Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheten att utöka uppdraget till samordningsförbunden inom ramen för finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser (FinsamL) och tillkännager detta för regeringen.
Samverkan är en av nycklarna för att möta samhällets utmaningar. På ett särskilt sätt har detta visat sig inom samordningsförbundens samverkansmodell där Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, kommuner och landsting möts för att tillsammans bedriva en finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet i syfte att underlätta och uppnå en effektiv resursanvändning. Resurserna ska användas för samordnade bedömningar och insatser i syfte att den enskilde ska få eller förbättra sin förmåga att förvärvsarbeta.
Samordningsförbunden har en etablerad samverkansmodell som skulle kunna nyttjas än mer för att stärka individens självförtroende och möjligheter att förvärvsarbeta eller komma in i rätt försörjning. Samordningsförbunden är idag en resurs för myndigheter som till stora delar präglas av stuprörskultur.
I hela landet görs stora och effektiva insatser inom ramen för samordningsförbundens uppdrag. Dessa goda resultat ger anledning att förorda att samordningsförbunden ges ett ökat uppdrag i form av riktade uppdrag från myndigheter. Vi har flera stora utmaningar där samordningsförbunden skulle kunna spela en större roll. Jag tänker till exempel på de stigande sjuktalen bland kvinnor, som idag bidrar till en ojämlikhet på arbetsmarknaden. Jag tänker också på den stora integrationsutmaningen där långt ifrån alla kommuner lyckas. Ett utökat uppdrag förutsätter också att resurser tillförs i större grad. Frågan om ett utökat uppdrag bör därför utredas.
Samverkan är inte ett tillstånd som går att uppnå vid ett givet tillfälle utan en ständigt levande process som varje dag måste erövras, etableras och underhållas. Denna samverkan finns idag inom samordningsförbundens verksamheter vilket gör att den i större grad bör utnyttjas.
|
Jimmy Loord (KD) |
|