Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda och se över hindren som försvårar en naturlig flyttkedja och tillkännager detta för regeringen.
Bostadsbristen är stor i Sverige. Tyvärr har vi flera inlåsningseffekter som hämmar flyttströmmar och som därmed påverkar hela samhället negativt. En anledning är att det byggs för lite, en annan är att de äldre, som bor i villor de ägt i många år, inte flyttar.
En stor grupp, som vill men inte måste flytta tar inte steget. För många blir det helt enkelt en för stor kostnadsökning. Flera undersökningar har gjorts varför man väljer att bo kvar, trots viljan att flytta. Merparten svarar att det är olika faktorer som hindrar dem från att ta steget – en majoritet anger ekonomiska faktorer. 25 procent av de som vill flytta tycker att det blir för hög kostnadsökning, tolv procent har inte kontantinsatsen som krävs, sju procent får inte lån och elva procent drabbas för hårt av flyttskatten.
Drygt 70 procent av alla över 60 år, äger sin egen bostad eller sitt fritidshus. Seniorhushållens månadskostnader är idag förhållandevis låga då de har amorterat på sina lån under en längre tid. Den nuvarande månadskostnaden för bostadsrätter är generellt sett betydligt högre, även om man söker sig till en mindre bostad. För en pensionär som flyttar från en månadskostnad på kanske 3 000–4 000 kronor till att ha 10 000, blir det svårt att klara det, även med bostadstillägg. Det gör ju att många drar sig från att flytta och bor kvar.
För en bättre fungerande flyttkedja krävs
Med större rörlighet skulle vi få en mer funktionell bostadsmarknad. Det är angeläget att se över bostadsmarknaden.
|
Katarina Brännström (M) |
|