|
|
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
I propositionen föreslår regeringen en ny lag med kompletterande bestämmelser till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (SFT-förordningen). Förordningen syftar till att öka transparensen och förbättra övervakningen på marknaderna för värdepappersfinansiering och återanvändning av finansiella instrument. Förordningen riktar in sig på ett område utanför banksektorn där det bedrivs bankliknande kreditförmedling, s.k. skuggbankverksamhet. I dag är verksamheten i skuggbanksystemet förenad med liknande finansiella risker som banker utan att för den skull omfattas av motsvarande reglering och tillsyn.
För att SFT-förordningen ska kunna få genomslag måste EU:s medlemsländer införa vissa nationella bestämmelser främst när det gäller tillsyn, ingripanden och informationsutbyte. Regeringen föreslår därför en ny lag med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen som bl.a. ger Finansinspektionen sådana befogenheter.
Regeringen föreslår även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (2004:46) om värdepappersfonder, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juni 2019.
Behandlade förslag
Proposition 2018/19:38 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Propositionens huvudsakliga innehåll
En ny lag med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen
Ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning,
2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
3. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
5. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:38 punkterna 1–5.
Stockholm den 23 april 2019
På finansutskottets vägnar
Fredrik Olovsson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Fredrik Olovsson (S), Elisabeth Svantesson (M), Edward Riedl (M), Adnan Dibrani (S), Emil Källström (C), Ulla Andersson (V), Jan Ericson (M), Dennis Dioukarev (SD), Ingela Nylund Watz (S), Jakob Forssmed (KD), Ingemar Nilsson (S), Sven-Olof Sällström (SD), Karolina Skog (MP), Mattias Karlsson i Luleå (M), Björn Wiechel (S), Charlotte Quensel (SD) och Joar Forssell (L).
Ärendet och dess beredning
I detta ärende behandlas regeringens proposition 2018/19:38 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning.
Den 25 november 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2015/2365 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012, i det följande benämnd SFT-förordningen. SFT står för ”securities financing transaction”, dvs. transaktion för värdepappersfinansiering.
SFT-förordningen trädde i kraft den 12 januari 2016. Bestämmelserna i förordningen har börjat tillämpas förutom de som rör rapportering av transaktioner för värdepappersfinansiering till transaktionsregister.
I propositionen föreslår regeringen en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning. Regeringen föreslår också ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (2004:46) om värdepappersfonder, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investerings-fonder.
Lagförslagen har granskats av Lagrådet, och regeringen har i huvudsak följt rådets förslag och synpunkter.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.
Bakgrund
Den globala finanskrisen 2007–2008 visade tydligt att transparensen och tillsynen över de finansiella marknaderna behöver öka och att problem bland finansiella aktörer utanför banksektorn, s.k. skuggbanker, kan få stora konsekvenser för den finansiella stabiliteten. Med skuggbanker avses institut och aktiviteter utanför det reglerade banksystemet. Begreppet är något missvisande då det inte avser en viss typ av institut, utan är ett samlingsnamn för institut och aktiviteter som är exponerade för liknande typer av risker som banker och som under vissa förutsättningar kan påverka den finansiella stabiliteten negativt. Begreppet går även lätt att misstolka som att de bedriver olaglig verksamhet, vilket inte alls behöver vara fallet. Tvärtom kommer de flesta hushåll någon gång i kontakt med en skuggbank, exempelvis när de investerar i fonder.
Med transaktion för värdepappersfinansiering avses ett antal transaktionstyper för vilka finansiell säkerhet ställs, däribland återköps-transaktioner, utlåning eller lån av värdepapper eller råvaror, köp- och återförsäljningstransaktioner (s.k. repor) eller sälj- och återköpstransaktioner (s.k. omvända repor) och marginalutlåning. Rådet för finansiell stabilitet (FSB) och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) har kartlagt riskerna med transaktioner för värdepappersfinansiering. I denna kartläggning fann man att det särskilt är avsaknaden av transparens som hindrar myndigheter och investerare från att kunna bedöma och övervaka risker och graden av sammankoppling i det finansiella systemet.
I augusti 2013 antog FSB ett ramverk med riktlinjer för hantering av risker i samband med återköpsavtal och värdepapperslån[1] som underströk behovet av genomlysning gentemot berörda tillsynsmyndigheter, men även mellan fondförvaltare och investerare i fonder. G20 godkände FSB:s riktlinjer i september 2013 och antog i samband med det en färdplan för stärkt tillsyn och reglering av skuggbanker.
Parallellt med FSB:s och ESRB:s arbete har Europeiska kommissionen utrett risker kopplade till skuggbankverksamhet. I mars 2012 presenterade kommissionen en grönbok om skuggbanksektorn (COM(2012) 102 final) som finansutskottet skrev ett utlåtande över. I utlåtande 2011/12:FiU48 framförde utskottet bl.a. åsikten att övervakningen av skuggbanksektorn behöver stärkas, men att reglering och andra åtgärder varken bör vara enbart nationella eller enbart begränsade till EU, utan att man bör sträva efter att verka för ett så brett internationellt samarbete som möjligt.
Efter samråd med branschen och medlemsstaterna lade kommissionen i januari 2014 fram ett förslag till förordning om rapportering och öppenhet om och insyn i transaktioner för värdepappersfinansiering (COM(2014) 40 final). Finansutskottet granskade förslaget i mars 2014, och ansåg då inte att förslaget stred mot subsidiaritetsprincipen. Vidare överlade utskottet med regeringen om förslaget i oktober 2014.
Kommissionens förslag till förordning antogs den 25 november 2015. Förordningen trädde i kraft den 12 januari 2016.
Propositionens huvudsakliga innehåll
EU-förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. SFT-förordningen förutsätter dock att vissa nationella bestämmelser införs av medlemsstaterna främst när det gäller tillsyn, ingripande och informationsutbyte. Regeringen föreslår därför en ny lag med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen som ger Finansinspektionen sådana befogenheter. I lagen finns vidare bestämmelser om Finansinspektionens övervaknings- och utrednings-befogenheter samt möjligheter att vidta sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna om rapportering, arkivering och återanvändning. Eftersom förslagen har inslag av skyldigheter för och ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden måste reglering ske genom lag. Beslut som fattas och åtgärder som vidtas enligt SFT-förordningen ska kunna överklagas till domstol.
Regeringen föreslår även ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (2004:46) om värdepappersfonder, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Dessa ändringar gäller framför allt upplys-ningsbestämmelser med hänvisningar till den nya lagen, lämnande av information och säkerheter samt frågor som reglerar sekretess.
Förslagen i propositionen är enligt regeringen i huvudsak begränsade till vad som är nödvändigt med hänsyn till SFT-förordningen. I den mån förordningen gör det möjligt med en alternativ reglering är förslagen utformade efter förebild av det som i dag gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet.
SFT-förordningen
SFT-förordningens syfte är att öka transparensen vid transaktioner för värdepappersfinansiering och återanvändning av finansiella instrument som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang. Med den föreslagna regleringen vill kommissionen bidra till att minska riskerna för den finansiella stabiliteten, återupprätta marknadsdeltagarnas förtroende för de finansiella marknaderna och förbättra tillsynens effektivitet.
Förordningen bygger vidare på befintlig unionsrättslig lagstiftning om rapporterings- och tillsynskrav för finansiella derivatinstrument enligt OTC-förordningen[2] och informationskrav i fondverksamhet enligt UCITS-direktivet[3] och AIFM-direktivet[4].
Rapportering
Genom SFT-förordningen införs en skyldighet för motparter i en transaktion för värdepappersfinansiering att rapportera uppgifter om transaktionen till ett transaktionsregister, dvs. en juridisk person som centralt samlar in och dokumenterar uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering. Motparterna ska rapportera detaljer om sådana transaktioner som de ingått samt om varje ändring eller avslutande. Bland de uppgifter som ska rapporteras är bl.a. det säkerställda beloppet, valutan, vilka tillgångar som används som säkerhet, tillgångarnas typ, kvalitet och värde, metoden för ställandet av säkerhet, om säkerheten kan återanvändas och om säkerheten har återanvänts i fall den är urskiljbar från andra tillgångar.
SFT-förordningen syftar till att skapa ett system för rapportering som så långt möjligt bildar ett enhetligt system med OTC-förordningen. Rapporteringen ska ske inom viss tid till ett transaktionsregister som registrerats eller godkänts i enlighet med SFT-förordningen. Om transaktions-register saknas ska motparterna i stället se till att uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering rapporteras till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Om rapportering enligt SFT-förordningen inte sker ska behöriga myndigheter i medlemsstaterna ingripa. De uppgifter som rapporteras till transaktionsregister kommer att vara tillgängliga för tillsynsmyndigheter och regelgivare med ansvar för finansiell stabilitet och värdepappersmarknadsfrågor.
För att bestämmelserna ska bli tillämpliga krävs att en motpart är etablerad i unionen eller att transaktionen ingår i en verksamhet som en motpart etablerad i tredjeland driver genom filial i unionen. Motparterna kan vara finansiella eller icke-finansiella.
Arkivering
Enligt SFT-förordningen ska motparterna arkivera uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som de har ingått, ändrat eller avslutat i minst fem år efter det att transaktionerna avslutats. Om arkiveringsskyldigheten i SFT-förordningen inte fullgörs ska behöriga myndigheter i medlemsstaterna ingripa.
Återanvändning
Återanvändning innebär att en motpart inom ramen för ett säkerhets-arrangemang tar emot ett finansiellt instrument som säkerhet och använder säkerheten i eget namn och för egen eller annan motparts räkning. Användningen kan bestå i överlåtelse av äganderätt eller utövande av förfoganderätt. Genom SFT-förordningen införs särskilda villkor för återanvändning. Bland annat ska den motpart som ställt säkerheten ha fått viss information och samtyckt på visst sätt. Säkerheten ska också ha överförts. Bestämmelserna om återanvändning i SFT-förordningen utgör ett komplement till säkerhetsdirektivet[5] och berör verksamhet som i hög utsträckning är gränsöverskridande.
Transparens
Förvaltningsbolag till fondföretag och förvaltare av alternativa investerings-fonder (AIF-förvaltare) ska på olika sätt i informationsbroschyrer, års-berättelser och halvårsredogörelser informera investerarna i fonderna om sin användning av transaktioner för värdepappersfinansiering. Dessa krav gäller även investeringsbolag.
Vid överträdelse av SFT-förordningens bestämmelser om transparens gentemot investerare i fonder ska behöriga myndigheter ingripa.
Tillsyn
Esma ska utöva tillsynen över transaktionsregistren, vilket har bedömts nödvändigt för att åstadkomma en ökad samordning på unionsnivå. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i övrigt ansvara för tillsynen enligt SFT-förordningen. Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska vara behörig myndighet i Sverige enligt förordningen.
De behöriga myndigheterna ska ha möjlighet att bl.a. besluta om administrativa sanktioner och andra åtgärder vid överträdelser av bestämmelserna om rapportering, arkivering och återanvändning.
Definitioner
Definitioner av centrala begrepp finns att hitta i artikel 3 i SFT-förordningen.
Ett transaktionsregister definieras i förordningen som en juridisk person som centralt samlar in och dokumenterar uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering (artikel 3.1).
Värdepapperslån är ett avtal mellan två parter om lån av ett visst värdepapper (eller viss råvara) under viss tid mot ränta. Låntagaren lämnar även finansiella säkerheter, vilket innebär att likheterna med återköp är betydande. Värdepapperslån används i samband med blankning, men spelar även, tillsammans med återköp, en viktig roll i att minska risken för försenad värdepappersavveckling (artikel 3.7).
Återköp (repor, eller ”repurchase agreement”) är ett samtidigt överenskommet avtal om försäljning och framtida återköp av ett visst värdepapper eller viss råvara. Återköp möjliggör bl.a. upplåning mot säkerhet i värdepapper och används t.ex. för att frigöra likviditet och öka exponeringen i enskilda aktier på värdepappersmarknaden. I SFT-förordningen finns definitioner av två typer av återköpstransaktioner: återköpstransaktion (artikel 3.9) och köp- och återförsäljningstransaktion respektive sälj- och återköpstransaktion (artikel 3.8).
Marginalutlåning är enligt SFT-förordningen en transaktion där en motpart lämnar kredit i samband med köp, försäljning och innehav av eller handel med värdepapper, men innefattar inte andra lån där värdepapper har ställts som säkerhet (artikel 3.10).
Med finansiella instrument avses överlåtbara värdepapper, penning-marknadsinstrument, andelar i företag för kollektiva investeringar, finansiella derivatinstrument och utsläppsrätter (artikel 3.16 i SFT-förordningen och
1 kap. 4 § lagen [2007:528] om värdepappersmarknaden).
Med totalavkastningsswapp avses ett OTC-derivat, genom vilket en motpart överför det totala ekonomiska resultatet, inbegripet inkomster från räntor och avgifter, vinster och förluster från prisförändringar och kreditförluster, för en referensförpliktelse till en annan motpart (artikel 3.18).
Finansiella motparter
Med ”finansiella motparter” avses följande aktörer enligt SFT-förordningen (artikel 3.3):
- Värdepappersföretag som auktoriserats i enlighet med Mifid 2-direktivet. Detta motsvaras i svensk rätt av värdepappersbolag med tillstånd enligt lagen om värdepappersmarknaden.
- Kreditinstitut som auktoriserats i enlighet med kapitaltäckningsdirektivet eller enligt förordning (EU) nr 1024/2013. Detta motsvaras i svensk rätt av lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse.
- Försäkringsföretag eller återförsäkringsföretag som auktoriserats i enlighet med Solvens II-direktivet. Detta motsvaras i svensk rätt av försäkringsrörelselagen (2010:2043).
- Fondföretag och, i relevanta fall, deras förvaltningsbolag som auktoriserats i enlighet med UCITS-direktivet. Fondföretag motsvaras i svensk rätt av värdepappersfonder. SFT-förordningens begrepp ”förvalt-ningsbolag” motsvaras i svensk rätt av ”fondbolag med tillstånd enligt lagen om värdepappersfonder” när det är fråga om ett svenskt aktiebolag. Om det är fråga om ett utländskt företag används termen ”förvaltningsbolag” i svensk rätt.
- Alternativa investeringsfonder som förvaltas av AIF-förvaltare som auktoriserats eller registrerats i enlighet med AIFM-direktivet. Detta motsvaras i svensk rätt av alternativa investeringsfonder om dessa har rättskapacitet och förvaltas av en AIF-förvaltare som har tillstånd eller är registrerad enligt lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder. I övriga fall motsvaras detta i svensk rätt av AIF-förvaltare som har tillstånd eller är registrerade enligt sistnämnda lag.
- Tjänstepensionsinstitut som auktoriserats eller registrerats i enlighet med tjänstepensionsdirektivet. Detta motsvaras i svensk rätt av registrerade pensionsstiftelser som tryggar pension till fler än 100 personer enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. och av tjänste-pensionskassor.
- Centrala motparter som auktoriserats i enlighet med OTC-förordningen.
- Värdepapperscentraler som auktoriserats i enlighet med förordningen om värdepapperscentraler.
- Enheter i tredjeland som skulle kräva auktorisering eller registrering i enlighet med de rättsakter som avses i a–h ovan om de var etablerade i unionen.
Icke-finansiella motparter
Icke-finansiella motparter är företag etablerade i unionen eller i ett tredjeland som inte kan definieras som finansiella motparter (artikel 3.4).
Det fortsatta arbetet inom EU
Enligt SFT-förordningen bör tekniska standarder inom den finansiella tjänstesektorn trygga en konsekvent harmonisering och ett tillräckligt skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. Esma ska därför utarbeta förslag till vissa tekniska standarder för tillsyn och genomförande. Kommissionen ska därefter anta tekniska standarder på grundval av förslagen i form av delegerade akter och genomförandeakter.
I mars 2017 överlämnade Esma förslag till tekniska standarder till kommissionen. Vidare antog kommissionen den 13 december 2018 en delegerad förordning om tekniska tillsynsstandarder som specificerar de uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som ska rapporteras till transaktionsregister (C(2018) 8334 final). Den förordningen har ännu inte publicerats i Europeiska unionens officiella tidning och har inte heller trätt i kraft. Dessa tekniska standarder beräknas därför kunna börja tillämpas tidigast under 2020.
Kommissionen överlämnade den 19 oktober 2017 en rapport till Europaparlamentet och rådet om framstegen i de internationella insatserna för att minska riskerna i samband med transaktioner för värdepappersfinansiering
(COM(2017) 604 final).
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappers-finansiering och om återanvändning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till lag. Förslaget innebär att en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning införs. I lagen finns bestämmelser om Finansinspektionens övervaknings- och utredningsbefogenheter samt möjligheter att vidta sanktioner vid överträdelse av bestämmelserna om rapportering, arkivering och återanvändning.
Riksdagen antar även regeringens förslag till ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (2004:46) om värdepappersfonder, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Dessa ändringar gäller framför allt upplysningsbestämmelser med hänvisningar till den nya lagen, lämnande av information och säkerheter samt frågor som reglerar sekretess.
En ny lag med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen
I propositionen föreslår regeringen en ny lag med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen. Hänvisningar till SFT-förordningen ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den lydelse som gäller vid varje tidpunkt. På detta sätt får en eventuell kommande ändring av förordningen omedelbart genomslag i rättstillämpningen, och Finansinspektionens och förvaltningsdomstolarnas prövning kommer vid varje tidpunkt att överensstämma med kraven i förordningen.
Finansinspektionen är behörig myndighet
Enligt SFT-förordningen ska de behöriga myndigheterna vara de myndigheter som har utsetts i enlighet med vissa andra angivna EU-rättsakter. För svensk del är det Finansinspektionen som är behörig myndighet i samtliga fall. Det följer därmed redan av SFT-förordningen att Finansinspektionen är behörig myndighet i Sverige. Regeringen föreslår ändå att det av tydlighetsskäl införs en upplysningsbestämmelse i den nya lagen om att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen.
Enligt SFT-förordningen ska Finansinspektionen på begäran av Esma vidta vissa åtgärder för att understödja Esma i tillsynsarbetet. Regeringen har gjort bedömningen att detta inte kräver någon lagstiftningsåtgärd.
Regeringen föreslår att företag som står under Finansinspektionens tillsyn ska betala årliga avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt den nya lagen. Finansinspektionens verksamhet finansieras dels via anslag på statsbudgeten, dels via avgifter för prövning av ansökningar och anmälningar. Förslaget innebär att de tillståndspliktiga finansiella företagen genom årliga avgifter får bekosta tillsynen även över icke tillståndspliktiga företag. Enligt regeringen bidrar dock övervakningen till förtroendet för värdepappersmarknaden och gynnar på så sätt de företag som agerar där.
Tystnadsplikt
Regeringen föreslår att Finansinspektionen i sin tillsyn får förelägga en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat, och den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken ska inställa sig till förhör på tid och plats som inspektionen bestämmer. Föreläggandet får dock inte strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater. Bestämmelsen är inte avsedd att tolkas motsatsvis (e contrario), dvs. att inte utesluta att även andra tystnadsplikter kan upprätthållas. Enligt Lagrådet är det otillfredsställande att det inte framgår av lagtexten vilka andra tystnadsplikter, lagreglerade eller ej, som ska kunna upprätthållas. Lagrådet anser att den innebörd som avses i författningskommentaren, dvs. att bestämmelsen inte ska tolkas motsatsvis, inte kommer till uttryck i förslaget. I ett tidigare lagstiftningsärende som innehöll en bestämmelse med samma utformning framförde Lagrådet ett liknande påpekande men godtog då bestämmelsens utformning främst mot bakgrund av att den haft sin motsvarighet i ett antal lagar på bl.a. det finansiella området. Lagrådet upprepar nu påpekandet gällande utformningen av denna paragraf, men låter kritiken stanna där.
Regeringen medger att förslaget har vissa begränsningar. Att föreläggandena inte får beslutas i strid med exempelvis anonymitetsskyddet och efterforskningsförbudet i tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihets-grundlagen följer av principen att grundlag har företräde framför vanlig lag och behöver därför inte anges i den föreslagna nya lagen. I den nya lagen ska det enligt förslaget däremot införas en bestämmelse som har till syfte att begränsa Finansinspektionens befogenhet att besluta om föreläggande till att inte omfatta fallet då uppgiftslämnandet skulle strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater, vilket anses principiellt viktigt.
Regeringen framhåller att det finns ett stort och svåröverblickbart antal lagreglerade och andra tystnadsplikter. Eftersom den föreslagna bestämmelsen inte innebär någon reglering av förhållandet mellan upplysningsskyldighet och tystnadsplikt finns det inte någon anledning att i bestämmelsen ange vilka andra tystnadsplikter som ska kunna upprätthållas.
Vid ett föreläggande till någon som omfattas av tystnadsplikt uppkommer frågan om det är Finansinspektionens rätt att få uppgifter eller om tystnads-plikten som ska ha företräde. Frågan om huruvida uppgifts-skyldigheten kan bryta en tystnadsplikt får avgöras i det enskilda fallet och beror på vilken tystnadsplikt det är fråga om. Motsvarande bestämmelser finns i flera andra lagar bl.a. på finansmarknadsområdet. Regeringen ser därför ingen anledning att behandla denna situation på något annat sätt.
Enligt SFT-förordningen ska de befogenheter som tilldelats Esma enligt OTC-förordningen gälla även med avseende på SFT-förordningen. Esmas möjlighet att begära in uppgifter och genomföra utredningar får dock inte användas för att kräva röjande av information och handlingar som omfattas av tystnadsplikt. Enligt regeringen finns det ingen anledning att införa krav på att Esma ska inhämta tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan de begär in uppgifter av vissa juridiska personer. Som skäl för detta anförs att det inte finns någon skyldighet för Finansinspektionen att begära tillstånd från en domstol eller annan rättslig myndighet innan de ber om att få in vissa uppgifter. Regeringen anser att det därför inte finns skäl att föreskriva en annan ordning avseende Esma, som dessutom endast får begära uppgifter från en begränsad personkrets.
Platsundersökningar och handräckning
Regeringen föreslår att det ska införas en bestämmelse i den nya lagen om att Finansinspektionen ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platsundersökning enligt SFT-förordningen ska kunna genomföras. En sådan bestämmelse behöver enligt regeringen införas om någon motsätter sig platsundersökningen för att Sverige ska leva upp till sitt åliggande enligt förordningen. Det bör dock inte införas något krav på tillstånd från en domstol eller någon annan rättslig myndighet innan det genomförs en platsunder-sökning eller innan handräckning lämnas vid en platsundersökning.
Vid handräckningen är det bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande som ska gälla. I lagrådsremissen till den nya lagen nämndes dock inte avlägsnande, något som Lagrådet ansåg inkonsekvent. Regeringen har därefter konstaterat att uttrycket ”bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning” finns i flera lagar på bl.a. finansmarknadsområdet. För att hålla lagstiftningen så enhetlig som möjligt har regeringen därför kompletterat bestämmelsen så att avlägsnande tas upp även i den nya lagen.
Äkthetskontroll och verkställighet
Kronofogdemyndigheten föreslås bli ansvarig myndighet för äkthetskontroll enligt SFT-förordningen. Beslut om avgifter eller viten ska få verkställas enligt utsökningsbalkens bestämmelser på samma sätt som en svensk dom som har fått laga kraft, om inte något annat följer av förordningen.
Begreppet motpart i SFT-förordningen kan innefatta såväl juridiska som fysiska personer. SFT-förordningens företagsbegrepp bör anses omfatta även fysiska personer. Då begreppet företag i SFT-förordningen innefattar enheter, oavsett rättslig status, som bedriver ekonomisk aktivitet på en marknad följer att även staten, kommuner, landsting och myndigheter kan utgöra företag vid tillämpningen av förordningen. Kommissionen anger att kommuner kan vara företag liksom myndigheter utom då det är fråga om myndighetsutövning. Staten, kommunerna och landstingen är självständiga juridiska personer, medan myndigheterna inte är det (statliga myndigheter är en del av staten).
Ingripanden
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska ingripa vid överträdelser av SFT-förordningen som består i att
- inte inom föreskriven tid rapportera uppgifter om transaktioner för värde-pappersfinansiering som personen har ingått samt om varje ändring eller avslutande av sådana transaktioner till ett transaktionsregister som registrerats eller godkänts i enlighet med förordningen
- inte hålla uppgifter om alla transaktioner för värdepappersfinansiering som personen har ingått, ändrat eller avslutat arkiverade i minst fem år efter det att transaktionen avslutats
- inte se till att uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering rapporteras till Esma om transaktionsregister saknas
- återanvända finansiella instrument som tillhör någon annan och som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang trots att villkoren i förordningen inte är uppfyllda.
Paragrafen har i stort utformats enligt Lagrådets förslag.
Ingripanden mot juridiska personer
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska ingripa om en juridisk person åsidosätter sina skyldigheter enligt bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning. Ingripandet ska ske genom beslut om en av följande punkter:
- föreläggande att inom en viss tid upphöra med överträdelsen
- föreläggande att inom en viss tid begränsa rörelsen i något avseende, minska riskerna i den eller vidta någon annan åtgärd för att komma till rätta med situationen
- förbud att verkställa beslut
- anmärkning.
Om en central motpart som auktoriserats enligt OTC-förordningen eller en värdepapperscentral som auktoriserats enligt förordningen om värdepappers-centraler gör sig skyldig till en allvarlig överträdelse ska auktorisationen återkallas. Om det är tillräckligt ska annars en varning delas ut. Finansinspektionen ska få förena beslutet om återkallelse av auktorisation med villkor om hur avveckling av rörelsen ska ske och med förbud att fortsätta rörelsen. Om beslut om anmärkning eller varning har meddelats ska Finansinspektionen få besluta att den juridiska personen ska betala en sanktionsavgift.
Finansinspektionen har enligt flera lagar på finansmarknadsområdet möjlighet att förelägga vissa företag att upphöra med ett agerande, enligt lagen om värdepappersmarknaden, OTC-lagen, lagen om handel med finansiella instrument och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning. Regeringen anser därför att möjligheten till ingripande genom föreläggande och förbud i den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen bör utformas på motsvarande sätt för att åstadkomma en så enhetlig lagstiftning på finansmarknadsområdet som möjligt. Lagrådet har inte haft några invändningar mot den föreslagna bestämmelsen.
Enligt regeringen bör frågan om möjligheten att ingripa mot myndigheter, kommuner, landsting, fysiska personer och filialer vid överträdelser av SFT-förordningen övervägas ytterligare.
Ingripanden mot fysiska personer
Om en juridisk person har åsidosatt sina skyldigheter enligt bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning, ska Finansinspektionen ingripa mot den som ingår i den juridiska personens styrelse eller är dess verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem. Ingripande ska ske genom en eller båda av följande sanktioner:
- att personen i fråga under en viss tid, lägst tre och högst tio år, inte får vara styrelseledamot eller verkställande direktör i den juridiska personen eller ersättare för någon av dem
- sanktionsavgift.
Enligt bestämmelsen har Finansinspektionen en skyldighet att ingripa vid allvarliga överträdelser. Ett ingripande mot en fysisk person ska dock endast ske om den juridiska personens överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Sanktionsförelägganden
SFT-förordningen innehåller krav på att medlemsstaterna ska anta bestämmelser om administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som medlemsstaternas behöriga myndigheter ska kunna tillgripa vid överträdelser av bestämmelserna i förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning. Förordningen innehåller även ett uttryckligt krav på att de administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder som vidtas vid överträdelser ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Enligt SFT-förordningen ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna beaktar alla relevanta omständigheter när de fastställer typ och nivå på administrativa sanktioner. I förordningen finns även en icke uttömmande uppräkning av omständigheter som kan beaktas. Vid valet av ingripande ska Finansinspektionen ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet, skador som uppstått och graden av ansvar.
Den som Finansinspektionen avser att ta ut en sanktionsavgift av ska få tillfälle att yttra sig i ärendet innan beslut meddelas (25 § förvaltningslagen [2017:900]). Vidare ska inspektionen offentliggöra beslut om administrativa sanktioner och administrativa åtgärder. Dessa ska regleras i föreskrifter som meddelas av regeringen.
Vid verkställighet ska utsökningsbalkens bestämmelser tillämpas. Sanktionsavgift som beslutats ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet eller domen fått laga kraft eller sanktionsföreläggandet godkändes.
Regeringen anser det inte nödvändigt att införa några straffrättsliga sanktioner vid överträdelser av SFT-förordningen.
Sanktionsavgifter för juridiska personer
För juridiska personer ska det vara möjligt att bestämma sanktionsavgiften till det högsta av
-
ett belopp som per den 12 januari 2016 i svenska kronor motsvarade
5 miljoner euro, vid överträdelser av bestämmelserna om rapportering och arkivering av transaktioner för värdepappersfinansiering -
ett belopp som per den 12 januari 2016 i svenska kronor motsvarade
15 miljoner euro, vid överträdelser av bestämmelserna om återanvändning - 10 procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå
- tre gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa.
Sanktionsavgiften för en juridisk person får inte vara lägre än 5 000 kronor. SFT-förordningen innehåller inte några bestämmelser om den lägsta sanktionsavgift som ska få tas ut vid överträdelse. I svenska lagar på finansmarknadsområdet anges dock 5 000 kronor som det lägsta belopp som sanktionsavgift mot en juridisk person kan uppgå till. Regeringen anser därför att bestämmelsen i den nya lagen bör utformas på samma sätt.
En sanktionsavgift mot en juridisk person får bara beslutas om den som avgiften gäller fått information om detta inom två år från överträdelsen.
Sanktionsavgifter för fysiska personer
Ett sanktionsföreläggande innebär att den fysiska personen föreläggs att inom en viss tid godkänna en sanktion som är bestämd till tid eller belopp. Om ett sanktionsföreläggande inte har godkänts inom angiven tid får Finansinspektionen begära att domstol beslutar om sanktionen.
För fysiska personer ska det vara möjligt att bestämma sanktionsavgiften till det högsta av
-
ett belopp som per den 12 januari 2016 i svenska kronor motsvarade
5 miljoner euro - tre gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av överträdelsen, om beloppet går att fastställa.
När storleken på sanktionsavgiften ska bestämmas ska särskild hänsyn tas till sådana omständigheter som ska beaktas vid valet av ingripande, samt till den juridiska eller fysiska personens finansiella ställning och den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen.
En sanktion mot en fysisk person ska få beslutas bara om sanktions-föreläggande har delgetts den fysiska personen inom två år från den tidpunkt då överträdelsen ägde rum.
Omräkning från euro till svenska kronor
Vid genomförandet i svensk rätt av EU-rättsakter på finansmarknadsområdet har högsta belopp för sanktionsavgift vanligtvis angetts som ett belopp i svenska kronor som per den dag som anges i rättsakten motsvarade ett visst belopp i euro. I detta sammanhang har hänvisats till den valutakurs som motsvarar den s.k. fixingkurs, tidigare kallad mittkurs, som för det aktuella datumet fastställs av Nasdaq Stockholm AB. Regeringen anser det därför lämpligt att tillämpa fixingkursen för omräkning av sanktionsavgiften enligt SFT-förordningen.
Enligt fixingkursen den 12 januari 2016 motsvarade 1 euro 9,2724 svenska kronor. Eftersom förordningen knyter sanktionsavgiftsbeloppet till eurons kurs ett visst datum kommer grunden för omräkningen mellan euro och kronor inte att förändras.
Överklagande och vite
Regeringen föreslår att Finansinspektionens beslut om sanktionsföreläggande inte ska få överklagas. Andra beslut som Finansinspektionen meddelar enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen ska dock få överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten. Finansinspektionen ska vidare få bestämma att ett beslut av inspektionen om förbud, föreläggande eller återkallelse enligt SFT-förordningen eller lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen ska gälla omedelbart. Paragrafen har fått sin utformning efter synpunkter från Lagrådet.
Regeringen gör bedömningen att förvaltningslagens bestämmelser om en myndighets skyldighet att motivera sina beslut och om överklagande av en myndighets beslut tillgodoser kraven i SFT-förordningen. Bestämmelsen i SFT-förordningen om möjlighet att överklaga till domstol för det fall beslut inte har fattats inom sex månader efter det att en ansökan lämnats in kräver inte någon lagstiftningsåtgärd.
Beslut om föreläggande eller förbud ska få förenas med vite.
Återanvändning
Säkerhetsdirektivet
Bestämmelserna i SFT-förordningen om återanvändning av finansiella instrument som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang hänger samman med regler i säkerhetsdirektivet. Det övergripande syftet med säkerhetsdirektivet är att underlätta tillhandahållandet av finansiella instrument och betalningsmedel som säkerhet genom avtal om s.k. finansiellt säkerställande. Med avtal om finansiellt säkerställande avses dels avtal om finansiell äganderättsöverföring, dels avtal om finansiell säkerhet. I svensk rätt motsvaras detta av pantavtal och säkerhetsöverlåtelse. Vid upplåtelse av panträtt enligt svensk rätt behåller säkerhetsställaren (pantsättaren) äganderätten. Vid säkerhetsöverlåtelse övergår däremot äganderätten från säkerhetsställaren till säkerhetstagaren. I allmänhet innebär ett avtal om säkerhetsöverlåtelse att förvärvaren har en skyldighet att sälja tillbaka egendomen till den ursprungliga ägaren. Omvänt har alltså den som ställer säkerheten (säljaren) en rätt att köpa tillbaka egendomen av köparen.
Säkerhetsdirektivet föreskriver en långtgående avtalsfrihet. Det står parterna fritt att bestämma hur avtalet om ställande av säkerhet ska se ut och vilken typ av egendom som ska användas som säkerhet. Beträffande finansiella instrument kan säkerhetsinnehavaren på så sätt återlämna annan egendom av samma typ, t.ex. ett antal aktier av visst slag. Genomförandet av säkerhetsdirektivet i svensk rätt medförde ändringar bl.a. i bestämmelserna om förfoganden över finansiella instrument som tillhör någon annan i lagen om handel med finansiella instrument.
SFT-förordningen
Återanvändning enligt SFT-förordningen kan i svensk rätt bestå i något av flera olika förfoganden, som säkerhetsöverlåtelse, omsättningsöverlåtelse eller återpantsättning. Med återanvändning avses enligt definitionen i SFT-förordningen att den motpart som inom ramen för ett säkerhetsarrangemang tagit emot finansiella instrument som säkerhet använder säkerheten i eget namn och för egen eller annan motparts räkning. Användningen kan bestå i överlåtelse av äganderätt eller utövande av förfoganderätt på vissa villkor som anges i säkerhetsdirektivet. Användningen får dock inte bestå i likvidation av ett finansiellt instrument om den lämnande motparten hamnar på obestånd.
För att den motpart som mottagit säkerheten ska få återanvända säkerheten ska den mottagande motparten ha gett den motpart som lämnat säkerheten, dvs. den säkerhetsställande motparten, viss information och den säkerhets-ställande motparten ska ha samtyckt på visst sätt. Rätten till återanvändning förutsätter också att återanvändningen sker i enlighet med villkoren i säkerhetsarrangemanget och att de finansiella instrument som mottagits inom ramen för ett säkerhetsarrangemang överförs från den säkerhetsställande motpartens konto.
Regeringen bedömer att svensk rätt överensstämmer med SFT-förordningen vad gäller det sakrättsliga momentet överföring. Regeringen föreslår dock en komplettering i lagen om handel med finansiella instrument.
Motparter
SFT-förordningens bestämmelser om återanvändning riktar sig till finansiella och icke-finansiella motparter. Finansiella motparter är, med några undantag, företag under tillsyn av Finansinspektionen. Liksom är fallet med säkerhetsdirektivet undantas i fråga om återanvändning myndigheter och andra offentliga organ med uppgifter av relevans för den finansiella sektorn. SFT-förordningens bestämmelser om återanvändning omfattar dock betydligt fler aktörer än säkerhetsdirektivet.
SFT-förordningens begrepp förvaltningsbolag motsvaras i svensk rätt av fondbolag om det är ett svenskt aktiebolag och av förvaltningsbolag om det är ett utländskt företag. Vid tillämpning av SFT-förordningens bestämmelser om rapportering, arkivering och återanvändning i svensk rätt bör enligt regeringen en alternativ investeringsfond anses vara motpart när fonden har rättskapacitet. Om en alternativ investeringsfond inte har rättskapacitet bör den AIF-förvaltare som förvaltar fonden anses vara motpart, oavsett om AIF-förvaltaren har tillstånd enligt lagen om förvaltare av alternativa investerings-fonder eller är registrerad enligt samma lag.
Ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument
Regeringen gör bedömningen att kravet i SFT-förordningen att åter-användning endast får ske om det finansiella instrument som tagits emot inom ramen för ett säkerhetsarrangemang överförs är förenligt med gällande svensk rätt. De krav som i övrigt ställs upp i förordningen avser enbart givande av viss information och lämnande av samtycke.
Regeringen föreslår dock att lagen om handel med finansiella instrument ska kompletteras med en upplysning om att ytterligare bestämmelser om villkor som ska gälla vid förfoganden över finansiella instrument som tillhör någon annan finns i artikel 15 i SFT-förordningen. Det handlar dock inte om någon ändring i sak. Lagrådet är av samma åsikt.
Ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder
I SFT-förordningen finns särskilda bestämmelser om transparens gentemot investerare i fonder som gäller för förvaltningsbolag (fondbolag i svensk rätt i fråga om svenska bolag) och auktoriserade AIF-förvaltare (artiklarna 13 och 14), det s.k. transparenskravet. Bestämmelserna avser information som fondbolag ska lämna i prospekt för värdepappersfonder (informationsbroschyr i svensk rätt), halvårsrapporter och årsrapporter (halvårsredogörelser och årsberättelser i svensk rätt) och motsvarande information som AIF-förvaltare ska lämna. Innehållet i och utformningen av dessa obligatoriska informationskällor regleras i UCITS-direktivet och i AIFM-direktivet.
Regeringen anser det lämpligt att införa en upplysningsbestämmelse i lagen om värdepappersfonder och lagen om förvaltare av alternativa investerings-fonder om att ytterligare bestämmelser om information som ska lämnas i informationsbroschyr, årsberättelse och halvårsredogörelse finns i artiklarna 13 och 14 i SFT-förordningen. Lagrådet har inte haft några invändningar mot detta.
Informationsutbyte och sekretess
Medlemsstaternas behöriga myndigheter, Esma och andra relevanta myndigheter, ska ha ett nära samarbete och utbyta information för att fullgöra sina uppgifter enligt SFT-förordningen (artikel 17), särskilt för att identifiera och avhjälpa överträdelser av skyldigheterna i förordningen. Behöriga myndigheter ska vidare ha ett nära samarbete och lämna information till sådana enheter som anges i förordningen samt till berörda ECBS-medlemmar om det som är relevant för fullgörande av deras uppdrag. Ett sådant nära samarbete ska enligt SFT-förordningen vara konfidentiellt, höra ihop med en berättigad begäran från de relevanta behöriga myndigheterna och endast syfta till att göra det möjligt för dessa att fullgöra sina respektive skyldigheter.
En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till en utländsk myndighet regleras i 8 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL). Uppgifter som är sekretessbelagda enligt OSL får enligt bestämmelsen inte lämnas ut till en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation i andra fall än då utlämnandet sker i enlighet med en föreskrift i lag eller förordning eller då uppgiften i motsvarande fall skulle få lämnas ut till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga organisationen. En föreskrift i en EU-förordning är att jämställa med en föreskrift i lag eller förordning. Bestämmelsen ger Finansinspektionen goda möjligheter att i sitt arbete lämna ut handlingar och uppgifter till utländska behöriga myndigheter.
Beträffande Finansinspektionens möjligheter att hämta in information och bibehålla eventuell sekretess gäller följande. Enligt 30 kap. 7 § första stycket första meningen OSL gäller sekretess hos en statlig myndighet i verksamhet som avser bl.a. tillsyn, övervakning och kontroll på finansmarknadsområdet, i den utsträckning riksdagen har godkänt avtal om detta med en annan stat eller en mellanfolklig organisation, för sådan uppgift om affärs- eller driftförhållanden och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten har fått enligt avtalet. I begreppet avtal anses ingå bl.a. rättsakter som gäller till följd av Sveriges medlemskap i EU. Sekretess gäller därmed för information som Finansinspektionen tar emot och som inte får lämnas ut enligt SFT-förordningen.
Enligt SFT-förordningen (artikel 18) gäller som huvudregel tystnadsplikt och sekretess i fråga om all konfidentiell information som utbyts mellan Esma, de behöriga myndigheterna och andra berörda enheter, inklusive alla personer som arbetar eller har arbetat för dessa, för revisorer och experter som agerar eller har agerat på uppdrag av de behöriga myndigheterna samt på uppdrag av Esma, Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa). En motsvarande tystnadsplikt följer av
2 kap. 1 § OSL. Enligt regeringen kan regleringen av detta informationsutbyte och denna tystnadsplikt och sekretess komma till stånd inom ramen för gällande rätt.
Ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Regeringen föreslår att det i offentlighets- och sekretesslagen ska införas en bestämmelse om att sekretess ska gälla för sådana uppgifter om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden som på begäran har lämnats i Finansinspektionens övervakning och kontroll enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen. Den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen i OSL ska inte ha företräde framför meddelarfriheten.
Bestämmelser om sekretess i Finansinspektionens verksamhet finns bl.a. i 30 kap. 4 och 6 §§ OSL. I 30 kap. 4 § regleras den sekretess som gäller i Finansinspektionens verksamhet som avser tillståndsgivning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, värdepappersmarknaden eller försäkringsväsendet. I 30 kap. 6 § regleras den sekretess som gäller för Finansinspektionens övervakning eller kontroll över finansmarknaderna enligt viss angiven lagstiftning, vilket har ansetts vara en verksamhet som är skild från tillståndsgivningen och tillsynen.
Regeringen föreslår att Finansinspektionen bl.a. ska ha rätt att förelägga ett företag eller någon annan att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat samt att inspektionen även ska ha befogenhet att hålla förhör med den som förväntas kunna lämna uppgifter. Den information som lämnas till Finansinspektionen kan innehålla känsliga uppgifter om t.ex. affärsmässiga förhållanden, vars offentliggörande kan leda till avsevärd ekonomisk skada för en enskild. Med hänsyn härtill och till SFT-förordningens krav på tystnadsplikt bör sekretess gälla i Finansinspektionens verksamhet som avser övervakning av att SFT-förordningen följs. En hänvisning till den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen bör därför tas in i 30 kap. 6 § första stycket OSL.
I likhet med vad som gäller enligt de lagar som anges i 30 kap. 6 § första stycket bör uppgifter som har lämnats till Finansinspektionen och som rör den uppgiftsskyldige själv omfattas av sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten (andra stycket i samma paragraf).
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
SFT-förordningen trädde i kraft den 12 januari 2016. Förordningen ska, med vissa undantag, även tillämpas fr.o.m. detta datum. Den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen ska därför träda i kraft så snart som möjligt. Det har bedömts vara den 1 juni 2019. Även de ändringar i andra lagar som föreslås i propositionen ska träda i kraft det datumet.
Den 13 december 2018 antog kommissionen en delegerad förordning med förslag på tekniska tillsynsstandarder som specificerar de uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering som ska rapporteras till transaktionsregister (C(2018) 8334 final). Förordningen har dock varken publicerats i Europeiska unionens officiella tidning eller trätt i kraft. Detta innebär att bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering av transaktioner för värdepappersfinansiering till transaktionsregister inte kan bli tillämpliga förrän tidigast någon gång under 2020 i fråga om vissa aktörer och ännu senare i fråga om andra aktörer.
Ingripande vid överträdelse av bestämmelserna om skyldighet att rapportera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering ska inte få ske för överträdelse som ägt rum innan bestämmelserna om sådan rapportering i SFT-förordningen har börjat tillämpas. Ingripande ska inte få ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet. Detta framgår av en övergångsbestämmelse.
Förslagets konsekvenser
SFT-förordningen ställer krav på såväl finansiella som icke-finansiella motparter att rapportera och arkivera uppgifter om transaktioner för värdepappersfinansiering samt att iaktta vissa bestämmelser i fråga om återanvändning av finansiella instrument som tagits emot inom ramen för ett
säkerhetsarrangemang. Kravet omfattar såväl banker, värdepappersbolag, fondbolag, försäkringsföretag och andra finansiella företag som icke-finansiella företag. SFT-förordningen innehåller även krav på att fondbolag, förvaltningsbolag och AIF-förvaltare ska informera investerare i fonder om sin användning.
Företag
Rapporteringen av uppgifter om transaktioner som rör värdepappers-finansiering enligt SFT-förordningen baseras på det befintliga ramverket för rapportering som i dag gäller för derivattransaktioner enligt OTC-förordningen. Rapporteringen enligt SFT-förordningen är tänkt att fungera på motsvarande sätt, dvs. genom att motparter i en transaktion för värdepappersfinansiering rapporterar uppgifter om transaktionen till ett transaktionsregister. Företag som ska rapportera uppgifter enligt båda förordningarna borde ha goda möjligheter att samordna rapporteringen. För företag som enbart ska rapportera enligt SFT-förordningen antas kostnaderna vara i samma storleksordning som kostnaderna för jämförbara företag som i dag rapporterar enligt OTC-förordningen.
Små och medelstora företag som är icke-finansiella motparter behöver inte rapportera sina transaktioner enligt SFT-förordningen eftersom den rapporteringen i stället ska göras av deras finansiella motpart för båda parters räkning. För svensk del kommer relativt stora företag att omfattas av undantagen från rapporteringsskyldigheten, förutsatt att de är icke-finansiella enligt definitionen i SFT-förordningen. Dessutom har företag oavsett storlek möjlighet att delegera rapporteringen.
Kostnaderna för små och medelstora företags skyldigheter enligt SFT-förordningen bedöms som begränsade. Kostnaden för stora företags skyldigheter enligt SFT-förordningen bedöms inte heller vara så stora att de skulle påverka deras arbetsförutsättningar och konkurrensförmåga. Företagens skyldigheter enligt förordningen bör leda till ökad transparens på finansmarknaden, vilket gör det möjligt att tidigare upptäcka finansiella risker. Detta är till nytta för alla aktörer.
Enskilda
Förslagen i propositionen rör främst juridiska personer, men i vissa fall berörs även enskilda, dvs. fysiska personer. Enligt SFT-förordningen ska Finansinspektionen få ingripa mot en fysisk person som ingår i ledningen för en juridisk person som överträder bestämmelserna i SFT-förordningen om rapportering, arkivering och återanvändning. I propositionen föreslås dock att ett sådant ingripande endast ska få ske om företagets överträdelse är allvarlig och den fysiska personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet orsakat överträdelsen. Det är samma ordning som gäller enligt andra lagar på finansmarknadsområdet.
Finansinspektionen
Förslagen kommer att innebära en viss ökad arbetsbörda för Finansinspektionen främst i deras arbete med tillsyn och ingripanden. Enligt propositionen ska inspektionen få ta ut en årlig avgift från företag som står under inspektionens tillsyn för att bekosta inspektionens verksamhet enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till SFT-förordningen. Övriga eventuella ökade kostnader som kan uppkomma ska hanteras inom befintliga budgetramar.
Domstolarna och Kronofogdemyndigheten
Regeringen gör bedömningen att de frågeställningar som kan uppkomma i Finansinspektionens beslut enligt SFT-förordningen och den nya lagen till stor del kommer att vara förhållandevis okomplicerade. Detta innebär att möjligheten att överklaga Finansinspektionens olika beslut inte förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet mål hos allmän förvaltnings-domstol. De beslut som Finansinspektionen får fatta avser tillsyns- och ingripandeåtgärder och kommer därmed sannolikt att förekomma i begränsad omfattning.
Förslagen innebär att Kronofogdemyndigheten får vissa nya arbets-uppgifter. Dessa antas bli av begränsad omfattning. Eventuella ökade kostnader för domstolarna och Kronofogdemyndigheten med anledning av förslagen ska därför hanteras inom befintliga budgetramar.
Utskottets ställningstagande
Utskottet tillstyrker propositionen.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2018/19:38 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
Bilaga 2
