Den svenska myndighetstraditionen är mycket gammal och har länge påbjudit saklighet och opartiskhet. Andra självklara värden som vuxit fram i symbios med nationalstaten och demokratin är de svenska förvaltningsrättsliga principerna med samhällsnyttiga, ändamålsenliga myndigheter. På grund av politisk klåfingrighet och ren regleringslusta tenderar det dock att tillkomma myndigheter vars nytta det ibland finns anledning att ifrågasätta. Med tiden har myndigheternas arbete i vissa delar försämrats. Med denna motion tar Sverigedemokraterna de första stegen för att återställa allmänhetens förtroende för de svenska myndigheterna.
På senare år har den svenska tjänstemannatraditionen av oförvitliga tjänstemän ledda av saklighet och opartiskhet urholkats. Allt från generaldirektörer till handläggare har medvetet maskat eller låtit sina egna värderingar styra handläggningen. Historien med Transportstyrelsen har även visat att många höga myndighetschefer har ringa eller ingen kunskap om hela eller delar av verksamheten som de ska styra. Ett annat problem har varit att tjänstemän med annan bakgrund än svensk har låtit sig vägledas av sin lojalitet till klanen eller familjen istället för plikten mot riket eller kommunen. Vidare har nyligen medarbetare på Utrikesdepartementet undertecknat ett upprop där man pekar på att en särskild värdegrund skall gälla på departementet och att eventuella andra regeringskonstellationer än den då aktuella kan komma att bryta mot den.
Givet att riksdagen lämnat ett tillkännagivande till regeringen med innebörden att en översyn av lagstiftningen om tjänstefel bör göras med inriktningen att det straffbara området ska utvidgas så har en del i Sverigedemokraternas politik blivit tillgodosedd. Vi vet dock ännu inte vad utredningsdirektiven kommer att bli och än mindre vad utredningen kommer att mynna ut i. Sverigedemokraterna menar att avgörandet av vissa viktiga frågor ännu hänger i luften. Det måste till exempel en gång för alla slås fast vad som ska gälla när myndighetsföreträdare uttrycker sig eller agerar i tydlig politisk riktning, exempelvis på sociala medier eller när opolitiska tjänstemän deltar i politiska upprop på arbetsplatsen. Riksdagen bör lämna ett tillkännagivande till regeringen att dessa frågor särskilt skall behandlas i den kommande översynen av ett utvidgat straffansvar för tjänstefel.
För att uppnå största möjliga nytta och ändamålsenlighet i förvaltningen är det viktigt att rätt myndigheter gör rätt saker. Det finns perioder i svensk politik där regleringsviljan är omotiverat hög. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att det allmänna behöver ta ett helhetsgrepp på myndighetsfrågan och genomföra en verklig myndighetsinventering för att kunna fastslå vilka myndigheter som inte är samhällsnyttiga eller vars egentliga uppdrag överskuggats av ovidkommande hänsyn. Myndigheter som är politiserade, överflödiga eller vars uppdrag överlappar med andra effektivare myndigheter bör läggas ner eller reformeras. Exempel på en mindre lyckad myndighet är Svenska institutet som har till uppdrag att främja Sverigebilden utomlands men som i själva verket bedrivit de facto åsiktsregistrering genom sitt illa skötta Twitterkonto. Sverigedemokraterna noterar att en nedläggning av kontot är aviserad och att inga flera tweets kommer publiceras efter september 2018 men menar att en översyn av myndigheten trots detta är påkallad. Ett annat exempel är Statens medieråd som egentligen ska lära ungdomar om källkritik men som politiserats bortom räddning. Till exempel framställer myndigheten undervisningsmaterial för skolan i samarbete med kända vänstersympatisörer. Det framstår vidare uppenbart att ett stort antal av myndighetens nuvarande ansvarsområden med fördel skulle kunna utföras av andra mer lämpade aktörer. En myndighet som bör få ett väsentligt förändrat uppdrag är Sieps, vilket skulle kunna reformeras så att myndigheten blir mer av ett reviderande organ av utvecklingen och förvaltningen inom EU samt vilka konsekvenser detta medför för Sverige. Snarare än att vara något som i dag närmast kan liknas vid en av allmänheten finansierad reklambyrå för EU skulle då kunna ingå att upprätta ett EU-bokslut och redovisa hur mycket självbestämmande som flyttats från Sverige till EU.
Sverigedemokraterna anser att regeringen omedelbart bör lägga ned Jämställdhetsmyndigheten. Begreppet ”jämställdhet” har i den politiska och mediala debatten förfelats och i det närmaste blivit likställt med att män och kvinnor förväntas göra exakt samma saker, i exakt samma utsträckning genom hela livet. Skillnader mellan könen försöker man bortförklara med att dessa enbart skulle handla om sociala konstruktioner och föreslår potentiellt destruktiva åtgärder för att försöka fylla godtyckligt fastställda statistiska kvoter eller experimentera med barns personliga utveckling. För oss är det lika självklart att män och kvinnor ska ses som jämställda som att det finns såväl sociala som biologiska skillnader mellan könen. Detta medför emellertid att jämställdhet vare sig kan eller bör mätas enbart utifrån de metoder som ofta används idag. Den jämställdshetsmyndighet som regeringen nu infört, mot exempelvis Statskontorets avrådan, kommer sannolikt förlita sig på rådande doktrin och bland annat bortse från det faktum att män och kvinnor gör olika livsval och att dessa val, så länge de inte är destruktiva, måste vara fria att göras utan att någon myndighet eller politiker ska lägga sig i. Därtill är det överlag direkt stötande med myndigheter som har till uppgift att uppfostra medborgarna i frågor som rör individens rätt till filosofisk och politisk frihet. För den händelse att någon i utövandet av sina medborgerliga fri- och rättigheter skulle försöka begränsa någon annans motsvarigheter finns rättsväsendet att tillgå.
En myndighetsinventering skulle även kunna få till resultat att vissa områden som idag inte är föremål för allmänhetens insyn kan komma att underställas det. Exempel på det är Sveriges Advokatsamfund som är en privaträttslig organisation men som i praktiken har monopol på advokattjänster. Samfundet är idag en mäktig lobby- och remissorganisation, som dessutom huvudsakligen finansierats med allmänna medel då medlemsavgiften betalas av yrkesutövare, som har monopol på statliga tjänster. Det framstår därför som rimligt att samfundet, dock med undantag för klientsekretess och liknande, omfattas av offentlighets- och sekretesslagstiftningen. Då det inte är rimligt att en yrkeskår som utför verksamhet som ligger mycket nära förvaltningsrättslig verksamhet dessutom fungerar som politisk megafon bör det på sikt övervägas om samfundet, med norsk förebild, bör förstatligas. Regeringen bör därför utreda om och i vad mån ett förstatligande av samfundet kan ske.
Den gamla förvaltningslagen är avskaffad och ersattes dessvärre av en produkt som inte nådde hela vägen. Regeringen ignorerade regelmässigt remissinstanserna och följden blev att man istället för att stärka, vattnade ur de svenska förvaltningsrättsliga principerna. Bland annat infördes extensiv rätt till tolk för personer med annat modersmål än svenska. Sverigedemokraterna är av uppfattningen att personer med funktionshinder och personer som talar ett minoritetsspråk självklart ska kunna få hjälp med tolk av myndigheterna. Men därutöver bör restriktivitet råda vad gäller att anlita tolk på det allmännas bekostnad. Dessutom avskaffades det sedan länge vedertagna begreppet myndighetsutövning, trots att det fortfarande återfinns i svensk grundlag. Den nya lagen behöver återförvisas för revision för att därefter ersättas av en modern, rättssäker och adekvat lag som tar fasta på de svenska förvaltningsrättsliga principerna.
|
Jonas Millard (SD) |
|
|
Matheus Enholm (SD) |
Fredrik Lindahl (SD) |
|
Mikael Strandman (SD) |
Lars Andersson (SD) |