|
|
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden
Sammanfattning
Utskottet ställer sig bakom regeringens lagförslag, vilket innebär att den nuvarande lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden upphävs och ersätts av en ny lag med samma rubrik, till vilken bestämmelserna i den nuvarande lagen förs över. Dessutom ändras lagen om handel med finansiella instrument, lagen om värdepappersfonder, offentlighets- och sekretesslagen, konsumentkreditlagen, lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Lagförslagen syftar till att anpassa den svenska lagstiftningen till ändrade EU-regler när det gäller referensvärden och att EU:s förordning om referensvärden ska kunna tillämpas i Sverige. Förordningen förutsätter att medlemsstaterna inför nationella bestämmelser, t.ex. om sanktioner. Vidare förutsätter förordningen att medlemsstaterna kompletterar förordningen genom att ge den behöriga myndigheten nödvändiga utrednings- och tillsynsbefogenheter.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019.
Behandlade förslag
Proposition 2018/19:4 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Bilaga 2
Regeringens lagförslag
Utskottets förslag till riksdagsbeslut
|
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden |
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden,
2. lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument,
3. lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder,
4. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
5. lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846),
6. lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder,
7. lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2018/19:4 punkterna 1–7.
Stockholm den 22 november 2018
På finansutskottets vägnar
Elisabeth Svantesson
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Elisabeth Svantesson (M), Fredrik Olovsson (S), Gunilla Carlsson (S), Niklas Wykman (M), Adnan Dibrani (S), Emil Källström (C), Ulla Andersson (V), Jessika Roswall (M), Dennis Dioukarev (SD), Jakob Forssmed (KD), Ingemar Nilsson (S), Mats Persson (L), Janine Alm Ericson (MP), Björn Wiechel (S), Mattias Karlsson i Luleå (M), Charlotte Quensel (SD) och Mikael Strandman (SD).
Ärendet och dess beredning
Den 1 januari 2018 trädde lagen (2017:1185) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden[1] i kraft. Lagen innehåller de bestämmelser som är nödvändiga för att förordningen ska kunna tillämpas i Sverige fr.o.m. det datumet.
I proposition 2018/19:4 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden föreslår regeringen ytterligare lagstiftningsåtgärder som bör vidtas med anledning av förordningen om referensvärden. Den nuvarande lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden föreslås upphävas och ersättas av en ny lag med samma rubrik. Det föreslås att bestämmelserna i den nuvarande lagen överförs dit. Vidare föreslås bestämmelser om Finansinspektionens utrednings- och tillsynsbefogenheter, om ingripanden och sanktioner vid överträdelser av förordningen samt om avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt den nya lagen. Vissa ändringar föreslås också i konsumentkreditlagen (2010:1846) till följd av regler i förordningen om referensvärden som ändrar Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG.
Det föreslås även ändringar i offentlighets- och sekretesslagen, lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder, lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, lagen (2004:46) om värdepappersfonder och lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.
Regeringens förslag till riksdagsbeslut återges i bilaga 1. Regeringens lagförslag finns i bilaga 2. Lagförslagen har granskats av Lagrådet. Regeringen har i huvudsak följt Lagrådets förslag och synpunkter. Efter Lagrådets granskning har en ändring gjorts i 5 kap. 4 § lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Ändringen motsvarar den ändring som Lagrådet föreslår i bl.a. 5 kap. 5 § samma lag. Regeringen bedömer att denna ändring, både författningstekniskt och även i övrigt, är sådan att ett yttrande från Lagrådet skulle sakna betydelse och därför har ett sådant inte inhämtats. Vidare har regeringen gjort några språkliga och redaktionella ändringar i förhållande till lagrådsremissen.
Under förhandlingarna av EU-förordningen lämnade regeringen en faktapromemoria till riksdagen (2013/14:FPM13).
Den 14 januari 2014 hölls överläggning med dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman om förordningen om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal. Den 9 december 2014 hölls ytterligare en överläggning med finansmarknadsminister Per Bolund om förordningen om referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal.
Ingen motion har väckts med anledning av propositionen.
Bakgrund
EU:s förordning om referensvärden
Bakgrund
Ett index är ett mått som används utifrån ett urval av underliggande data. När ett index används för att bestämma värdet på ett finansiellt instrument eller finansiellt avtal, eller används för att mäta resultatet i t.ex. en värdepappersfond, blir det ett referensvärde (på engelska benchmark). En del index är referensräntor – t.ex. Libor, Euribor eller Stibor – som kan ligga till grund för prissättningen av olika typer av finansiella instrument, exempelvis ränteswappar. Referensräntor används på många områden, bl.a. för att bestämma nivån på räntor för exempelvis bolån. Index som utgör referensvärden fyller således en viktig funktion på de finansiella marknaderna. Manipulationen av referensräntorna Libor och Euribor har visat på såväl referensräntornas betydelse som deras sårbarhet.
I april 2014 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG (marknadsmissbruksförordningen) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv).
Hösten 2012 genomförde Riksbanken en utredning om den svenska referensräntan Stibor (Riksbankens utredning om Stibor, Riksbanksstudier, november 2012). Riksbanken kom fram till att det inte fanns några tecken på att Stibor hade manipulerats, men fann ett antal brister i ramverket kring Stibor som borde åtgärdas för att stärka förtroendet för referensräntan. Riksbankens rekommendationer har lett till en reformering av Stibor, som numera administreras av Svenska Bankföreningen. År 2014 gjorde Riksbanken en ny utvärdering av Stibor och konstaterade att Stibor har bestämts till rättvisande nivåer under det nya Stiborramverket för den tidsperiod som studien är baserad på.
Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (International Organization of Securities Commissions, IOSCO) antog den 17 juli 2013 globala riktlinjer för referensvärden på de finansiella marknaderna.
Förordningens innehåll
Syfte och tillämpningsområde
Genom förordningen om referensvärden förbättras styrningen av och kontrollen över processen att fastställa referensvärden. Syftet är att säkerställa att de index som i unionen används som referensvärden i finansiella instrument och finansiella avtal eller för att mäta investeringsfonders resultat är rättvisande och inte manipuleras.
Förordningen ska tillämpas när referensvärden ska tillhandahållas, dataunderlag för referensvärden ska rapporteras och när referensvärden ska användas inom unionen. Vissa aktörer och index undantas från förordningens tillämpningsområde.
Administratörer och rapportörer av dataunderlag
En administratör är den fysiska eller juridiska person som kontrollerar tillhandahållandet av ett referensvärde och som därmed sköter arrangemangen kring fastställandet av referensvärdet, samlar in och analyserar dataunderlag samt fastställer referensvärdet. Förordningen ställer krav på auktorisation eller registrering av en behörig myndighet för att få agera som administratör av ett referensvärde. Den behöriga myndigheten får återkalla auktorisationen och även besluta om sanktioner.
En rapportör är en fysisk eller juridisk person som rapporterar dataunderlag, dvs. lämnar dataunderlag som inte är lättillgängligt till en administratör eller till någon annan för vidarebefordran till en administratör, i syfte att dataunderlaget ska användas för att fastställa ett referensvärde.
Förordningen ställer även krav som gäller för administratörer och rapportörer som medverkar när referensvärden fastställs i form av detaljerade regler om
• styrning och kontroll
• dataunderlagets kvalitet
• metoden för fastställandet av referensvärden
• skyldighet för administratörer att rapportera misstänkta manipulationer
• administratörers skyldighet att utarbeta en uppförandekod för rapportörer som klargör vilka skyldigheter och vilket ansvar rapportörerna har när de lämnar dataunderlag för att fastställa ett referensvärde.
Enheter under tillsyn
Förordningen innehåller regler som gäller för enheter som redan omfattas av reglering och tillsyn, s.k. enheter under tillsyn. Exempel på sådana enheter är kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkringsföretag.
Användning av referensvärden
Definitionen av användning av ett referensvärde
Användning av ett referensvärde kan bl.a. bestå i att emittera ett finansiellt instrument som hänvisar till ett index eller en kombination av index eller att vara part i ett sådant finansiellt avtal som omfattas av förordningen och som hänvisar till ett index eller en kombination av index.
Förutsättningar för användning – enheter under tillsyn
Enheter under tillsyn får använda ett referensvärde under förutsättning att referensvärdet tillhandahålls av en administratör i unionen som ingår i det register över administratörer som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska tillhandahålla eller om det aktuella referensvärdet ingår i nämnda register.
Även referensvärden som tillhandahålls av administratörer i tredjeland kan bli godkända för användning inom unionen och därmed ingå i nämnda register.
Hänvisning till ett referensvärde i ett prospekt
I förordningen finns det en bestämmelse om användning av ett referensvärde som gäller oavsett om användaren är en enhet under tillsyn eller inte. Bestämmelsen rör innehållet i ett prospekt som ska offentliggöras enligt det s.k. prospektdirektivet[2] eller enligt UCITS-direktivet[3]. Prospektdirektivet har ersatts av den s.k. prospektförordningen[4]. Prospektförordningen ska börja tillämpas den 21 juli 2019.
Krav för olika typer av referensvärden
Kritiska referensvärden
Brister i vissa referensvärden kan få konsekvenser för marknadernas integritet, den finansiella stabiliteten, konsumenter, realekonomin eller finansiering av hushåll och företag som skulle kunna påverka en eller flera medlemsstater. Förordningen innehåller därför särskilda regler för sådana referensvärden som anses kritiska i denna bemärkelse. Det är kommissionen som fastställer vilka referensvärden som är kritiska. Ett referensvärde anses exempelvis kritiskt om det används som en referens för finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos investeringsfonder som har ett totalt värde på minst 500 miljarder euro, baserat på referensvärdets alla olika slags löptider.
Signifikanta referensvärden
Ett signifikant referensvärde är ett referensvärde som används som referens för finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos investeringsfonder som har ett sammanlagt genomsnittligt värde på minst 50 miljarder euro på grundval av samtliga löptider för referensvärdet under en sexmånadersperiod. Även ett referensvärde under denna tröskel är signifikant under förutsättning att det inte finns några, eller mycket få, lämpliga marknadsledda alternativ till referensvärdet och det skulle allvarligt och negativt påverka t.ex. den finansiella stabiliteten om referensvärdet inte längre tillhandahölls eller inte längre var tillförlitligt.
Icke-signifikanta referensvärden
Ett icke-signifikant referensvärde är negativt bestämt och definieras som ett referensvärde som varken uppfyller kraven för ett kritiskt eller signifikant referensvärde.
Referensvärden baserade på reglerade uppgifter
Många referensvärden bygger på dataunderlag som tillhandahålls av enheter under tillsyn och där dataunderlaget i sig omfattas av regler i andra EU-rättsakter. Det kan t.ex. vara fråga om transaktionsuppgifter som kommer från en reglerad marknad eller en multilateral handelsplattform (MTF-plattform), eller fondandelsvärden för investeringsfonder. Dessa referensvärden anses vara mindre sårbara för manipulation.
Referensvärden för råvaror och räntor
Två sektorer och typer av referensvärden är föremål för en särskild reglering i förordningen. Det gäller referensräntor och råvaruindex.
Öppenhet och konsumentskydd
Esma har en skyldighet att föra ett offentligt register över bl.a. de administratörer som auktoriserats eller registrerats enligt förordningen och den behöriga myndighet som ansvarar för tillsyn över att den följs. Inom två veckor från det att en administratör införts i det nämnda registret ska administratören offentliggöra en referensvärdesdeklaration för varje referensvärde eller, i förekommande fall, för varje familj av referensvärden.
Den behöriga myndigheten och dess befogenheter
Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som är ansvarig för att utföra uppgifterna enligt förordningen. Förordningen anger ett minsta antal tillsyns- och utredningsbefogenheter som den behöriga myndigheten ska ha enligt nationell rätt. Myndigheten ska bl.a. ha rätt att få tillgång till handlingar, kunna hålla förhör samt genomföra platsundersökningar. Den behöriga myndigheten ska också ha möjlighet att besluta om administrativa sanktioner, som sanktionsavgifter, när förordningen överträds. De behöriga myndigheterna ska också samarbeta och utbyta information sinsemellan och med Esma, i synnerhet när det gäller utredningsverksamhet.
Ändringar i vissa andra EU-rättsakter
Genom förordningen om referensvärden har det gjorts vissa ändringar i marknadsmissbruksförordningen. Dessa ändringar behandlas inom ramen för arbetet med att anpassa svensk rätt till den förordningen (se prop. 2016/17:22) och behandlas därför inte i denna proposition.
Genom förordningen har det också gjorts vissa ändringar i bolånedirektivet[5] och i konsumentkreditdirektivet[6]. Ändringarna innebär att det under vissa förutsättningar ställs krav på att information om bl.a. administratörer och referensvärden ska lämnas till konsumenter som ingår vissa avtal som omfattas av nämnda direktiv.
Det fortsatta arbetet inom EU
Av förordningen om referensvärden följer att kommissionen ska anta delegerade akter och genomförandeakter på ett antal områden.
Kommissionen ska senast den 1 januari 2020 göra en översyn av för-ordningen om referensvärden.
Kommissionen ska också vart femte år se över utvecklingen av inter-nationella principer som är tillämpliga för referensvärden samt utvecklingen av rättsliga ramar och tillsynspraxis i tredjeländer när det gäller att tillhandahålla referensvärden, och analysera om det finns behov av att ändra förordningen.
I september 2017 lade kommissionen fram ett förslag om översyn av det europeiska systemet för finansiell tillsyn. I anslutning till förslaget överlämnades en faktapromemoria till riksdagen (2017/18:FPM11).
I maj 2018 lade kommissionen fram ytterligare förslag om ändring i förordningen om referensvärden (COM(2018) 355 final av den 24 maj 2018, förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1011 om lågkolsindex och nettopositivt index. Förslaget innebär att det införs en särskild reglering för två nya typer av index. Det ena är ett lågkolsindex vars underliggande tillgångar ska släppa ut betydligt mindre koldioxid jämfört med ett ordinarie jämförelseindex. Det andra är ett nettopositivt koldioxidindex, vars underliggande tillgångar har ett positivt nettoutsläpp, dvs. tar upp mer koldioxid än vad de släpper ut. De nämnda förslagen från kommissionen är för närvarande föremål för förhandling i Europaparlamentet och rådet.
Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen antar regeringens förslag till en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden och ändringar i lagen om handel med finansiella instrument, lagen om värdepappersfonder, offentlighets- och sekretesslagen, konsumentkreditlagen, lagen om förvaltare av alternativa investeringsfonder och lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning. Förslagen innebär att svensk rätt anpassas till EU:s förordning om referensvärden.
Propositionen
Allmänna utgångspunkter
Regeringen föreslår att de bestämmelser som är nödvändiga till följd av förordningen om referensvärden ska införas i en ny lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Den nuvarande lagen med samma rubrik upphävs. Bestämmelsen i den nuvarande lagen om att Finansinspektionen är behörig myndighet enligt förordningen ska föras över till den nya lagen.
Hänvisningar till EU:s förordning om referensvärden i de bestämmelser som föreslås ska vara dynamiska, dvs. avse förordningen i den lydelse som gäller vid varje tidpunkt.
Regeringen bedömer att Finansinspektionen i sin tillsyn bör beakta att det s.k. dubbelprövningsförbudet skulle kunna aktualiseras om en överträdelse av EU:s förordning om referensvärden samtidigt utgör marknadsmanipulation. Särskilda bestämmelser om handlingsregler för myndigheternas hantering av en sådan situation bör dock inte införas. Rätten att inte belasta sig själv hindrar inte att företag under tillsyn är skyldiga att bistå Finansinspektionen i utredningar om överträdelser av EU-förordningen.
Finansinspektionens utredningsbefogenheter
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska få besluta att förelägga en fysisk eller juridisk person att tillhandahålla uppgifter, handlingar eller annat. Finansinspektionen ska även få besluta att förelägga den som förväntas kunna lämna upplysningar i saken att inställa sig till förhör. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite. Ett föreläggande ska dock inte få strida mot den i lag reglerade tystnadsplikten för advokater.
Finansinspektionen föreslås få besluta att förelägga marknadsaktörer på marknadsplatser där de underliggande tillgångarna till råvaruderivat handlas (spotmarknaden) att lämna transaktionsrapporter eller annan information. Marknadsaktörerna ska också vara skyldiga att på begäran av Finansinspektionen ge åtkomst till handlarnas system. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite.
Finansinspektionen föreslås vidare få genomföra undersökningar i juridiska eller fysiska personers verksamhetslokaler när det är nödvändigt för att övervaka att dessa personer följer bestämmelserna i EU:s förordning om referensvärden.
Betalningssäkring föreslås få ske för en sanktionsavgift på grund av en överträdelse eller misstänkt överträdelse av EU:s förordning om referensvärden. En ansökan om betalningssäkring ska prövas av allmän förvaltningsdomstol.
Regeringen föreslår också att Finansinspektionen ska få besluta att förelägga en fysisk eller juridisk person som sannolikt har överträtt EU:s förordning om referensvärden att upphöra med ett visst agerande. Beslutet om föreläggande ska gälla till dess att Finansinspektionen har prövat om förfarandet strider mot EU-förordningen, dock i högst sex månader. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite.
Om det har förekommit felaktiga eller vilseledande uppgifter i samband med att ett referensvärde har tillhandahållits, föreslås att Finansinspektionen ska få offentliggöra korrekta uppgifter. I ett sådant fall ska Finansinspektionen även få besluta att förelägga administratören eller den som har offentliggjort eller spridit referensvärdet att korrigera referensvärdet eller informationen. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite.
Ingripanden
Enligt regeringen saknas det anledning att införa bestämmelser om straffansvar för överträdelser av EU:s förordning om referensvärden.
Ingripanden vid överträdelser av EU:s förordning om referensvärden ska enligt regeringen ske genom att Finansinspektionen fattar beslut om administrativa åtgärder och sanktioner.
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska ingripa mot
– en auktoriserad eller registrerad administratör, en rapportör under tillsyn eller en enhet under tillsyn som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s förordning om referensvärden
– den som har åsidosatt sin skyldighet att upprätta en informationsbroschyr eller ett prospekt enligt EU-förordningen
– en administratör eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande som Finansinspektionen har gett med stöd av EU-förordningen
– en auktoriserad eller registrerad administratör eller en enhet under tillsyn som inte har följt ett föreläggande av Finansinspektionen, eller inte har gett tillträde till verksamhetslokaler
– den som driver verksamhet som administratör utan att ha fått auktorisation eller registrerats enligt EU-förordningen.
Finansinspektionen ska inte ingripa om överträdelsen omfattas av ett föreläggande som har förenats med vite och den överträdelsen ligger till grund för en ansökan om att utdöma vitet.
Sanktioner och åtgärder
Regeringen föreslår att Finansinspektionen ska få besluta att förelägga den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s förordning om referensvärden att inom en viss tid vidta en åtgärd för att komma till rätta med situationen eller upphöra med ett visst agerande. Ett beslut om föreläggande ska få förenas med vite.
Om en överträdelse av EU:s förordning om referensvärden har skett ska den som har gjort sig skyldig till överträdelsen och därigenom gjort en vinst, betala ett belopp som motsvarar vinsten (återföring). Återföring ska dock inte beslutas om det är uppenbart oskäligt. Nuvarande bestämmelse om återföring i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknads-missbruksförordning ändras så att kostnader som undvikits till följd av en överträdelse inte anges som en särskild beräkningsgrund. Beloppet ska tillfalla staten.
Finansinspektionen ska få besluta om anmärkning mot den som har åsidosatt sina skyldigheter enligt EU:s förordning om referensvärden.
Regeringen föreslår vidare att det ska anges i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden att återkallelse av auktorisation eller registrering enligt artikel 35 i EU-förordningen är en av de ingripandeåtgärder som kan komma i fråga vid överträdelser av förordningen.
Finansinspektionen föreslås få förbjuda den som har överträtt EU:s förordning om referensvärden att vara administratör, eller styrelseledamot eller verkställande direktör, eller ersättare för någon av dem, i en administratör eller rapportör under tillsyn. Ett sådant förbud ska gälla under en viss tid, lägst tre och högst tio år och få förenas med vite.
Sanktionsavgiften för en juridisk person vid överträdelser av EU:s förordning om referensvärden ska kunna fastställas till det högsta av ett belopp som per den 30 juni 2016 i svenska kronor motsvarade 1 miljon euro, tre gånger den vinst som den juridiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa, eller 10 procent av den juridiska personens omsättning närmast föregående räkenskapsår eller, i förekommande fall, motsvarande omsättning på koncernnivå.
Om den juridiska personen är en förening, ska med omsättning avses 10 procent av medlemmarnas sammanlagda omsättning. Detta ska gälla även om föreningen ingår i en koncern.
Om överträdelsen har skett under den juridiska personens första verksamhetsår eller om uppgifter om omsättningen annars saknas eller är bristfälliga får omsättningen uppskattas.
Sanktionsavgiften för en fysisk person ska kunna fastställas till högst det högsta av ett belopp som per den 30 juni 2016 i svenska kronor motsvarade 500 000 euro, eller tre gånger den vinst som den fysiska personen gjort till följd av regelöverträdelsen, om beloppet går att fastställa. Avgiften tillfaller staten.
Bestämmelserna om beräkning av högsta sanktionsavgift i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning ska ändras så att kostnader som undvikits till följd av en regelöverträdelse inte anges som en särskild beräkningsgrund. I bestämmelsen om beräkning av högsta sanktionsavgift när den juridiska personen ingår i en koncern ska det anges att det är motsvarande omsättning på koncernnivå som ska ligga till grund för beräkningen.
Omständigheter som ska vara styrande vid beslut om ingripande
Regeringen föreslår att Finansinspektionen vid valet av ingripande för en överträdelse av EU:s förordning om referensvärden ska ta hänsyn till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet eller den reala ekonomin, skador som uppstått och graden av ansvar.
Därutöver ska Finansinspektionen i försvårande riktning beakta om den som har begått överträdelsen tidigare har begått en överträdelse. Vid den bedömningen ska särskild vikt fästas vid om överträdelserna är likartade och den tid som har gått mellan de olika överträdelserna. Finansinspektionen ska i förmildrande riktning beakta om den som har begått överträdelsen i väsentlig utsträckning genom ett aktivt samarbete har underlättat inspektionens utredning av överträdelsen och om den personen har vidtagit åtgärder efter överträdelsen för att undvika att den upprepas.
De omständigheter som ska vara styrande för beslut om administrativa åtgärder och sanktioner ska beaktas även när sanktionsavgifternas storlek ska bestämmas. Utöver detta ska särskild hänsyn också tas till den berörda personens finansiella ställning och den vinst som personen gjort till följd av överträdelsen.
Finansinspektionen får avstå från ingripande om en överträdelse är ringa eller ursäktlig, om personen i fråga gör rättelse, om något annat organ har vidtagit åtgärder mot personen och dessa åtgärder bedöms tillräckliga eller om det annars finns särskilda skäl.
Bestämmelserna i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning om vilka omständigheter som ska beaktas när sanktionsavgiftens storlek bestäms ändras så att kostnader som undvikits till följd av en regelöverträdelse inte anges särskilt.
Finansinspektionens skyldighet att offentliggöra sanktionsbeslut och lämna uppgifter till Esma
Regeringen bedömer att kravet i EU-förordningen att den behöriga myndigheten ska offentliggöra beslut om sanktioner inte kräver någon lagstiftningsåtgärd. Skyldigheten att årligen förse Esma med uppgifter om antalet påförda administrativa sanktioner bör tillgodoses genom föreskrifter på förordningsnivå.
Betalning, preskription och verkställighet
I förordningen om referensvärden finns det inte några regler om betalning av sanktionsavgifter, preskription och verkställighet. Medlemsstaterna har således frihet att själva avgöra vad som ska gälla i sådana frågor. Regeringen föreslår att en sanktionsavgift ska betalas inom trettio dagar efter det att beslutet har fått laga kraft eller den längre tid som anges i beslutet. Om sanktionsavgiften inte betalas inom denna tid, föreslår regeringen att Finansinspektionen ska lämna den obetalda avgiften för indrivning. Verkställighet får ske enligt utsökningsbalkens bestämmelser. En sanktionsavgift ska falla bort i den utsträckning verkställighet inte har skett inom fem år från det att beslutet fick laga kraft. Bestämmelserna ska även gälla återföring.
Överklagande
Regeringen föreslår att bestämmelserna om överklagande i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden ska föras över till den nya lagen med samma rubrik. Det ska dock inte anges uttryckligen att bestämmelserna gäller beslut enligt EU-förordningen. Finansinspektionen bör enligt regeringen få bestämma att ett beslut om föreläggande, förbud eller återkallelse enligt EU-förordningen eller enligt den nya lagen ska gälla omedelbart.
Samarbete med andra behöriga myndigheter
Regeringen anser att det informationsutbyte som EU:s förordning om referensvärden föreskriver kan komma till stånd inom ramen för gällande svensk rätt. Det krävs inte heller några lagstiftningsåtgärder för att Finansinspektionen ska kunna utreda en fråga på begäran av en behörig myndighet i ett annat land inom EES.
Regeringen bedömer att bestämmelserna om att inrätta och samarbeta inom tillsynskollegier i EU:s förordning om referensvärden inte innebär att förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning förs över till utländska organ.
Rapportering av överträdelser
Regeringen föreslår att den som till följd av rapporteringsskyldighet i EU:s förordning om referensvärden har underrättat Finansinspektionen om misstänkt agerande som kan utgöra manipulation eller försök till manipulation av ett referensvärde ska inte kunna göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt.
Personuppgifter som avser brott enligt lagen om straff för marknadsmissbruk på värdepappersmarknaden ska få behandlas inom ramen för sådana rutiner för rapportering av överträdelser som en administratör ska ha enligt EU:s förordning om referensvärden.
Tystnadsplikt ska gälla för uppgifter i en anmälan eller utsaga om en misstänkt överträdelse av EU-förordningen om uppgiften kan avslöja anmälarens eller den utpekade personens identitet.
Den som är eller har varit anställd hos en administratör och har gjort en anmälan inom ramen för de rutiner för rapportering av överträdelser som en administratör ska ha enligt EU-förordningen får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt någon tystnadsplikt om anmälaren hade anledning att anta att en överträdelse hade skett.
Skyldighet att lämna information om ett referensvärde enligt andra författningar
Regeringen föreslår att bestämmelsen i konsumentkreditlagen som anger vilken information som ska ges till en konsument innan ett kreditavtal ingås ska kompletteras med krav på att en näringsidkare, i de fall ett kreditavtal hänvisar till ett referensvärde som omfattas av EU:s förordning om referensvärden, ska lämna information om vilket referensvärde som används och vem som kontrollerar tillhandahållandet av det. Informationen ska även innehålla en beskrivning av vad det innebär för konsumenten att referensvärdet används.
Bestämmelsen i konsumentkreditlagen om allmän information om bostadskrediter bör enligt regeringen kompletteras med krav på att näringsidkare, för det fall det erbjuds kreditavtal som hänvisar till referensvärden, ska ange vilket referensvärde som kreditavtalet hänvisar till och vem som kontrollerar tillhandahållandet av referensvärdet. Informationen ska även innehålla en beskrivning av vad det innebär för konsumenten att referensvärdet används.
I konsumentkreditlagen bör det införas en definition av referensvärde i form av en hänvisning till definitionen i EU-förordningen.
I lagen om värdepappersfonder och lagen om handel med finansiella instrument bör det införas upplysningsbestämmelser om att det i EU:s förordning om referensvärden finns ytterligare bestämmelser om vad en informationsbroschyr respektive ett prospekt ska innehålla. De krav på innehållet i en informationsbroschyr för en värdepappersfond som ställs i EU-förordningen ska även gälla för innehållet i en informationsbroschyr för en specialfond.
Avgifter för Finansinspektionens verksamhet
Bestämmelsen i lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden om att Finansinspektionen har rätt att ta ut avgifter för prövningar av ansökningar, anmälningar och underrättelser enligt EU-förordningen bör enligt regeringen föras över till den nya lagen med samma rubrik.
Administratörer av referensvärden och sådana enheter under tillsyn som har fått ett godkännande av ett referensvärde för användning i unionen enligt artikel 33.1 i EU-förordningen ska betala årliga avgifter för att bekosta Finansinspektionens verksamhet enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden. Regeringen föreslås få utfärda bestämmelser om avgifterna.
Sekretess i Finansinspektionens verksamhet
Regeringen föreslår att sekretessen för en uppgift som kan avslöja anmälarens identitet i en anmälan om en överträdelse av marknadsmissbruksförordningen inte ska gälla om anmälaren varit rapporteringsskyldig enligt artikel 14 i EU:s förordning om referensvärden. Några ytterligare sekretessbestämmelser till följd av reglerna i EU-förordningen behöver inte införas enligt regeringen.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2019. Den nuvarande lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden ska upphöra att gälla samma dag. Ingripande enligt den nya lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden bör inte få ske för överträdelser som har ägt rum före ikraftträdandet.
Förslagets konsekvenser
Förslagets syfte och alternativa lösningar
Förordningen förutsätter att nationella bestämmelser införs t.ex. om sanktioner. Vidare förutsätter förordningen att medlemsstaterna kompletterar förordningen genom att ge den behöriga myndigheten nödvändiga utrednings- och tillsynsbefogenheter. Förslagen i denna proposition innebär enligt regeringen att kompletterande bestämmelser till förordningen införs i en lag som kompletterar förordningen. Genom förslagen tillgodoses förordningens krav på en kompletterande reglering i nationell rätt. Regeringen gör också bedömningen att det inte torde finnas några alternativa lösningar som skulle vara lämpliga när det gäller de åtgärder som är nödvändiga för att anpassa den svenska lagstiftningen till förordningen.
Kostnader och andra konsekvenser
Berörda aktörer
Förslagen bedöms enligt regeringen inte ge några omedelbara effekter på samhällsekonomin men förväntas bidra till ökad transparens och tillsyn, vilket förväntas ha en positiv effekt på den finansiella stabiliteten och bidra till ett stärkt konsumentskydd.
Majoriteten av de berörda företagen är verksamma inom finansbranschen. Utöver dessa aktörer berörs även Finansinspektionen och Sveriges Domstolar. Finansinspektionen uppskattar att cirka tio aktörer kommer att ansöka om tillstånd som administratör. Rapportörer under tillsyn som omfattas av förordningen är främst de banker som rapporterar dataunderlag till den svenska referensräntan Stibor. I dagsläget är dessa Danske Bank, Handelsbanken, Länsförsäkringar Bank, Nordea, SBAB Bank, SEB och Swedbank, dvs. sju av de största bankerna i Sverige. Det är Svenska Bankföreningen som är huvudman och som har det övergripande ansvaret för Stibor i dag. Svenska Bankföreningen är en branschorganisation och företräder bankerna i Sverige. Medlemmar är 31 banker samt finansbolag och bostadsinstitut som ingår i bankkoncernerna samt filialer till utländska banker som är verksamma i Sverige.
Konsekvenser för företag och enskilda
Regelrådet skriver i sitt remissvar att konsekvensanalysen borde ha innehållit information om särskilda hänsyn till små företag när reglerna utformas. Eftersom lagförslagen krävs med anledning av en direkt tillämplig EU-förordning saknas emellertid enligt regeringen möjlighet att ta särskild hänsyn till små företag. Reglerna bedöms dock inte påverka små företag särskilt.
Regelrådet anser också att konsekvensanalysen borde ha innehållit information om vilka kostnader förslaget kan medföra med anledning av att det i den information som ska lämnas om specialfonder ska ingå information även om referensvärden. Förslaget i den delen går längre än förordningen. Regeringen konstaterar att för specialfonder gäller redan enligt befintligt regelverk att det ska tillhandahållas en informationsbroschyr. Informations-broschyren uppdateras normalt en gång per år. Att i informationsbroschyren även ta in information om användningen av ett referensvärde kan enligt regeringen inte anses medföra några ökade kostnader av betydelse.
Vidare menar Regelrådet att det hade varit önskvärt att konsekvensanalysen hade innehållit information om vilka konsekvenser ett tillfälligt förbud att vara administratör kan få och om ett förbud kan påverka konkurrensförhållandena för berörda företag. Det kan påverka personens verksamhet på så sätt att den inte kan fortsätta, alternativt att verksamheten övertas av någon annan som får ansöka om auktorisation hos Finansinspektionen. Regeringen anser dock att de konsekvenserna är rimliga om en person överträder bestämmelserna i förordningen.
Nasdaq Stockholm AB, Näringslivets Regelnämnd och Svenska Bankföreningen påpekar att kommissionens kostnadsberäkningar för administratörer är kraftigt underskattade. Regeringen instämmer i att kommissionens kostnadsberäkningar verkar vara underskattade. Hur stora kostnaderna blir kommer att variera beroende på verksamheten, antal referensvärden som administreras och om det t.ex. handlar om ett kritiskt referensvärde för vilket det ställs särskilda krav i förordningen.
Näringslivets Regelnämnd och Svenska Bankföreningen efterfrågar en redovisning av hur andra medlemsstater har utformat sina avgiftsstrukturer och anser att avgifterna bör harmoniseras för att inte leda till en försämrad konkurrenssituation för svenska företag i förhållande till motsvarande utländska företag. Regeringen konstaterar att det är upp till varje medlemsstat att reglera hur den behöriga myndighetens verksamhet ska finansieras och vilken avgiftsstruktur som ska gälla för dess myndigheter. Regeringen anser därför att det saknas skäl att göra någon jämförelse med avgiftsstrukturerna i andra medlemsstater.
Konsekvenser för Finansinspektionen
Finansinspektionen bedömde i budgetunderlag inför 2018–2021 att det tillkommer tillsynskostnader om ca 1 miljon kronor per år med anledning av förordningen. De ökade kostnaderna för Finansinspektionen ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar. Kostnader för prövning av ansökningar om auktorisation m.m. finansieras direkt via de avgifter som Finansinspektionen tar ut av de sökande.
Konsekvenser för Sveriges Domstolar
Regeringen bedömer att det endast kommer att bli fråga om ett fåtal beslut som kommer att prövas i domstol och att förslagen inte kan förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet mål hos allmän förvaltningsdomstol. De eventuella ökade kostnader som kan uppkomma med anledning av förslagen föreslås därför hanteras inom befintliga budgetramar.
Övriga konsekvenser
Regeringen bedömer att Finansinspektionens verksamhet enligt kompletteringslagen inte kan förväntas medföra någon märkbar ökning av antalet ärenden hos Kronofogdemyndigheten. Eventuella kostnader som uppstår för berörda myndigheter ska enligt regeringen hanteras inom beslutade ekonomiska ramar.
Regeringen anser att förslagen inte kan anses medföra några sådana konsekvenser som behöver redovisas enligt förordningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.
Det finns enligt regeringen inte något behov av särskilda informationsinsatser med anledning av förslagen i propositionen.
Utskottets ställningstagande
Det har inte väckts några motioner med anledning av propositionen. Utskottet konstaterar att förslagen i propositionen innebär att svensk lagstiftning anpassas till den aktuella förordningen på ett ändamålsenligt sätt. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör anta regeringens lagförslag.
Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Proposition 2018/19:4 Kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden:
1.Riksdagen antar regeringens förslag till lag med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning om referensvärden.
2.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument.
3.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2004:46) om värdepappersfonder.
4.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
5.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen (2010:1846).
6.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder.
7.Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2016:1306) med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning.
Bilaga 2
