Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över behovet av förtydliganden i lagen om elektronisk kommunikation syftande till att Sveriges alarmeringstjänst ska tillåtas positionera hjälpsökandes mobiltelefoner per automatik och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige värnas den personliga integriteten högt i många sammanhang, ofta av goda skäl. Sekretessbelagda uppgifter kan inte utan vidare delas mellan myndigheter eller andra offentliga aktörer. Denna princip balanseras ibland mot behov och nytta. Ett exempel där man lättar på sekretessen mellan myndigheter är vid samarbete för att bekämpa grov organiserad brottslighet. Ett annat exempel är i ”barnahus” där polis, socialtjänst och vården delar information för att på bästa sätt hjälpa barn som far illa.
På motsvarande sätt borde sekretessbelagda uppgifter kunna delas mellan de hjälporgan som bistår en nödställd person. Det är därför glädjande att riksdagen har ställt sig bakom behovet av en översyn av sekretessreglerna, men det behövs även andra insatser för att en nödställd ska kunna få bästa möjliga hjälp.
Även hinder för automatisk informationsdelning mellan den nödställde och SOS Alarm kan leda till att möjligheterna att hjälpa begränsas. En sådan del är positionering av mobiltelefoner. I en nödsituation kan den hjälpsökandes mobiltelefon positioneras ungefärligt med hjälp av närmast belägna mobilmast. Den möjliga yta som den nödställda kan befinna sig på, kan vara så stor som flera kvadratkilometer. Därför måste den hjälpsökande kunna förklara utförligt var han eller hon befinner sig för att kunna nås av hjälp. Situationen skiljer sig från då någon ringer från fast telefon. Då kan SOS-operatören få den exakta adressen automatiskt och omedelbart.
När det gäller hjälpsökande som ringer från smarta mobiltelefoner, skulle positioneringen kunna ske snabbt och mer exakt. Tekniken finns, men gällande lagstiftning är oklar när det gäller situationer då den hjälpsökande inte uttryckligen godkänner positionering med hjälp av funktionerna i den smarta telefonen. Sådant godkännande är inte alltid möjligt, exempelvis om den hjälpsökande är mycket allvarligt skadad. Bakgrunden är ett EU-direktiv kring elektronisk kommunikation som flera andra EU-länder har valt att tolka annorlunda. I de länderna skickas mobiltelefonens exakta position automatiskt till larmoperatören, som nästan omedelbart kan börja rikta fokus på vad det är som har hänt och larma ut rätt resurser, i stället för att lägga tid på att positionera inringaren. Positionering kan ta dyrbar tid i anspråk vid tillbud på sjöar, i skogar, i skärgård eller vid trafikolyckor längs med vägar som går långa avsnitt utan att passera orter eller andra landmärken. Regeringen bör därför se över lagstiftningen i syfte att förtydliga den, så att automatisk positionering kan ske utan uttryckligt medgivande.
|
Maria Malmer Stenergard (M) |
|