Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna att införa differentierade arbetsgivaravgifter och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige glöder det av entreprenöriell anda och lust, inte minst på landsbygden.
Många är de småföretagare som vittnar om att de skulle kunna utöka sin verksamhet och skapa ännu fler jobb om reglerna var enklare och kostnaderna mindre.
Samtidigt så ser vi att ju längre bort från storstäderna man kommer desto färre statliga och regionala arbetstillfällen och desto mindre statlig och regional service.
När företagare i glesbygd får förslag om att posten ska delas ut så glest som var femte vecka är det dags att förmå staten att ta sitt ansvar för att uppfylla de vackra orden Hela Sverige ska leva.
Norge har sedan länge en beundransvärt levande landsbygd.
Det har naturligtvis många olika orsaker, men en stor skillnad mellan Sverige och Norge är synen på att förutsättningarna i landet ser olika ut i stad och på landsbygd.
I Norge har man bland annat infört ett system med differentierade arbetsgivaravgifter.
Där förutsättningarna är svagare, där tillväxten är låg eller där avståndet till större arbetsmarknadsregioner och storstäder är långt betalar norska företagare en lägre arbetsgivaravgift. Detta stimulerar företagarna att anställa fler människor, vilket i sin tur ger goda effekter på människors direkta välmående, på den lokala tillväxten, den nära välfärden och på lång sikt även folkhälsan.
Att införa differentierade arbetsgivaravgifter ökar förutsättningarna för det lokala näringslivet att frodas och blomstra och därmed stärks den totala samhällsekonomin i hela nationen.
Detta skulle kunna öppna för att även i Sverige förvandla glesbygd och landsbygd till glansbygd.
Med anledning av det ovan skrivna önskar jag att riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen och ser över möjligheten att införa differentierade arbetsgivaravgifter och tillkännager detta för regeringen.
|
Ann-Sofie Alm (M) |
|