Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till en nordisk samordning av den luftburna ambulanshelikopterverksamheten och tillkännager detta för regeringen.
Den luftburna ambulanssjukvården är till sin natur gränsöverskridande och lämpar sig väl för samverkan och erfarenhetsutbyte. Därför skulle samverkan med motsvarande verksamheter i Norge, Finland och på sikt även Danmark kunna fördjupa de nordiska relationerna samtidigt som det förbättrar den nationella verksamheten. Även Åland kan vara en intressant samverkanspart.
Det finns nio baser för ambulanshelikoptrar i Sverige, vilket innebär att stora delar av Sveriges yta saknar täckning. De landsting och regioner som har helikopter upphandlar sin flygtjänst var för sig, vilket innebär att det är stora skillnader mellan verksamheterna. Vid de nio baserna används olika helikoptertyper. Andra skillnader avser bemanningskoncept, beredskap, medicinteknisk utrustning, möjlighet till instrumentflygning, flygsäkerhetsutrustning och tillgång till reservhelikopter. Delar av olikheterna kan förklaras med skilda verksamhetsbehov, medan andra variationer är svårare att härleda.
Redan i dag finns det ett ömsesidigt intresse för ett systematiskt samarbete mellan länderna. Organisationerna står i stor utsträckning inför likartade utvecklingsbehov och det bedöms finnas påtagliga vinster med att samarbeta. Nordisk samordning skulle kunna förbättra vårdkvaliteten och minska kostnaderna för landstingen, och stordriftsfördelar och ökad patientsäkerhet leder till en mer kostnadseffektiv ambulanshelikoptersjukvård och ett tryggare samhälle.
|
Elisabeth Björnsdotter Rahm (M) |
Ann-Britt Åsebol (M) |