|
|
En modernisering av lagen om skiljeförfarande
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i lagen om skiljeförfarande och i utsökningsbalken.
Regeringens förslag innebär att lagen om skiljeförfarande moderniseras i syfte att skiljeförfarande även fortsättningsvis ska vara en effektiv och rättssäker form av tvistlösning. Moderniseringen syftar även till att lagen ska vara lättillgänglig, även för utländska tillämpare, och till att attrahera internationella skiljeförfaranden till Sverige.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 2019.
I betänkandet finns två särskilda yttranden (M, C, V, KD, L).
Behandlade förslag
Proposition 2017/18:257 En modernisering av lagen om skiljeförfarande.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
En modernisering av lagen om skiljeförfarande
1.En modernisering av lagen om skiljeförfarande (M, C, KD, L)
2.En modernisering av lagen om skiljeförfarande (V)
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
En modernisering av lagen om skiljeförfarande |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande,
2. lag om ändring i utsökningsbalken.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2017/18:257 punkterna 1 och 2.
Stockholm den 15 november 2018
På justitieutskottets vägnar
Fredrik Lundh Sammeli
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Lundh Sammeli (S), Tomas Tobé (M), Petter Löberg (S), Carl-Oskar Bohlin (M), Adam Marttinen (SD), Maria Strömkvist (S), Johan Hedin (C), Linda Westerlund Snecker (V), Kristina Axén Olin (M), Katja Nyberg (SD), Joakim Sandell (S), Carina Ödebrink (S), Rasmus Ling (MP), Ingemar Kihlström (KD), Richard Jomshof (SD), Juno Blom (L) och Magnus Oscarsson (KD).
Ärendet och dess beredning
I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2017/18:257 En modernisering av lagen om skiljeförfarande. I propositionen föreslår regeringen att lagen om skiljeförfarande moderniseras i syfte att skiljeförfarande även fortsättningsvis ska vara en effektiv och rättssäker form av tvistlösning.
Inga motioner har väckts med anledning av förslaget.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
En modernisering av lagen om skiljeförfarande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens lagförslag. Förslaget innebär att lagen om skiljeförfarande moderniseras i syfte att skiljeförfarande även fortsättningsvis ska vara en effektiv och rättssäker form av tvistlösning.
Jämför särskilt yttrande 1 (M, C, KD, L) och 2 (V).
Propositionen
Bakgrund
Skiljeförfarande är en form av privat rättskipning avseende tvister som parterna kan förlikas om. Skiljeförfarande regleras i lagen (1999:116) om skiljeförfarande och bygger på principen om avtalsfrihet. Många av lagens bestämmelser är dispositiva, dvs. bestämmelser som parterna kan avtala bort. Förfarandet syftar till att snabbt och slutligt avgöra tvister utan insyn utifrån. Skiljeförfarandet har även en betydande internationell prägel.
Enligt regeringen finns skäl att nu modernisera lagen för att skiljeförfarande ska fortsätta att vara en effektiv och attraktiv form av tvistlösning och för att Sverige ska kunna bevara och utveckla sin framskjutna position internationellt. Regeringen anser att en utgångspunkt även fortsättningsvis bör vara att lagen om skiljeförfarande ska erbjuda en effektiv och samtidigt rättssäker form av tvistlösning. En annan utgångspunkt bör enligt regeringen vara att lagen ska vara modern och lättillgänglig, även för utländska tillämpare. Sverige har en mycket stark ställning internationellt och åtnjuter ett högt förtroende hos de som verkar inom internationell tvistlösning.
Domstolsprövning av skiljemännens behörighet
Skiljemännen får enligt 2 § lagen om skiljeförfarande pröva sin egen behörighet att avgöra tvisten. Att skiljemännen får pröva sin egen behörighet hindrar emellertid inte en domstol från att kunna pröva samma fråga på begäran av en part. En part kan alltså, i stället för att begära att skiljenämnden prövar behörighetsfrågan, under pågående skiljeförfarande väcka en fastställelsetalan vid tingsrätten angående skiljemännens behörighet.
Enligt regeringen är det dock en processekonomisk fördel om domstolsprövningen av behörigheten kopplas närmare skiljeförfarandet. Regeringen föreslår därför att det bör införas en ordning som innebär att om skiljemännen i ett beslut under förfarandet har funnit att de är behöriga att avgöra tvisten, kan en part som är missnöjd med beslutet begära att frågan prövas av hovrätten. Talan ska väckas senast 30 dagar från det att parten fick del av beslutet. Ändringen bedöms innebära bättre förutsättningar för att behörighetsfrågan ska kunna avgöras snabbare.
Samtidigt med den nya överprövningsmöjligheten anser regeringen att det bör införas en bestämmelse som begränsar en parts möjlighet att under pågående skiljeförfarande väcka talan vid domstol om samma fråga, dvs. skiljemännens behörighet. Regeringen föreslår därför att det i lagen föreskrivs att en domstol mot en parts bestridande inte får pröva en talan om skiljemännens behörighet om ett skiljeförfarande har inletts. Rättegångshindret bör enligt regeringen vara dispositivt och ska alltså beaktas endast efter invändning från motparten. Det nya rättegångshindret ska inte gälla konsumenter i de fall ett skiljeavtal har träffats med en näringsidkare innan en tvist uppstod.
Skiljeförfarandet
När det gäller ett skiljeförfarande som påkallats mot flera motparter föreslår regeringen att det införs en ordning där tingsrätten utser skiljemän för alla parter om motparterna inte kan enas om valet av skiljeman. Denna ordning bör enligt regeringen gälla i ett skiljeförfarande där det finns fler än två parter och där parterna inte har bestämt hur skiljemännen ska utses. Tingsrätten ska på ansökan av en motpart utse skiljemän för alla parter, och en skiljeman som redan har utsetts av den påkallande parten ska samtidigt entledigas.
Vidare anser regeringen att en parts möjlighet att påverka valet av en ny skiljeman när den ursprungliga skiljemannen inte kan fullfölja uppdraget bör stärkas. Regeringen föreslår att tingsrätten ska utse den skiljeman som föreslås av den part som utsåg den ursprungliga skiljemannen, om inte särskilda skäl talar emot det.
Regeringen föreslår även att när ett skiljeförfarande avskrivs ska det avgöras genom ett beslut och inte som hittills genom en skiljedom. Ett avgörande som innebär att skiljemännen avslutar skiljeförfarandet utan att avgöra de frågor som har lämnats till dem ska således ske i form av beslut. Med avskrivning avses såväl avskrivning efter återkallelse som avskrivning av annat skäl.
Av propositionen framgår att det i lagen om skiljeförfarande inte finns någon reglering om möjligheten att lägga samman skiljeförfaranden. En sammanläggning av skiljeförfaranden kan enligt regeringen ha flera fördelar. Regeringen anser därför att det är motiverat att införa en dispositiv bestämmelse om sammanläggning i lagen om skiljeförfarande. Förslaget innebär att ett skiljeförfarande får sammanläggas med ett annat skiljeförfarande om parterna samtycker till det; det är till fördel för handläggningen och samma skiljemän har utsetts i båda förfarandena. När det finns skäl för det får skiljeförfarandena särskiljas.
Lagen om skiljeförfarande innehåller inte heller några bestämmelser om vilken materiell rätt skiljemännen ska tillämpa när de avgör tvisten. För att tydliggöra vad som redan får anses vara gällande rätt anser regeringen att det bör införas en bestämmelse om att tvisten ska avgöras med tillämpning av den lag eller det regelverk som parterna har kommit överens om. Regeringen föreslår vidare att det anges i lagen att skiljemännen ska bestämma vilken lag som ska tillämpas om parterna inte har träffat en sådan överenskommelse. Det ska dock inte anges närmare hur skiljemännen ska göra denna bedömning.
I och med att den nu föreslår en reglering av tillämplig materiell rätt anser regeringen att det finns skäl att i lagen även reglera skälighet och billighet. Principen om partsautonomi inom skiljeförfarande anses innebära att parterna kan avtala om att skiljemännen ska avgöra tvisten efter skälighet och billighet. Lagen om skiljeförfarande saknar bestämmelser om detta. Regeringen föreslår därför att det föreskrivs att skiljemännen får grunda skiljedomen på skälighet och billighet endast om parterna har bestämt det.
Regeringen föreslår vidare att det i lagen klargörs att en skiljeman ska vara inte bara opartisk utan även oberoende. Tillägget innebär inte någon ändring i sak eftersom begreppet opartisk i den hittillsvarande lydelsen har ansetts omfatta även oberoende. Regeringen anser även att ordet ”platsen” för förfarandet ska ersättas med begreppet ”säte”. Sätet ska anges som en ort i Sverige. Med begreppet ”säte” anpassas terminologin till vad som anses vara den internationellt sett vanligaste på området.
Klanderprocessen
Ett av huvudsyftena med skiljeförfarande är att parternas tvist ska kunna lösas på ett snabbt och effektivt sätt. Detta bör enligt regeringen i möjligaste mån även prägla klanderprocessen. Även om de nuvarande reglerna om upphävande av skiljedomar på det stora hela är ändamålsenliga anser regeringen att det finns skäl att överväga hur klanderprocessen kan effektiviseras.
Att förkorta klanderfristen till två månader skulle enligt regeringen vara en lämplig avvägning mellan att ge parterna tillräckligt med tid för förberedelse av en klandertalan och att effektivisera klanderprocessen. Regeringen föreslår därför att tidsfristen för att angripa en skiljedom genom klander förkortas från tre till två månader. Även fristen för att angripa ett avgörande om ersättning till skiljemännen föreslås förkortas till två månader.
Vidare anför regeringen att en av de klandergrunder som oftast åberopas är uppdragsöverskridande. I dag ställs inte något krav på att ett uppdragsöverskridande ska ha påverkat utgången. Regeringen anser att det bör införas ett krav på att uppdragsöverskridandet sannolikt ska ha inverkat på utgången, för att en skiljedom ska upphävas på den grunden.
Regeringen föreslår även att det bör införas ett krav på prövningstillstånd för att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande av hovrättens avgörande. Syftet med förslaget är att Högsta domstolen lättare ska kunna begränsa sin prövning till vissa prejudikatfrågor. Krav på prövningstillstånd gäller dock inte när överklagandet gäller hovrättens beslut att avvisa ett överklagande.
Engelska i klandermål
När det gäller språket redovisas i propositionen att skiljeförfaranden inte sällan handläggs på engelska, och i nära hälften av målen under senare år har det klandrade skiljeförfarandet handlagts på engelska. Att inte i viss utsträckning ha möjlighet att fortsätta att processa på skiljeförfarandets språk kan enligt regeringen innebära både merkostnader och förlust av tid. Regeringen redovisar dock att det redan i dag förekommer att vissa handlingar lämnas in på engelska i klandermål. Skriftlig bevisning på engelska som åberopats i skiljeförfarandet lämnas i allmänhet in i sitt originalskick utan översättning. Det kan också förekomma att ett vittne hörs direkt på engelska utan tolkning om alla i målet är överens om det och inga åhörare finns i salen.
Att underlätta för parterna i klanderprocessen att använda engelska bedöms innebära fördelar för parterna både tids- och kostnadsmässigt. En sådan reform skulle enligt regeringen också kunna bidra till att öka Sveriges konkurrenskraft som skiljedomsland. Regeringen anser därför att det bör införas en möjlighet att ta upp muntlig bevisning på engelska utan tolkning till svenska. Regeringens förslag innebär att hovrätten, i mål om skiljemännens behörighet, ogiltighet, klander och ändring av skiljedom, får besluta att ta upp muntlig bevisning på engelska utan tolkning till svenska om en part begär det. Bestämmelsen föreslås även gälla för rättegången i Högsta domstolen.
Vad gäller skriftliga handlingar finns redan enligt gällande rätt en möjlighet att tillåta att dessa lämnas in på engelska, utan att de översätts till svenska. Detta gäller såväl skriftväxlingen som skriftlig bevisning. Regeringen föreslår därför ingen lagändring i den delen.
Regeringen är däremot inte beredd att föreslå en möjlighet att använda engelska mer generellt i skriftväxlingen eller vid muntliga förhandlingar. Att gå över till en ordning där domstolen håller en förhandling på engelska skulle kräva insatser när det gäller bl.a. kompetensförsörjning och utbildning som inte står i proportion till antalet ärenden där det skulle bli aktuellt med engelska som rättegångsspråk. En sådan ordning skulle också enligt regeringen vara svår att förena med kravet på offentlighet.
Skiljedomskostnaderna
I propositionen redovisas att en talan om ersättning till skiljemännen eller någon av dem handläggs som ett tvistemål i tingsrätten. Regeringen anser dock att de få ärenden som gäller ersättning till skiljemännen bör kunna hanteras enligt ett regelverk som medger en snabbare prövning än vad tvistemålsreglerna i tingsrätten ger utrymme för. Regeringen föreslår därför att en sådan talan om ersättning i stället ska handläggas som ett domstolsärende enligt lagen (1996:242) om domstolsärenden. En sådan ändring skulle enligt regeringen ge processekonomiska fördelar.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringen föreslår att de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 1 mars 2019. Äldre bestämmelser ska fortfarande gälla om skiljeförfarandet har inletts före ikraftträdandet.
De nya rättegångsbestämmelserna om tillämplig processordning för beslut om ersättning till skiljemännen och om upptagning av muntlig bevisning på engelska föreslås dock gälla för mål och ärenden som har inletts efter ikraftträdandet även om skiljeförfarandet inleddes före ikraftträdandet. På liknande sätt föreslår regeringen att det nya kravet på prövningstillstånd i Högsta domstolen ska gälla för överklaganden av avgöranden från hovrätten som meddelas efter ikraftträdandet, även om skiljeförfarandet och målet i hovrätten inleddes före ikraftträdandet.
Utskottets ställningstagande
Propositionen har inte lett till några motionsyrkanden eller andra invändningar under utskottsbehandlingen. Utskottet anser att regeringens lagförslag är ändamålsenligt utformade och att de bör antas.
|
1. |
|
|
|
Tomas Tobé (M), Carl-Oskar Bohlin (M), Johan Hedin (C), Kristina Axén Olin (M), Ingemar Kihlström (KD), Juno Blom (L) och Magnus Oscarsson (KD) anför: |
Vi ställer oss bakom propositionen, men vill här ändå understryka att det på sikt kan finnas anledning att överväga om engelska kan användas i större utsträckning i klanderprocessen för att underlätta för parterna att fortsätta processa på skiljeförfarandets språk. Vi anser att det skulle innebära fördelar för parterna både tids- och kostnadsmässigt om man underlättar för parterna att även i klanderprocessen använda engelska. En sådan reform skulle också kunna bidra till att öka Sveriges konkurrenskraft som skiljedomsland.
|
2. |
|
|
|
Linda Westerlund Snecker (V) anför: |
Jag ställer mig bakom propositionen, men vill i detta sammanhang ändå framhålla att det enligt min mening finns skäl att vara kritisk till vissa delar av skiljeförfarandet i sig.
Min främsta kritik gentemot skiljeförfarandet är att det inte är tillräckligt transparent. Jag har inget emot att företag avgör tvister i en skiljedomstol som båda uppfattar som opartiska. Det jag är kritisk mot är att skiljeförfarandet även används i tvister mellan företag och stater, t.ex. i handels- och investeringsavtal. Jag anser inte att företag ska kunna stämma stater i förfaranden utanför det ordinarie rättssystemet. Även om det mest verkningsfulla skulle vara att införa ett förbud i Sverige mot skiljeförfaranden mellan stater och företag är jag tyvärr medveten om att det inte är genomförbart. Jag anser dock inte att den här typen av avtalskonstruktioner ska användas och är framför allt kritisk till att Sverige, och andra stater, ingår dessa avtal.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2017/18:257 En modernisering av lagen om skiljeförfarande:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.
Bilaga 2
