Nationella delmålet för transportpolitiken är att transportsystemet ska främja en positiv regional utveckling och motverka skillnader i förutsättningar för olika delar av landet. Väg E22, som går igenom södra och sydöstra Sverige, är av stor strategisk betydelse sedd ur det perspektivet och spelar en viktig roll i utvecklingen av näringsliv, högskolor och offentlig verksamhet. Om detta råder det samsyn bland aktörerna längs hela vägsträckan, vilket manifesterats i det bolag, E22 AB, som bildats av Sydsvenska Industri- och Handelskammaren, Regionförbundet Östsam, Regionförbundet i Kalmar län, Region Skåne och Region Blekinge.
En rad olika studier visar dock att sydöstra Sveriges transportsystem i flera avseenden fungerar som en flaskhals för regionens ekonomiska tillväxt. Om inte infrastrukturen svarar upp mot de nya krav som ställs, finns en betydande risk att de geografiska fördelar regionen erbjuder inte räcker till om inte infrastrukturen motsvarar de krav som aktörerna ställer. Företagen i regionen är direkt eller indirekt beroende av en modern och välanpassad transportled.
I södra och sydöstra Sverige har tillkomsten av Öresundsbron och ökad hamntrafik medfört en alltmer intensiv handel samt en rörligare arbetsmarknad och därmed ett ökande tryck på infrastrukturen. I den tidigare regeringens hamnutredning föreslogs tio hamnar som prioriterade och av statligt intresse. Fem av dessa ligger längs E22 och inom det område som motionen omfattar: Norrköping, Karlskrona, Karlshamn, Trelleborg och Malmö. Sett i ljuset av detta är det av än större betydelse att en långsiktig och hållbar kvalitetsuppgradering av E22 genomförs.
Alliansregeringen gjorde betydande och efterlängtade infrastruktursatsningar i den nationella transportplanen, omfattande 522 miljarder på Sveriges infrastruktur för åren 2014–2025. Dessa pengar budgeterades för att användas till underhåll och drift, men också till att utveckla infrastrukturen.
Även nuvarande regering har beslutat om investeringar längs vägsträckan, men trots dessa investeringar består E22 fortfarande av vägsträckor av mycket varierad kvalitet, vilket medför negativa konsekvenser för både person- och godstransporter. Vissa sträckor håller bra standard, medan andra har exempelvis rödljus, rondeller, övergångsställen och hastighetsbegränsningar på 30 km/tim. En sådan viktig transportled som E22, som fungerar som en aorta i ett handelsintensivt område och förbinder Sverige med Europa, ska inte ha denna ojämna kvalitet. Det är direkt olämpligt ur såväl miljö-, tillväxt- som säkerhetshänseende.
Med en allt större expansion av befolkning och näringsliv i södra och sydöstra Sverige är det av stor vikt att byggplanerna fullföljs och att projekten inte senareläggs eller, ännu värre, avskrivs.
Ambitionen måste även vara att säkerställa att de vägarbeten som genomförs i anknytning till E22 kännetecknas av ett helhetsgrepp. En studie genomförd av WSP Analys & Strategi på uppdrag av E22 AB, visar tydligt att det blir väsentligt mer kostnadseffektivt att genomföra och samordna utbyggnader i längre stråk jämfört med det motsatta. Genom de stordriftsfördelar som uppkommer då vägar byggs enligt denna princip, optimeras resurserna och vi får ett helhetstänkande som sammantaget ger effektivitetsvinster. Vinster som med fördel kan användas till ytterligare satsningar på E22. Motsatsen, som innebär att arbetet genomförs med en modell av kortare etapper, är däremot mycket resurskrävande. Det är av största vikt att de medel som finns till förfogande används optimalt.
Det är av mycket stor vikt att regeringen genomför planerade satsningar på E22 och att utbyggnationerna bör ske i längre och mer sammanhängande stråk. Regeringen bör även se över möjligheterna till ytterligare satsningar på E22.
|
Annicka Engblom (M) |
|