Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om förnybar energi i drivmedelsproduktionen och tillkännager detta för regeringen.
Elproduktionen i Sverige domineras av koldioxidfri vattenkraft och kärnkraft. Notan för vår förbrukade el växer snabbt, drygt tjugo procent det senaste året. Detta är ett exempel på den effektbrist som vi nu ser i Sverige. Från energiåret 2017 sjönk kapaciteten inom svensk elproduktion rejält. Totalt tappade systemet över 1 100 miljoner watt. Den främsta orsaken är stängningen av reaktorn Oskarshamn 1 och att Öresundsverket i Malmö samt Stenungsunds reservkraftverk lades i malpåse.
Den främsta förklaringen till en effektbrist är att delar av kärnkraften och kraftvärmen läggs ned på grund av bristande lönsamhet. Oskarshamn 1 är den andra av fyra reaktorer som stängs på kort tid fram till år 2020. Två reaktorer i Ringhals återstår att stänga, vilket förvärrar situationen ytterligare. En annan del som kommer att minska framöver är kraftvärmen, alltså el med samtidig produktion av fjärrvärme.
Vi är alltså på väg in i ett nytt elproduktionssystem med stora utmaningar vad gäller försörjningstrygghet och långsiktig lönsamhet för branschen, men som ändå är en nödvändig omställning till mer förnybart. Sverige har redan en mycket stor andel förnybart i sin mix. Med bibehållen kärnkraft eller helst utbyggd, skulle vi genom elexport kunna hjälpa till med att minska våra grannländers utsläpp av växthusgaser. I framtiden är det tvärtemot troligt att vi blir beroende av nettoimport av elkraft, även under en normalvinter, vilket antyds i en nyligen utgiven rapport av Svenska kraftnät.
Det är därför nödvändigt att man ser över villkoren för effektreserven och utreder ett mål för leveranssäkerheten samt gör en översyn av villkoren för vår energiförsörjning.
|
Katarina Brännström (M) |
|