjakt finnas. En utökad hänsyn till regionala förutsättningar, inte enbart nationell hänsyn, bör tas vid beslut om jaktens storlek. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Lars Hjälmered (M) |
|