Miljöpartiet vill främja det småskaliga fisket och verka för ett ekosystembaserat fiske med miljövänliga metoder. Utvecklingen av redskap behöver stödjas så att endast fångsten man avser att fånga, fångas med skonsamma, selektiva redskap. Det har länge funnits en vilja hos många av de kustnära fiskarna att utveckla redskap för hållbara fiskemetoder. Denna utveckling blir dock inte självklart premierad när kvoter på hur mycket som får fiskas upp sätts, utan ofta snarare tvärtom. Idag är det i stort sett enbart kvoter som styr, inte hur man fångar fisken. Det betyder bland annat mycket bifångster, som då ska stävjas via utkastförbud.
Trål är det vanligast förekommande fiskeredskapet vid kommersiellt fiske, och står för en stor andel av fiskfångsterna i världen. Det är en effektiv fiskemetod – man får upp mycket fisk – men metoden är också mycket omdiskuterad ur miljösynpunkt.
Bottentrålning orsakar fysisk störning av havsbotten och är en av de mest utbredda mänskliga aktiviteter som påverkar havsbotten och associerade organismer (Kaiser et al. 2006; Halpern 2008). Det finns flera och allvarliga farhågor om bottentrålfiskets negativa effekter på bentiska ekosystem och hur detta kan påverka den biologiska mångfalden, fiskproduktionen m.fl. ekosystemtjänster. För att kunna
genomföra en ekosystembaserad fiskeriförvaltning och en effektiv naturvård är det nödvändigt att dels utveckla kvantitativa verktyg för att bedöma fiskets påverkan på de bentiska ekosystemen och utveckla och anpassa fiskemetoder för att säkerställa att fisket bedrivs hållbart med avseende på de bentiska ekosystemen.[1]
Bottentrålning utpekas som den huvudsakliga anledningen till att många långlivade och ovanliga arter minskat och försvunnit från svenska havsbottnar. Under 2017 har Internationella havsforskningsrådet Ices på uppdrag av EU-kommissionen haft en serie workshops för att ta fram underlag för hur trålning påverkar livsmiljöerna på botten, för att kunna ge vägledning för en lämplig avvägning. I det arbetet har SLU medverkat och bland annat släppt en mycket intressant rapport, Aqua reports 2018:7, Bottentrålning – effekter på marina ekosystem och åtgärder för att minska bottenpåverkan.
Det är enligt forskningen så att de mest känsliga arterna påverkas redan vid lågintensivt bottentrålfiske, medan de mer toleranta arterna ofta överlever i redan trålade fiskeområden.
För att marina reservat ska kunna fungera som platser där den biologiska mångfalden värnas behöver de skyddas från negativ mänsklig påverkan så långt det är möjligt. Att bottentråla i Natura 2000-omården, som Kosterhavets nationalpark, som skyddas på grund av höga biologiska värden knutna till botten, borde inte vara i linje med art- och habitatdirektivets krav.
Skyddet av marina områden är viktigt för att bevara den biologiska mångfalden, fisket och friluftslivet. Med Miljöpartiet i regering har andelen skyddat hav fördubblats. Den största utmaningen under de kommande åren handlar om kvaliteten på skyddet. I dagsläget är fiske och trafik sällan reglerat i marina reservat. Särskilt bottentrålningen behöver omgående regleras i skyddade områden.
|
Elisabeth Falkhaven (MP) |
|
|
Maria Gardfjell (MP) |
Jonas Eriksson (MP) |
|
Amanda Palmstierna (MP) |
|
[1] https://www.slu.se/globalassets/ew/org/inst/aqua/externwebb/sidan-publikationer/aqua-reports-xxxx_xx/aqua-reports-2018-7.pdf.